Värmande skratt

Förra veckan fick jag för mig att det var dags att byta från dunjacka till en lite tunnare variant. Sådana tankar ska man tydligen inte tänka. Nu har vi minus 19,4. Och jag behöver ta bilen in till stan. Så det blir till att gå ut om en stund och se om jag får liv i den. Maleé sänder varma vindar från Phuket till oss (se hennes blogg) men det är klart att när det högtrycket kommer över all denna snö så blir det jättekallt. Nog om detta.
Gårdagskvällen slutade med ett underbart skratt för mig. Vi fick äntligen tillfälle att titta färdigt på "Spelets härskare" och Anders blev så besviken över slutet. Där har han suttit och tittat i nästan sju timmar och så får han inget klart besked över hur livet skulle fortsätta att te sig för hela denna stora familj. Trött som jag var började jag tokskratta åt honom. Det är inte första gången som han reagerar så här. Han vill inte att det ska lämnas något vidare till hans fantasi utan han vill ha klara besked. Han får titta på Beck eller Morden i Midsomer i stället.
Jag fick också ett mail från min systerson, som nyligen blivit pappa. Och det var nästan svårt att somna efter det. Under de senaste dagarna har det funnits en klar röst inom mig som talat för ett namn på barnet. Jag tänkte just berätta det för någon men hann inte förrän samma namn kom från honom som det troligaste. Detta har hänt flera gånger i mitt liv och känns lite skrämmande ibland. En klar och tydlig visshet innan jag kan ha den egentligen. Kanske att vi ibland, om vi är riktigt närvarande i nuet, kan fånga upp energier som vi inte riktigt vet om.