Byter identitet

Stannar upp och inser: det är absolut nödvändigt att byta identitet! Från: "jag är svårt sjuk" via "jag har varit svårt sjuk" till att "jag är frisk". Jag memorerar det gång på gång och fyller mig med positiv energi. Jag har haft ett återbesök på onkologen och efter fem år har jag för första gången fått fritt från efterföljande ytterligare undersökningar. Det känns som en befrielse. Bara att njuta av läget och flytta fokus. Från sjukt till friskt, och detta så fort som möjligt.
Min kropp, själ och ande börjar också så smått inse att min Mamma dog mitt under "brinnande krig".
Börjar så sakteliga ta in Göran Tunströms citat:
"När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, då växer det sly överallt."
Jag får ta det i efterskott, för jag hade redan då tappat väderstecken, andetagen och gläntorna och slyn växte hög. Men de kommer tillbaka. Nu försöker jag leva en stund i taget och fokusera på att jag kommer att klara av det. Det finns inget annat alternativ.
Jag har hittat uppbyggelse i att läsa Frida Darells bok "Guldvingar" och att lyssna på Marie Fredriksson. Vi delar en kunskap som Försäkringskassan inte har en susning om.

I Malung och Umeå samtidigt

Efter helg i Huddinge och några dagars jobb hemma har jag nu kommit till Malung. Dagen idag blir en förberedelse för morgondagen, som betyder begravning i familjen. Jag har ännu inte riktigt fattat att Moster dött. Men idag får jag ägna mig åt att förbereda mig för avskedstagandet av henne. Jag har planer på att gå en promenad för att plocka vitsippor och blåbärsris till våra handbuketter och sedan ska jag förbereda matpajer samt putsa fönster åt Pappa. Jag skulle vilja åka till Kvilselen för att plocka blommorna men vägen dit är nästan ofarbar. Förra helgen fick 8 bilar punktering på vägen dit efter att vägen sladdats och en massa krossgrus kommit fram. Jag har inte riktigt tid och lust med en sådan utmaning. Jag tar en promenad nu om en stund till Kvarndammen i stället. Där kan det finnas. Tänkt att jag lärde mig att simma där. Ca 13 grader i vattnet på sommaren. Torrsim 75 % av tiden och sedan en snabb tur ner i vattnet. Lovikavantar, mössa, tjock tröja för cykeltur hem med blå läppar. Det var andra tider än att åka till badhus. För att inte tala om att få bada i Thailand. Varmt och skönt. Det lär dröja innan jag får den upplevelsen igen, som det ser ut.
Jag har inte haft möjlighet att gå så långa promenader den senaste veckan men befinner mig ändå strax utanför Umeå på min fantasivandring. Jag gissar att jag kommer fram dit idag. Det blev aldrig av att jag besökte min systerdotter Jenny när hon bodde där men hon får väl visa mig runt nu. Jag har en förväntan att det är en fin stad. Det lär väl inte dröja så länge heller förrän jag möter herrarna Aschberg och Fylking, som är på väg åt andra hållet. De får ju in en massa pengar till prostatacancerforskningen så jag borde väl kanske hänga på mig ett plakat som uppmuntrar till att sötta bröstcancerforskningen. Men nej. Huvudsaken för mig är att jag bättrar på en kropp, som varit med om bröstcancerbehandling. Det får räcka för mig.