Sorgen och glädjen.....

I natt dog en av mina kusiner, den första i ett gäng på tio. Melodikrysset kommer att sakna en av sina mest trogna lyssnare. Det gick inte att ringa till henne mellan kl 10 och 11 på lördagarna och Anders Eldeman var en av hennes stora favoriter. Nu får hon lösa korsord tillsamman med Mamma och farbror Erik i en annan värld. Jag hoppas att de har tillgång till webbkryss. nu och NE, för det hjälper rätt bra när man ska kryssa nu för tiden. Mitt kusingäng har haft underbart roligt när vi har tagit oss tid att träffas de senaste åren. Jag har i och för sig varit beredd på att det kunde gå så här. Blev förvarnad att hon var dålig redan förra veckan. Men ändå blir det lite speciellt när det väl blir "skarpt läge". Många saker har rullat förbi i mina tankar under dagen.

En kvart efter samtalet som talade om detta ringde min mobil igen. Då var det onkologmottagningen som meddelade att de prov som de tvingades ta om för en månad sedan var helt OK! Jubel. Jippi! Jippi! Jippi!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Från sorg till glädje! Som livet är.
Så idag fick mina arbetskamrater njuta av glass till eftermiddagsfikat. Jag hoppas att det smakade bra. Själv firade jag med att flexa hem en timme tidigare så jag missade fikat. Anders och jag firar med räkor i kväll. Det ska bli gott.
I morgon tar jag tåget till Stockholm för ett Operabesök på lördag tillsammans med Thea (6 år). Jag pratade med henne tidigare i veckan och då berättade hon att hon "tränar sig på att sitta tyst och stilla". Hon har förstått att man måste göra det om man ska gå med Farmor på Operan och se Svansjön. Jag håller tummarna för att det blir en positiv upplevelse för oss båda.

Så här vill jag flyga i kväll med vetskapen om att jag just nu, och kanske en tid framöver, inte behöver oroa mig för cellgiftsbehandlingar mm. Det är en underbar känsla, ska jag säga......
Jag hoppas att min kusin också flyger lättare, som i en svandans, i kväll, för jag tror att döden kom som en befrielse för henne.

Jag läser dikten "Så här tror jag blommornas Skapare gör..... " av Atle Burman och tänker på henne.