Härlig midsommar

En underbar midsommarflicka.

Malungsdräkt sydd av min farmor.

Två mysiga killar i sommarkvällen.

Efter nästan två veckor med mina underbara barnbarn går nog luften ur mig. Men bara tillfälligt, hoppas jag. Jag hämtar andan, tvättar sängkläder och låter axlarna falla ner till fotknölarna. Sedan tar jag nya tag.

Vi har övernattat som ansjovisar i en burk under helgen. Min första man T har tillbringat stor del av helgen tillsammans med oss. Det har också vår son J och hans familj gjort. Vi har ätit gott, hållit värmen inomhus stor del av helgen. Spelat kort på kvällarna (Hollywood) och av någon underlig anledning har jag legat nästan på topp under stor del av helgens spel.

På midsommaraftonen tog vi en tur till Svärdsjö gammelgård. Traditionellt firande med massor av männisor i sockendräkt. Vem som helst kan bli imponerad av att folket i bygden ställer upp så helhjärtat på att behålla traditionerna vid liv.

Nu är det tre veckors arbete som gäller innan jag tar ytterligare en veckas ledighet.

Glad Midsommar

Nu skiter jag i att det regnar! Nu blir det bra ändå.
Thea ser fram emot att få ha Malungsdräkten på sig. Den syddes till mig och mina systrar av min farmor på 1950-talet. Jag har köpt ny mössa och schal till Thea. Det blir sill och potatis till lunch och grillning till kvällen.
Veckan som gått har innehållit det mesta: umgänge med syskonpar, som då och då varit på olika våglängd, dunderförkylning, separation i bekantskapskretsen, nyupptäckt lungcancer hos nära vän, ambulanstransport till sjukhus på grund av hjärtbesvär för en annan nära vän, iskalla vindar, men också en vigsel i grannskapet och underbara stunder med samma syskonpar (mina barnbarn), som ger mig så mycket i livet.
Sent i går kväll dök minstingen upp med sina föräldrar. Han blev helt rusig av att få träffa sina syskon och sin Farmor igen så det var svårt att få honom i säng. Dessutom hittade han en bok med traktorer, så lyckan var total. Jag väntar på att han snart ska dyka upp och vilja ha välling och läsa bok med mig.

GLAD MIDSOMMAR!

Kort besök hemma

Efter en intensiv helg i Stockholm med familjeaktiviteter är jag hemma för några timmars arbete. I morse var det bara två grader ute men jag har ändå bestämt mig i kväll för att plantera de blommor jag köpt i krukor och satt ut. Nu får det vara slut på kylan, tycker jag. Jag har också ägnat några minuter åt en av de svåraste uppgifter jag vet: att packa! Ibland tycker jag inte att jag gör något annat. Jag åker ner till Huddinge i morgon igen efter dagens arbete. Har 1,5 veckas semester. Tänker mig att delta i Lucas´skolavslutning på onsdag och tänker mig sedan ett besök på Junibacken med alla tre barnbarnen. Få se hur det går. Jag är inte bekymrad över de två äldsta men Oliver, 19 månader gammal, kan bli en utmaning. Men vem har sagt att livet inte skulle bestå av utmaningar. Torsdag morgon åker Lucas, Thea och jag mot Malung och vistelse i fäboden där. Om vädret inte blir för kallt. Jag har laddat med ljudböcker idag och hoppas att resan genom det ska bli lite lättare. Det tar på att vara liten och åka bil i 5,5 timmar.
Vi har lite att pyssla med här hemma i Svärdsjö så vi åker nog hit i början av nästa vecka.

Mina promenader har inte varit så långa den senaste tiden. Jag har inte hunnit med någon milpromenad varje dag. Men är inte ett dugg bekymrad för det. Jag gör vad jag kan utifrån hur livet ser ut för övrigt. Jag har ändå tagit mig ner till Hudiksvall. Där tänker jag mig ett stopp. Den staden har betytt väldigt mycket för mig och jag önskar jag vore stadd i kassa så att jag kunde kosta på mig en intensivvecka hos Bitten igen för en ny kick i tillvaron. Men det kanske kommer genom att jag får andas in miljön där. Jag tar mig en sväng in mot Näsviken och de underbara Dellensjöarna nu och sedan fortsätter jag mot Bollnäs, där Åsa bor. Tänk att jag har kommit så långt redan.

Mot Stockholm

Gör kortdag idag. Hämtar upp Pappa i Borlänge och sedan drar vi mot huvudstaden, där han, min son, Lucas samt två systersöner ska sitta i kylan och se kvalet (för det lär det väl bli) på Råsunda i morgon. Stor del av vår familj ska träffas först för en lunch i Gamla stan hemma hos en systerdotter och sedan blir det middag på kvällen hemma hos min son i Huddinge. Så vi firar nationaldagen ordentligt.
Snart semester. Jag arbetar måndag och halva tisdagen. Sedan åker jag tillbaka till Huddinge och är med på skolavslutningen där på onsdag. Sedan följer Lucas och Thea med mig upp till Dalarna för några dagars ledighet. Det blir skönt. Men jag hoppas på varmare väder. Igår åkte långkalsongerna på igen. Blir det snö?

Kulturell energi

Vad vore livet utan kultur?!

Det kan man verkligen undra. Jag skulle inte klara mig utan tillgång till god litteratur och god musik. Nu har jag fyllt på igen. Och jag har haft trevligt sällskap.

På första passet var det jag och prinsessan Thea som såg Svansjön. i lördags. En helt underbar föreställning som varmt kan rekommenderas. Som ni ser var hon också i högform. Gosedjuret Tusse håller hon i högra handen men det var så mörkt i salongen så han syns knappt. Hon blev verkligen uppmärksasmmad i pauserna med sin fina klänning, som jag hade turen att hitta i en affär i Falun, och en söt håruppsättning. Hon fick många blickar och en och annan kommentar. Bl.a. "där kom det också en svan", vilket hon uppskattade mycket. Föreställningen blev lite lång för henne men vi lättade upp det hela med att titta i en kikare på dansarna. Och hon uppförde sig exemplariskt. Satt helt tyst och stilla under akterna.

På pass nummer två åkte jag med Silja Galaxy (en toppenfinbåt) med tidningen Vi och deras Litterära båtsalong. Trevligt sällskap och spännande författare. Kan också varmt rekommenderas.

Nu har jag precis fått veta att min lillasyster har blivit farmor för första gången! Grattis både Farmor och Mamma och Pappa till sonen!!!!

Jag har också fått klart för mig när min kusins begravning blir, så nu blir det bara att se till att orka arbeta in tiden så att jag kan ta ledigt den 8 april och få delta.

Sorgen och glädjen.....

I natt dog en av mina kusiner, den första i ett gäng på tio. Melodikrysset kommer att sakna en av sina mest trogna lyssnare. Det gick inte att ringa till henne mellan kl 10 och 11 på lördagarna och Anders Eldeman var en av hennes stora favoriter. Nu får hon lösa korsord tillsamman med Mamma och farbror Erik i en annan värld. Jag hoppas att de har tillgång till webbkryss. nu och NE, för det hjälper rätt bra när man ska kryssa nu för tiden. Mitt kusingäng har haft underbart roligt när vi har tagit oss tid att träffas de senaste åren. Jag har i och för sig varit beredd på att det kunde gå så här. Blev förvarnad att hon var dålig redan förra veckan. Men ändå blir det lite speciellt när det väl blir "skarpt läge". Många saker har rullat förbi i mina tankar under dagen.

En kvart efter samtalet som talade om detta ringde min mobil igen. Då var det onkologmottagningen som meddelade att de prov som de tvingades ta om för en månad sedan var helt OK! Jubel. Jippi! Jippi! Jippi!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Från sorg till glädje! Som livet är.
Så idag fick mina arbetskamrater njuta av glass till eftermiddagsfikat. Jag hoppas att det smakade bra. Själv firade jag med att flexa hem en timme tidigare så jag missade fikat. Anders och jag firar med räkor i kväll. Det ska bli gott.
I morgon tar jag tåget till Stockholm för ett Operabesök på lördag tillsammans med Thea (6 år). Jag pratade med henne tidigare i veckan och då berättade hon att hon "tränar sig på att sitta tyst och stilla". Hon har förstått att man måste göra det om man ska gå med Farmor på Operan och se Svansjön. Jag håller tummarna för att det blir en positiv upplevelse för oss båda.

Så här vill jag flyga i kväll med vetskapen om att jag just nu, och kanske en tid framöver, inte behöver oroa mig för cellgiftsbehandlingar mm. Det är en underbar känsla, ska jag säga......
Jag hoppas att min kusin också flyger lättare, som i en svandans, i kväll, för jag tror att döden kom som en befrielse för henne.

Jag läser dikten "Så här tror jag blommornas Skapare gör..... " av Atle Burman och tänker på henne.

Guldstjärna i almanackan!

Lucas och Thea! Idag blir det en guldstjärna för Farmor!!

Lyckligt födelsedagsbarn

Thea blev glad när hon förstod att vi skulle gå på Svansjön. Jag hade en dvd med baletten från en föreställning från London med som vi tittade på i lördags medan storebror tränade hockey. Jag ser fram emot att se den live tillsammans med henne. Vi fick tillfälle att diskutera handlingen så att vi kan titta och hålla oss knäpptysta när det väl blir skarpt läge. Den 14 mars ska vi ta oss till Kungliga operan. Jag hoppas på en höjdarkväll.

Prinsessan Thea

"Prinsessan" Thea fyller 6 år på måndag, kyndelsmässodagen. Farmor Brita åker till henne i Huddinge i morgon efter jobbet. Jag ser fram emot att få kramas med henne och hennes två bröder Lucas och Oliver hela helgen. Om hon hade varit här i Svärdsjö nu hade hon säkert sett lika glad ut i pulkabacken som hon gjorde i oktober, när hon hälsade på mig.
Jag var på Operan och såg baletten Svansjön i maj förra året. Hon hade så gärna velat följa med mig men jag gjorde klart för henne att man måste kunna sitta still i tre timmar för att se den föreställningen. Förmodligen sa jag att hon kanske kunde klara det när hon blir nio år för jag vet inte hur många gånger hon har sagt att hon ska få följa mig när hon blir nio. Men jag upptäckte när jag kom dit att akterna endast är ca 30 minuter långa. Sedan blir det paus. Så nu får hon följa med farmor när hon är sex! Det blir min födelsedagspresent till henne. Om du som läser detta träffar henne innan hon fått biljetten: tala inte om det för henne. Det ska bli spännande att se hur hon tar det.
Kultur är viktigt, både för stora och för små, så nu har jag köpt biljetter så att hon och jag ska kunna gå på föreställningen den 14 mars. Jag valde en dag med en föreställning som börjar klockan 18.00 i stället för 19.30 (3 timmar 15 minuter lång föreställning). Då visste jag inte att det är final på Melodifestivalen den kvällen. Jag hoppas att hon inte blir ledsen på mig för det. Jag har inte heller någon aning om hon är för liten för denna typ av föreställning. Men: so what! Det kommer i alla fall att bli något som hon kommer ihåg när hon blir stor.
På 1950-talet fick jag följa med min moster till Stockholm, bo på hotell och äta frukost på säng (hade inte ens tänkt tanken att det kunde gå) och sedan gå på Oscarsteatern och se "My fair lady" med Ulla Sallert och Jarl Kulle. Jag glömmer det aldrig. Visserligen var det andra tider men jag tror att sådana här upplevelser blir kvar resten av livet.
Jag har tagit med mig storebror Lucas på Intiman på två olika föreställningar av Pettson och Findus och Thea på samma teater men då med Pelle Svanslös. Thea har gjort fullständigt klart för mig att det var toppen och att hon aldrig tänker gå på teater med någon annan än mig. Turligt nog kommer detta säkert att ändras så småningom men det är ett underbart sätt att bjuda sina barnbarn på upplevelser. Sådant som föräldrarna inte hinner med och som blir ovärderliga minnen längre fram.
När min son Jonas var 13 år tog jag med honom till Oscarsteatern för att se "Fantomen på operan". Han protesterade först och ville inte åka med för han ville inte se någon opera. Men jag förklarde att det var en teater med mycket musik, uppmuntrade honom att komma med för att sedan kunna välja bort denna typ av underhållning framöver om det inte var OK för honom. Han följde med och det blev en höjdarupplevelse. Innan vi hade kommit ut från teatern bad han om att få se den en gång till, vilket tyvärr inte blev genomfört. Men vi såg den sedan på bio och han njuter nu av den på dvd. Jag har en dröm om att ta honom med till London och se den där. Få se om jag kan göra något åt den drömmen.
Hur som helst så har jag lärt mig att kultur i olika former kan sätta guldkant på tillvaron, så jag hoppas kunna fortsätta med sådana inslag i livet tillsammans med min familj.

Jag ser fram emot föreställningen. Och om man inte har möjlighet att se den i Stockholm live så vet jag att man åtminstone kan se den någon gång i maj, tror det är den 15, på Folkets Hus i Falun via en länk. Njut av bilderna från april 2008.

Ut ur dimman

Jag börjar komma ut ur min omtöcknade tillvaro. Ganska så skönt. Jag skrev om den i morse men det försvann i en suck av datorn. Och lika bra var väl det. Ingen orkar väl höra om vilsenhet på grund av tidsomställning,....vaknat halv tre på morgonen och inte kunnat somna om..... somnat mitt i presidentinstallationen vid pass 18.15 ....osv. Men i morse lyckades jag lura mig själv när jag vaknade prick halv tre igen så jag somnade om en stund till. Det har jag inne på nu.
Tvätten är instoppad ren i skåpet igen, konståkningen pågår för fullt, Larz Kristerz jobbar på med sin platta (den måste jag köpa) och barnbarnen längtar efter att få åka till mig!!!!! Mina älskade äldre personer som jag möter i jobbet tycker att livet får en ljusare dimension när jag är tillbaka igen efter fyra veckors semester. Livet börjar återgå till det vanliga igen. Men det bästa av allt just nu är att Anders behöver en matlåda också i morgon. Han får makaronpudding i morgon. Jag har inte lagat någon mat under denna veckan utan bara satsat på redan förberedda i frysen. Toppen en sådan här vecka.
Jag behöver ingen matlåda i morgon. Jag har tagit ledigt för att kunna delta i en begravning i Örebro. Min andlige broder Hans dog under tiden som jag var i Thailand. Jag har varit tveksam länge till om jag skulle orka åka men nu känner jag att det kan fungera. Begravningar är viktiga för mig. Jag har ett behov av att få delta i denna ritual som blir en del av mitt sorgearbete, ett avslut av en jordisk relation. Hans och jag har haft möjlighet till många goda samtal vid möten bl.a. under två resor till Asissi. Fyra av mina nära andliga syskon har lämnat detta jordeliv under det senaste året. Jag saknar er: Max Mizzi, Ann-Kristin Wermén, Sven Pettersson och nu Hans Larsén. Den största smärtan är efter Ann-Kristin som jag följde så nära under det sista året av hennes liv. Det har tagit tid att sakna den påtagliga närvaron av henne. Det händer, men inte lika ofta, att jag kommer på mig med att vilja ringa till henne och dela viktiga saker med henne. Men nu får jag göra det på ett andligt plan. Men tårarna kommer fortfarande så fort jag saknar henne. Men så är ju livet: vågar jag gå nära andra människor och bygga kärleksfulla relationer så gör det ont när dessa brister. Den största smärtan för mig har varit de relationerna som avslutats utan avslut. Där den andra bara har slutat att höra av sig utan förklaring. Det blir, trots allt, en annan sorts smärta när en älskad människa dör. Men i mitt hjärta bär jag er alla med mig. Och jag förbereder mig nu för ett avsked av Hans. Han blev 86 år och jag tror att det var dags för honom att gå vidare.
Helgen bör bli lugn för Anders och mig. Vi behöver landa i vårt hem igen och ladda framåt.
Jag ser fram emot nästa helg när jag ska åka till Huddinge och fira min älskade sondotter Thea som fyller 6 år. Jag återkommer till detta.
"Tillbaka till framtiden": under två dagar har jag hoppat av bussen i Norslund och gått till jobbet. Heja, Brita. Och Sannas bok är inte dum för att påminna mig om vad jag har att göra: Åter till matplanen för att börja må bra igen!