"I dag tror jag att det blir kallt"

Minus 27,3 junst nu. "Tidsvilsen". Somnade framför TV:n igår mitt i Melodifestivalen. Vaknat klockan två och har inte kunna sova mer. Frusen in i benmärgen. Värmt mig med vetekudde, tänt värmeljus, druckit te, kranvatten med lingon i (har längtat efter det på slutet av semestern efter fyra veckor med flaskvatten), löst Melodikrysset, chattat med kompis till vår thaidotter Apple på facebook (tänk hur världen kan utvidgas tack vare resor och dator). Nu ska jag ta mig in i resväskorna och starta första tvättmaskinen. Tagit upp älgfärs ur frysen. Plockat fram veckojournalen, som fått vila hemma (skönt!) Uppdaterat mig hur den kommande veckan ser ut. Bara att ta tag i vardagen och sakta men säkert glida över till "normalliv" igen. Ska gå ut och fota på vår gård så snart det blir ljus. Det måste dokumenteras. Grannarna fick lov att låna snöslunga för att kunna röja tills vi skulle komma hem. En månads post och tidningar att gå igenom.
Jag längtar efter att sätta mig efter en solig vägg och lyssna på takdropp och vårfåglar. Men det lär nog dröja några dagar till.

"I dag tror jag att det blir mulet"

säger jag till Anders när jag lyckats väcka honom med ett "skrammel" vid halv-sjutiden. Han somnar om och jag går "stora byrundan". Inser ganska snart att jag får sällskap av den uppåtgående solen och dagen blir nog lika solig och het, som de senaste dagarna har varit. Ganska omgående får jag ett tryck över bröstet och tårarna börjar rinna. Hur ska jag kunna lämna detta?
Jag går förbi fina villor och ett och annat plåtskjul, som fungerar som bostad åt många. Jag ser härliga salladsodlingar, där det som såddes när jag kom redan är moget för skörd. Jag njuter av fågelkvitter, en och annan tupp, känner doften från blommor, t.ex. magnolia, en favorit. Jag ser en familj, som står vid vägkanten och väntar med mat och när jag stannar till en stund ser jag hur de ger den till de två munkarna, som jag mött så många gånger på mina morgonpromenader. Hundar, boxare på joggingtur, turister i samma aktivitet, folk på väg till arbetet: ett myller som inte tar slut förrän jag gått och lagt mig på kvällen.
Men det är klart att jag kan lämna detta. Jag behåller allt i mitt hjärta och tar det med in i det liv som jag lever med min storfamilj hemma och som jag längtar efter.

Men jag undrar hur det ser ut hemma? Skulle önska att vintern vore slut snart och att det blev vår!