Vilken föreställning! Igen!

Dessa HD-överföringar från Metropolitan tar andan ur mig. Vilken kväll!!!!!

Patricia Racette!!!!! Vilken underbar sopran du är!!!! Hoppas att jag får äran att lyssna på dig fler gånger. Gå gärna in och Goggla på henne!

Jag har sett Madama Butterfly två gånger tidigare men denna föreställning tog priset. Jag hade egentligen behövt sitta kvar i min bänk en halvtimme efter föreställningens slut bara för att hämta mig.

En sak är säker: jag tänker hålla utkik efter nästa års föreställningar. Det är helt suveränt; jag kan ta bilen in till Folkets Hus i Falun och få del av superföreställning från New York. Nästa föreställning, Sömngångerskan, kommer redan om två veckor men det fixar jag tyvärr inte. Skulle gärna gå, men ........

Det blir också en föreställning den 9 maj, Askungen. Kanske.......

Mitt spann är ganska stort. Från opera till Lars Kristerz! Tack och lov för det. Det skapar varitation i livet.

Larz Kristerz

släpper sin skiva i Älvdalen på tisdag. Det blir säkert folkfest där då, vid OK-macken. Jag skulle gärna vara där och delta i festen. Men jag får vänta tills den kommer ut på marknaden här. Scotts har inte en chans emot detta underbara band. Jag hoppas att jag har pengar så jag kan gå och lyssna på dem i Malung i sommar, vecka 29. De ska också spela i Klockarnäs den 22 augusti men då fyller mitt älskade barnbarn Lucas år så då kan jag inte gå dit och lyssna på dem. Lucas går före Larz Kristerz!

Priviligerad till tusen!

Vilken underbar föreställning jag har varit på! Klockan är midnatt och jag är helt uppfylld av att ha sett föreställningen "Lucia di Lammermoor". Nästan fyra timmar av underbar musik och ett suveränt framförande!!!! Det gav mig helt klart guldkant i tillvaron i kväll. Tänk vad tekniken kan göra. Jag kan sitta i Falun och vara delaktig i förstklassig operaföreställning i New York via digital länk. Det är stort! Mycket stort! Och jag har tränat i kväll med mina klack-skor. Det gick bra. Det är så trevligt att få klä sig lite snyggt ibland och jag tycker det är trevligt med klackar. Men jag är så otränad att gå med sådana skor så jag är rädd att halka.

Om en månad går jag på nästa föreställning, Madama Butterfly, den 7 mars. Utöver den blir det ytterligare två denna vår: La Sonnambula/Sömngångerskan den 21 mars, och La Cenerentola/Askungen den 9 maj i smma diditala format från Metropolitan. Jag skulle gärna kunna tänka mig att se alla dessa. Få se hur det går med den planeringen. Jag måste ju ha lite ork och pengar över till Larz Christers till sommaren också.

Ut ur dimman

Jag börjar komma ut ur min omtöcknade tillvaro. Ganska så skönt. Jag skrev om den i morse men det försvann i en suck av datorn. Och lika bra var väl det. Ingen orkar väl höra om vilsenhet på grund av tidsomställning,....vaknat halv tre på morgonen och inte kunnat somna om..... somnat mitt i presidentinstallationen vid pass 18.15 ....osv. Men i morse lyckades jag lura mig själv när jag vaknade prick halv tre igen så jag somnade om en stund till. Det har jag inne på nu.
Tvätten är instoppad ren i skåpet igen, konståkningen pågår för fullt, Larz Kristerz jobbar på med sin platta (den måste jag köpa) och barnbarnen längtar efter att få åka till mig!!!!! Mina älskade äldre personer som jag möter i jobbet tycker att livet får en ljusare dimension när jag är tillbaka igen efter fyra veckors semester. Livet börjar återgå till det vanliga igen. Men det bästa av allt just nu är att Anders behöver en matlåda också i morgon. Han får makaronpudding i morgon. Jag har inte lagat någon mat under denna veckan utan bara satsat på redan förberedda i frysen. Toppen en sådan här vecka.
Jag behöver ingen matlåda i morgon. Jag har tagit ledigt för att kunna delta i en begravning i Örebro. Min andlige broder Hans dog under tiden som jag var i Thailand. Jag har varit tveksam länge till om jag skulle orka åka men nu känner jag att det kan fungera. Begravningar är viktiga för mig. Jag har ett behov av att få delta i denna ritual som blir en del av mitt sorgearbete, ett avslut av en jordisk relation. Hans och jag har haft möjlighet till många goda samtal vid möten bl.a. under två resor till Asissi. Fyra av mina nära andliga syskon har lämnat detta jordeliv under det senaste året. Jag saknar er: Max Mizzi, Ann-Kristin Wermén, Sven Pettersson och nu Hans Larsén. Den största smärtan är efter Ann-Kristin som jag följde så nära under det sista året av hennes liv. Det har tagit tid att sakna den påtagliga närvaron av henne. Det händer, men inte lika ofta, att jag kommer på mig med att vilja ringa till henne och dela viktiga saker med henne. Men nu får jag göra det på ett andligt plan. Men tårarna kommer fortfarande så fort jag saknar henne. Men så är ju livet: vågar jag gå nära andra människor och bygga kärleksfulla relationer så gör det ont när dessa brister. Den största smärtan för mig har varit de relationerna som avslutats utan avslut. Där den andra bara har slutat att höra av sig utan förklaring. Det blir, trots allt, en annan sorts smärta när en älskad människa dör. Men i mitt hjärta bär jag er alla med mig. Och jag förbereder mig nu för ett avsked av Hans. Han blev 86 år och jag tror att det var dags för honom att gå vidare.
Helgen bör bli lugn för Anders och mig. Vi behöver landa i vårt hem igen och ladda framåt.
Jag ser fram emot nästa helg när jag ska åka till Huddinge och fira min älskade sondotter Thea som fyller 6 år. Jag återkommer till detta.
"Tillbaka till framtiden": under två dagar har jag hoppat av bussen i Norslund och gått till jobbet. Heja, Brita. Och Sannas bok är inte dum för att påminna mig om vad jag har att göra: Åter till matplanen för att börja må bra igen!