"I dag tror jag att det blir mulet"

säger jag till Anders när jag lyckats väcka honom med ett "skrammel" vid halv-sjutiden. Han somnar om och jag går "stora byrundan". Inser ganska snart att jag får sällskap av den uppåtgående solen och dagen blir nog lika solig och het, som de senaste dagarna har varit. Ganska omgående får jag ett tryck över bröstet och tårarna börjar rinna. Hur ska jag kunna lämna detta?
Jag går förbi fina villor och ett och annat plåtskjul, som fungerar som bostad åt många. Jag ser härliga salladsodlingar, där det som såddes när jag kom redan är moget för skörd. Jag njuter av fågelkvitter, en och annan tupp, känner doften från blommor, t.ex. magnolia, en favorit. Jag ser en familj, som står vid vägkanten och väntar med mat och när jag stannar till en stund ser jag hur de ger den till de två munkarna, som jag mött så många gånger på mina morgonpromenader. Hundar, boxare på joggingtur, turister i samma aktivitet, folk på väg till arbetet: ett myller som inte tar slut förrän jag gått och lagt mig på kvällen.
Men det är klart att jag kan lämna detta. Jag behåller allt i mitt hjärta och tar det med in i det liv som jag lever med min storfamilj hemma och som jag längtar efter.

Men jag undrar hur det ser ut hemma? Skulle önska att vintern vore slut snart och att det blev vår!

Världens bästa Anders! Grattis!

Het eftermiddagspromenad ut på piren i Rawai igår. Det ser ut att bli ytterligare en solig dag för oss.

Chipspåsen, extra bbq, får sätta extra krydda på dagen för min älskling på Ao Sane idag.

Vi roar oss kungligt

Som vanligt blir vi kungligt behandlade här Thailand. Vi har, tack och lov, hittat en strand, som passar oss som handen i handsken. Där finns en kvinna, som vinkar när hon ser oss på avstånd, som drar två solstolar till exakt den plats i skuggan under ett träd som hon har förstått att vi mår bra av att sitta i, som "möblerar" med en pall mellan våra stolar, som hjälper oss på med våra solstolsöverdrag, som kommer och frågar om det inte är dags för lite ananas när klockan gått en kvart över den tiden som vi tidigare beställt osv. Hennes bror, som kör en "långsvansbåt" kommer också till oss för lite roliga kommentarer över de turister från främmande land, som nästan ramlar över oss i sin iver att gå i skuggan över stranden.
Idag har vår dag ytterligare förgyllts av en grupp från "fritids?". Tre "personal" med ett tjugotal thailändska barn som slog sig ner nästan vid våra fötter. I Sverige hade personalen blivit anmäld men vi tror att de fick med sig alla barn hem. Ingen hade koll på dessa vilt stojande barn som kastade sig i vattnet med kläderna på och badade kusligt näta snabbspeedbåtarna, som lastade och lossade turister. Efter en stund kom en man med nio barn och slog sig ner på andra sidan om oss och också dessa barn badade helt utan uppsikt. Åtminstone enligt svenska mått mätt. Och vilken ljudnivå!! Vi skulle nästan ha behövt hörselskydd.
I morgon bör det vara både skoldag och arbetsdag så då blir det kanske lugnare.
Vi trodde i morse att det skulle bli en hemmadag på balkongen med läsning och korsord, för det såg väldigt mörkt och grått ut under vår byrundetur (idag följde Anders också med) men efter en liten regnskur blev det kanonfint väder, så det blev stranden igen.