Motljus och vitbalans

Idag har jag tränat på att ta bilder i motljus och ställa in vitbalans. Så småningom...........

Morgonmeditation

Ljusen brinner hemma hos mig

Det smärtar mig att du ger dig iväg, du fågel med ditt urtidsljud. Jag kommer att sakna dig!

Dimman ligger mellan de fasta punkterna

allt vackert kan fyllas i en daggdroppe.

Byter identitet

Stannar upp och inser: det är absolut nödvändigt att byta identitet! Från: "jag är svårt sjuk" via "jag har varit svårt sjuk" till att "jag är frisk". Jag memorerar det gång på gång och fyller mig med positiv energi. Jag har haft ett återbesök på onkologen och efter fem år har jag för första gången fått fritt från efterföljande ytterligare undersökningar. Det känns som en befrielse. Bara att njuta av läget och flytta fokus. Från sjukt till friskt, och detta så fort som möjligt.
Min kropp, själ och ande börjar också så smått inse att min Mamma dog mitt under "brinnande krig".
Börjar så sakteliga ta in Göran Tunströms citat:
"När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken. Då förlorar man vartannat andetag, då förlorar man en glänta. När mammor dör, då växer det sly överallt."
Jag får ta det i efterskott, för jag hade redan då tappat väderstecken, andetagen och gläntorna och slyn växte hög. Men de kommer tillbaka. Nu försöker jag leva en stund i taget och fokusera på att jag kommer att klara av det. Det finns inget annat alternativ.
Jag har hittat uppbyggelse i att läsa Frida Darells bok "Guldvingar" och att lyssna på Marie Fredriksson. Vi delar en kunskap som Försäkringskassan inte har en susning om.

MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!

Jag har gått i mål på min resa från Haparanda till Smygehuk. Mitt i allt har jag inte gett mig tid att notera mina steg de senaste veckorna på livslunken men nu när jag gjorde det visade det sig att jag kom fram vid Allhelgonahelgen! Tjohooo! Inte illa vandrat. 245 mil har jag gått sedan den 2 april. Det har varit lite dåligt med farten de senaste veckorna på grund av olika saker. Men nu tar jag tag i det hela igen, höjer ribban något och satsar på att möta våren i Paris! Vad sägs om det. Jag startar i Stockholm och räknar med att göra dessa 206 mil enligt livslunken före 2 april. Så nu får ni heja på mig ner över Europa i stället. Till våren tar jag en ny repa från Haparanda och hoppas att jag då gör sträckan lite snabbare. Den enda jag kan tävla mot är mig själv så det kan vara klokt att gå samma sträcka igen.
Jag har gått runt sjön nu igen (1,2 mil) och faktiskt gjorde jag lite små hoppsasteg, småjoggade bitvis. Jag ger mig inte i första taget. Jag har haft som ambition att gå 10000 steg per dag. Nu höjer jag målsättningen. "Mot Paris" och våren!

Behov av frissan!!!!!

Jag önskar att frissan hade en tid för mig just nuuuuuuuuu! Någon som känner igen det? Vid den senaste klippningen fick jag för mig att jag skulle ha håret lite längre i nacken!!!! Hur kan jag, med mitt baby-hår, få för mig något sådant?????? Hur som helst så hade jag tänkt mig en tid efter åtta veckor! Hur skulle det se ut? Sex veckor borde vara maximum. Dessutom är jag ute på långpromenad varje moragon, så den frisyr som ser hyfsad ut när jag går hemifrån platsar inte i möblerade salonger när jag kommer fram. Eftersom jag ska delta i en begravning som närmast anhörig den 8 maj har jag ringt min frissa och fått flytta fram tiden till den 5 maj. Hur ska jag klara mig dit??????? Bra fråga. Utan svar. Det gäller bara att gilla läget. Trots att det inte går. Snart går jag och lägger mig med världens mest bedrövliga frisyr. Jag hoppas att jag vaknar med en bättre. Men hur skulle det kunna ske? Jag är inne i världens häftigaste "private summer" trots att jag varit där i hur många år som helst så jag vaknar flera gånger per natt och är hur svettig som helst...............
Glömt det: Positivt tänkande ger att jag vaknar som en nyponros, fräsch och fin för en ny dag som kurator för den äldre befolkningen i Dalarna med synproblemtik.
Helst av allt skulle jag vakna som private Brita, som kan ta en lång promenad och sedan njuta av en heldag med sina underbara barnbarn.

Glad Påsk!

Jag firar en skön påskhelg hos Pappa i Malung. På långfredagen åkte vi till Kvilselen, vårt fäbodställe i Malung. Där lyckades jag bl.a. gräva fram ute-eldplatsen och gjorde en härlig eld, så min lillasyster fick lite skönt varmvatten till disken.Sedan grillade korv och det smakar extra skönt att stå ute i den miljön och äta. Påskaftonen bjöd på strålande väder förutom lite blåst och det ser ut att bli en vacker dag också idag. Nu på morgonen är det minus 4,5 men jag sticker ändå snart ut på min sköna morgonpromenad. Jag njuter verkligen av att ha kommit igång igen med denna tidigare så etablerade vana. Hela dagen får ett annat ljus. Jag har dessutom tagit mig tillbaka till ordnad matplan, vilket gör sitt till för mitt mående. Min tacksamhet går extra mycket just nu till Bitten och Pernilla, som delat med sig av så många kloka kunskaper för att jag ska ha ett bra liv.
Tyvärr missade jag påskaftonsmiddagen hos Rakel (jag hade en trevlig sådan med Pappa, Anders och min storasyster och svåger i stället) men det finns chans att jag äter där i morgon i stället. Jag har nu sammanlagt gått 106,82 km sedan jag startade den 2 april, så jag bör befinna mig någonstans mellan Råneå och Smedsbyn. Jag gör mig ingen brådska utan går i den takt jag finner lämplig för dagen och med hänsyn till andra saker som ska göras. Passar i stället på att njuta av färden och tränar mig på att inte bli stressad av att nå målet så snabbt som möjligt. Det är för övrigt inte min avsikt med promenaden utan i stället att ta ansvar för att återställa kroppen i så gott skick som möjligt efter en lång utförsbacke.
När jag druckit ur mitt te tar jag en tur till kyrkogården och tittar om ljusen fortfarande brinner på Mammas grav och om blommorna har klarat nattens kyla. Det blir en promenad på drygt en mil och det blir en bra start före frukost. Jag har inga spikade planer på dagen för övrigt men vill njuta så mycket som möjligt av livet.

Detta är vad jag har att förhålla mig till

Efter frukost börjar detta elände: få fart på en tingest med hängande istappar och igenfrusna rutor.

Jag har också kommit på att det är våffeldagen idag med gemensam lunch på jobbet med våfflor. Jag har som vanligt detta att förhålla mig till: om jag ska överleva får jag hålla mig borta från sådana kalas. Jag packar kycklinggrytan med bönor och njuter av att jag sakta och förhoppningsvis säkert är på väg upp på banan igen. Hjulspåren har blivit lite djupa de senaste åren så det tar lite tid.

LSD-tripp

Jag har tagit en underbar LSD-tripp = Long Slow Distance. (Tack Bitten för det uttrycket). Snöyra men härligt att kunna gå en långpromenad mitt på dagen. Jag fick sällskap av en hund. Ingen riktig utan i min fanstasi. När jag var liten lekte jag ofta att jag hade en hund och det var alltid en söt Cocker Spaniel. Denna hund slog helt plötsligt följe med mig under promenaden. Man kan ju nästan tro att det var lite LSD inblandat i alla fall. Hur som helst; när jag är ute på promenad så här blir det många tankar som kommer och går. Och det var väldigt trevligt att få detta sällskap. Det var ingen trafikfarlig hund (som Jack hos Maleé) utan en som skuttade lungt vid min sida och gjorde promenaden extra glädjefylld. Den försvann när jag kom ut på "stora" vägen, för då fick jag fullt upp med att passa mig för bilar. Vägrenen var inte plogad så jag gick mest där bilarna hade kört.
Hade egentligen velat gå ännu längre men jag är i lite tidsnöd. Jag behöver in i duschen för att sedan ta mig in till stan. Jag och mina systrar ser fram emot en kväll i opernas tecken. Digital operavisning på Folkets Hus i Falun från The Metropolitan Opera, HD live, "Lucia di Lammermoor". Om precis en månad blir det "Madam Butterfly".
Både promenaden och operan ingår i projekt "Tillbaka till framtiden". Jag är bra på gång och fyller på energi både med bra mat, skön motion, kultur och social samvaro.
I går kväll lyckades jag se mitt första "Let´s dance"-program för säsongen. Jag blir så sugen på att dansa själv. Men om jag får upp flåset lite så kommer jag nog att orka. I kväll missar jag Melodifestivalen men jag lär nog få del av det senare.

Fördelar med att vara hemma igen:

Det gäller att tänka positivt!
1: Just nu upptäckte jag att jag trodde att klockan var ca 20:30 och så var den faktiskt 17:10! Det går framåt! Mot att vara i rätt tid! Inte kvar i thai-tid. Förut var det en skillnad på 6 timmar. Avståndet krymper.
2: En jättefördel med att vara hemma är att kunna höra systersonen Lars i direktsänding i Radio Dalarna. Han sänder programmet Gomorron Dalarna tillsammans med Charlotte (som jag är rätt säker på var med på samma tåg mot Stockholm som vi den 20 december men som jag var för blyg för att prata med och berätta att jag är moster till Lars). Jag gillar att lyssna på honom och det går säkert för andra att lyssna på webben, om man nu inte råkar bo i Dalarna, som jag gör. Visserligen spelade han Håkan Hellström när jag slog på radion i morse men det är säkert inte hans fel. Måste vara någon annan som gjort ett så dåligt musikval. Tack och lov valde han att spela Lasse Stefanz efter klockan halv nio (ca 08:36 för den som vill gå in och lyssna) så då blev jag nöjd. Titeln på låten var väl inte den bästa ("Det regnar och regnar") men titlarna på låtarna kan ju inte han göra mycket åt. Han vet ju att jag gillar att dansa så det är bra att det blir lite sådana låtar ibland. Jag ser fram emot att Larz Kristerz skiva kommer ut och spelas varje dag. Det blir bra för min träning framöver!!!! "Tillbaka mot framtiden" är det ju som gäller. Då behöver jag dansa!
3: Tack vare att jag har lämnat Thailand och kommit hem har jag fått klart för mig att Lars och jag numera också kan mötas i blogg-världen. Han har startat en blogg, som jag kommer att följa och som jag tipsar om här.
4: Anders har fått arbete ett par veckor framöver! Tack gode Gud! (Det hade han inte fått i Thailand!) Då kanske jag kan sova lite bättre i natt. Jag ser fram emot att finanskrisen klingar av så att vi slipper flytta hem till Pappa. Visserligen gillar jag honom hur mycket som helst men det är lite bättre att vi bor på var sitt ställe.
5: Jag kan börja längta tillbaka till Thailand. Det skulle jag inte göra om jag var kvar där.
.........................................................................