Svärdsjö blodbad

Vaknade halv två i natt av att näsblodet forsade. Ansikte, nattlinne, toastolsringen, golvet i badrummet har nu fått sig en ordentlig "extreme makeover". Det tar en stund i mörker innan man hittar flera förpackningar med näsdukar att torka upp med. Slemhinnorna i min näsa tyckte inte om att komma hem igen. Mina näsprobelm försvann så fort jag kom till Thailand och jag hann bara kliva av planet i lördags så var jag tillbaka igen med samma problem. Undrar om Försäkringskassan går med på att jag tillbringar vinterhalvåret i Thailand för ljus och glada näs-slemhinnor med ersättning? Jag skulle helt klart behöva det.
Så nu hoppas min näsa på att den torra, kalla luften, både ute och inne snart ger vika för behagligare väder.
Så nu har jag ytterligare en låång morgon innan det blir normal tid att äta frukost och åka till jobbet. Det tar sin lilla tid för mig att ställa om tiden. Jag orkade till kvart i åtta i går kväll men sedan somnade jag i soffan framför TV:n.

Ut ur dimman

Jag börjar komma ut ur min omtöcknade tillvaro. Ganska så skönt. Jag skrev om den i morse men det försvann i en suck av datorn. Och lika bra var väl det. Ingen orkar väl höra om vilsenhet på grund av tidsomställning,....vaknat halv tre på morgonen och inte kunnat somna om..... somnat mitt i presidentinstallationen vid pass 18.15 ....osv. Men i morse lyckades jag lura mig själv när jag vaknade prick halv tre igen så jag somnade om en stund till. Det har jag inne på nu.
Tvätten är instoppad ren i skåpet igen, konståkningen pågår för fullt, Larz Kristerz jobbar på med sin platta (den måste jag köpa) och barnbarnen längtar efter att få åka till mig!!!!! Mina älskade äldre personer som jag möter i jobbet tycker att livet får en ljusare dimension när jag är tillbaka igen efter fyra veckors semester. Livet börjar återgå till det vanliga igen. Men det bästa av allt just nu är att Anders behöver en matlåda också i morgon. Han får makaronpudding i morgon. Jag har inte lagat någon mat under denna veckan utan bara satsat på redan förberedda i frysen. Toppen en sådan här vecka.
Jag behöver ingen matlåda i morgon. Jag har tagit ledigt för att kunna delta i en begravning i Örebro. Min andlige broder Hans dog under tiden som jag var i Thailand. Jag har varit tveksam länge till om jag skulle orka åka men nu känner jag att det kan fungera. Begravningar är viktiga för mig. Jag har ett behov av att få delta i denna ritual som blir en del av mitt sorgearbete, ett avslut av en jordisk relation. Hans och jag har haft möjlighet till många goda samtal vid möten bl.a. under två resor till Asissi. Fyra av mina nära andliga syskon har lämnat detta jordeliv under det senaste året. Jag saknar er: Max Mizzi, Ann-Kristin Wermén, Sven Pettersson och nu Hans Larsén. Den största smärtan är efter Ann-Kristin som jag följde så nära under det sista året av hennes liv. Det har tagit tid att sakna den påtagliga närvaron av henne. Det händer, men inte lika ofta, att jag kommer på mig med att vilja ringa till henne och dela viktiga saker med henne. Men nu får jag göra det på ett andligt plan. Men tårarna kommer fortfarande så fort jag saknar henne. Men så är ju livet: vågar jag gå nära andra människor och bygga kärleksfulla relationer så gör det ont när dessa brister. Den största smärtan för mig har varit de relationerna som avslutats utan avslut. Där den andra bara har slutat att höra av sig utan förklaring. Det blir, trots allt, en annan sorts smärta när en älskad människa dör. Men i mitt hjärta bär jag er alla med mig. Och jag förbereder mig nu för ett avsked av Hans. Han blev 86 år och jag tror att det var dags för honom att gå vidare.
Helgen bör bli lugn för Anders och mig. Vi behöver landa i vårt hem igen och ladda framåt.
Jag ser fram emot nästa helg när jag ska åka till Huddinge och fira min älskade sondotter Thea som fyller 6 år. Jag återkommer till detta.
"Tillbaka till framtiden": under två dagar har jag hoppat av bussen i Norslund och gått till jobbet. Heja, Brita. Och Sannas bok är inte dum för att påminna mig om vad jag har att göra: Åter till matplanen för att börja må bra igen!

Hemma igen

Inte nog med att vi har tagit klivet rakt in i ett berg med tvätt (bort med sand, sololja mm från våra kläder) och fel årstid för mig med mörker och kyla. Vi klev också rakt in i ett julpyntat hus igår kväll. Det kändes helt OK när vi åkte den 20 december men inte lika roligt när vi kom hem den 18 januari. Så här finns att göra. (Duk med tomtar på under berget med post, tidningar och reklam, adventsljusstakar i fönstren osv). Dessutom kommer jag, en bra tid framöver, att få brottas med att kroppen fortfarande släpar på thai-tid (kroppen är inställd på att sitta vid stranden nu i stället för att gruva sig för att gå ut och hämta in tidningen). Jag har svårt med tidsomställningar även mellan sommar- och vintertid.
Såg reklam om semlor! Känns fel för mig. Semlor äter man på fettisdagen (24 februari) och tiden däromkring. Lite trist att tiden mellan julen och fastan har blivit så kort. Men det är väl tur att vi är olika. Och det gäller väl att "mjölka" oss konsumenter så mycket som möjligt. Jag kontrar med lingonglögg, som man säkert kan njuta av ett bra tag framöver. Jag hoppas mest på en bukett med tulpaner i stället på bordet när tomtarna kommer bort. Skulle gärna ha lite vår ute men får nog vänta.
Så det blir väl bara att gå ut i kolsvarta mörkret, passa mig för isfläckar och hämta tidningen för att se om något viktigt hänt här hemma. Jag skulle gärna hellre strosa barfota i sanden på t.ex. Nai Harn, men det kommer att bli helt OK också detta. Jag satsar på lite älggryta till lunch så att jag känner mig riktigt hemma.