Kort besök hemma

Efter en intensiv helg i Stockholm med familjeaktiviteter är jag hemma för några timmars arbete. I morse var det bara två grader ute men jag har ändå bestämt mig i kväll för att plantera de blommor jag köpt i krukor och satt ut. Nu får det vara slut på kylan, tycker jag. Jag har också ägnat några minuter åt en av de svåraste uppgifter jag vet: att packa! Ibland tycker jag inte att jag gör något annat. Jag åker ner till Huddinge i morgon igen efter dagens arbete. Har 1,5 veckas semester. Tänker mig att delta i Lucas´skolavslutning på onsdag och tänker mig sedan ett besök på Junibacken med alla tre barnbarnen. Få se hur det går. Jag är inte bekymrad över de två äldsta men Oliver, 19 månader gammal, kan bli en utmaning. Men vem har sagt att livet inte skulle bestå av utmaningar. Torsdag morgon åker Lucas, Thea och jag mot Malung och vistelse i fäboden där. Om vädret inte blir för kallt. Jag har laddat med ljudböcker idag och hoppas att resan genom det ska bli lite lättare. Det tar på att vara liten och åka bil i 5,5 timmar.
Vi har lite att pyssla med här hemma i Svärdsjö så vi åker nog hit i början av nästa vecka.

Mina promenader har inte varit så långa den senaste tiden. Jag har inte hunnit med någon milpromenad varje dag. Men är inte ett dugg bekymrad för det. Jag gör vad jag kan utifrån hur livet ser ut för övrigt. Jag har ändå tagit mig ner till Hudiksvall. Där tänker jag mig ett stopp. Den staden har betytt väldigt mycket för mig och jag önskar jag vore stadd i kassa så att jag kunde kosta på mig en intensivvecka hos Bitten igen för en ny kick i tillvaron. Men det kanske kommer genom att jag får andas in miljön där. Jag tar mig en sväng in mot Näsviken och de underbara Dellensjöarna nu och sedan fortsätter jag mot Bollnäs, där Åsa bor. Tänk att jag har kommit så långt redan.

Hemma igen

Jag har varit långt borta från datorn ett tag nu. Först på pilgrimsvandring och sedan boende i fäbodstugan. Vi åkte dit Kristi Himmelsfärdsdagen och kom hem först i kväll. Ja, vi har visserligen varit förbi hemma både kväll och morgon under denna vecka för att byta kläder mellan jobb och stugan samt hämta vatten. Men annars har vi njutit av vistelsen där. I morse var det lite kallt. Bara 17 grader inne när jag vaknade och fem grader ute och blåst när jag skulle diska vid femtiden. Men jag kunde lyssna till orrspel, göken och en lom medan jag diskade ute och tittade ut över sjön. Och när jag väl var på jobbet kunde jag värma mig med en vetekudde.
Stunder framför brasan, hämta vatten i källan, utedass (som håller på att trilla omkull), lägga patiens på kvällarna och säga att man inte får gå och lägga sig förrän den gått ut osv.....
Nu har vi flyttat hem för att tvätta både oss och kläderna samt packa om väskorna för ett besök i Malung över helgen.
Livet känns lite skruvat just nu. Tiden går alldeles för fort. April och maj har bara susat förbi.
Jag har inte hunnit promenera så mycket den senaste veckan. Men har ändå kommit fram till Sundsvall. Helt otroligt. Så nu har jag hållit utkik efter Medelpads skogshare och gran en tid. Det dröjer väl inte så länge förrän jag är framme i Hudiksvall. Det ska bli spännande att komma dit. Den staden har varit viktig för mig på många sätt. Jag tänker mig att hälsa på Bitten i Näsviken. Jag ska njuta av hennes klokhet ett par dagar och dessutom Dellensjöarna, som jag älskar. Och sedan drar jag ner till Åsa i Bollnäs. Det ska bli kul att träffa henne igen!! Få se vad vi hittar på. Tar mig sedan ut till kusten och går vidare mot Gävle, där jag tänker mig ett stopp hos Birgitta.

Glad Påsk!

Jag firar en skön påskhelg hos Pappa i Malung. På långfredagen åkte vi till Kvilselen, vårt fäbodställe i Malung. Där lyckades jag bl.a. gräva fram ute-eldplatsen och gjorde en härlig eld, så min lillasyster fick lite skönt varmvatten till disken.Sedan grillade korv och det smakar extra skönt att stå ute i den miljön och äta. Påskaftonen bjöd på strålande väder förutom lite blåst och det ser ut att bli en vacker dag också idag. Nu på morgonen är det minus 4,5 men jag sticker ändå snart ut på min sköna morgonpromenad. Jag njuter verkligen av att ha kommit igång igen med denna tidigare så etablerade vana. Hela dagen får ett annat ljus. Jag har dessutom tagit mig tillbaka till ordnad matplan, vilket gör sitt till för mitt mående. Min tacksamhet går extra mycket just nu till Bitten och Pernilla, som delat med sig av så många kloka kunskaper för att jag ska ha ett bra liv.
Tyvärr missade jag påskaftonsmiddagen hos Rakel (jag hade en trevlig sådan med Pappa, Anders och min storasyster och svåger i stället) men det finns chans att jag äter där i morgon i stället. Jag har nu sammanlagt gått 106,82 km sedan jag startade den 2 april, så jag bör befinna mig någonstans mellan Råneå och Smedsbyn. Jag gör mig ingen brådska utan går i den takt jag finner lämplig för dagen och med hänsyn till andra saker som ska göras. Passar i stället på att njuta av färden och tränar mig på att inte bli stressad av att nå målet så snabbt som möjligt. Det är för övrigt inte min avsikt med promenaden utan i stället att ta ansvar för att återställa kroppen i så gott skick som möjligt efter en lång utförsbacke.
När jag druckit ur mitt te tar jag en tur till kyrkogården och tittar om ljusen fortfarande brinner på Mammas grav och om blommorna har klarat nattens kyla. Det blir en promenad på drygt en mil och det blir en bra start före frukost. Jag har inga spikade planer på dagen för övrigt men vill njuta så mycket som möjligt av livet.

Vad gör man om man möter en varg?

Jag var ute på en underbar LSD-tripp (long-slow-distance) i går. Gick runt Kyrkbyn före frukost. Gick och njöt av att de senaste dagarnas känsla av att jag är på väg upp på banan igen vad gäller maten. Stannade till utanför kyrkan, som så många gånger förr, med sinnesrobönen i mitt hjärta. Började gå tillbaka hemåt med orden: Länge leve Bitten (inte Bagar-Berta) ringande i huvudet när jag plötsligt får se ett stort djur ute på fältet, en lång bit bort. Stelnade till och tänkte: vad gör jag om jag möter en varg? för det var min första tanke när jag såg hur djuret rörde sig och såg ut, både vad gäller storlek, form och färg. För att inte skrämma upp mig själv så mycket funderade jag i stället på räv eller hund men varken färg eller storlek stämde. Djuret stod stilla under en lång stund och tittade mot mig. Jag fortsatte att gå, trots min rädsla, och det försvann först när jag kommit mycket närmare. Jag är rätt övertygad om att det var en varg och Anders tror mig, för han är övertygad om att han har sett en på samma ställe tidigare. I så fall är det mitt uppe i det område där jag gärna går på mina promenader.
Om jag möter en varg från Bittens flock så vet jag vad jag gör. Men om jag möter en varg från en annan flock vet jag inte riktigt. Jag har lärt mig från ett TV-program, av en man som rörde sig i björnarnas rike i Alaska, att man ska kissa på sig om man får möte med en björn för de tycks inte gilla lukten av människourin. Jag skulle nog göra mer än så om jag mötte en björn men känner mig lite lugnare när jag rör mig uppe i Nysjön med denna kunskap. Men hjälper det om jag får möte med en varg?