MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!

Jag har gått i mål på min resa från Haparanda till Smygehuk. Mitt i allt har jag inte gett mig tid att notera mina steg de senaste veckorna på livslunken men nu när jag gjorde det visade det sig att jag kom fram vid Allhelgonahelgen! Tjohooo! Inte illa vandrat. 245 mil har jag gått sedan den 2 april. Det har varit lite dåligt med farten de senaste veckorna på grund av olika saker. Men nu tar jag tag i det hela igen, höjer ribban något och satsar på att möta våren i Paris! Vad sägs om det. Jag startar i Stockholm och räknar med att göra dessa 206 mil enligt livslunken före 2 april. Så nu får ni heja på mig ner över Europa i stället. Till våren tar jag en ny repa från Haparanda och hoppas att jag då gör sträckan lite snabbare. Den enda jag kan tävla mot är mig själv så det kan vara klokt att gå samma sträcka igen.
Jag har gått runt sjön nu igen (1,2 mil) och faktiskt gjorde jag lite små hoppsasteg, småjoggade bitvis. Jag ger mig inte i första taget. Jag har haft som ambition att gå 10000 steg per dag. Nu höjer jag målsättningen. "Mot Paris" och våren!

Nomadliv

Den här sommaren har jag varit ute på tur mest hela tiden. Inte mycket hemma i bostaden i Svärdsjö. Just nu befinner jag mig i Malung och åker tillsammans med Anders och Pappa till Grebbestad på besök hos kusin. Om väder och vind tillåter sitter jag på deras båt frampå eftermiddagen och drar upp fin makrill.
På min vandring från Haparanda till Smygehuk med Livslunken har jag nu passerat Ödeshög och är på väg mot Jönköping. Jag har inte gått så väldigt långa sträckor under de sammanlagt tre veckorna som jag varit tillsammans med barnbarnen under sommaren och inte heller har jag hoppat av bussen och gått en halvmil till jobbet. Men promenad varje dag gör att jag har tagit mig så här långt sedan jag startade den 2 april. (Tillsammans med min väninna Jill plockade jag också 30 l blåbär för 1,5 veckor sedan och det var som ett pass på Friskis och Svettis. Nu väntar lingonen på mig). Så sedan min förra rapportering har jag hunnit hälsa på Bitten i Näsviken, Åsa i Bollnäs, Birgitta i Gävle, min son med familj i Huddinge. Nu befinner jag mig lagom vid Mariadöttrarna på Heliga Hjärtas kloster vid Omberg, där jag njöt av retreat och pilgrimsvandring i maj. Jag lovar rapportera när jag kommer fram till Smygehuk.

Kort besök hemma

Efter en intensiv helg i Stockholm med familjeaktiviteter är jag hemma för några timmars arbete. I morse var det bara två grader ute men jag har ändå bestämt mig i kväll för att plantera de blommor jag köpt i krukor och satt ut. Nu får det vara slut på kylan, tycker jag. Jag har också ägnat några minuter åt en av de svåraste uppgifter jag vet: att packa! Ibland tycker jag inte att jag gör något annat. Jag åker ner till Huddinge i morgon igen efter dagens arbete. Har 1,5 veckas semester. Tänker mig att delta i Lucas´skolavslutning på onsdag och tänker mig sedan ett besök på Junibacken med alla tre barnbarnen. Få se hur det går. Jag är inte bekymrad över de två äldsta men Oliver, 19 månader gammal, kan bli en utmaning. Men vem har sagt att livet inte skulle bestå av utmaningar. Torsdag morgon åker Lucas, Thea och jag mot Malung och vistelse i fäboden där. Om vädret inte blir för kallt. Jag har laddat med ljudböcker idag och hoppas att resan genom det ska bli lite lättare. Det tar på att vara liten och åka bil i 5,5 timmar.
Vi har lite att pyssla med här hemma i Svärdsjö så vi åker nog hit i början av nästa vecka.

Mina promenader har inte varit så långa den senaste tiden. Jag har inte hunnit med någon milpromenad varje dag. Men är inte ett dugg bekymrad för det. Jag gör vad jag kan utifrån hur livet ser ut för övrigt. Jag har ändå tagit mig ner till Hudiksvall. Där tänker jag mig ett stopp. Den staden har betytt väldigt mycket för mig och jag önskar jag vore stadd i kassa så att jag kunde kosta på mig en intensivvecka hos Bitten igen för en ny kick i tillvaron. Men det kanske kommer genom att jag får andas in miljön där. Jag tar mig en sväng in mot Näsviken och de underbara Dellensjöarna nu och sedan fortsätter jag mot Bollnäs, där Åsa bor. Tänk att jag har kommit så långt redan.

Hemma igen

Jag har varit långt borta från datorn ett tag nu. Först på pilgrimsvandring och sedan boende i fäbodstugan. Vi åkte dit Kristi Himmelsfärdsdagen och kom hem först i kväll. Ja, vi har visserligen varit förbi hemma både kväll och morgon under denna vecka för att byta kläder mellan jobb och stugan samt hämta vatten. Men annars har vi njutit av vistelsen där. I morse var det lite kallt. Bara 17 grader inne när jag vaknade och fem grader ute och blåst när jag skulle diska vid femtiden. Men jag kunde lyssna till orrspel, göken och en lom medan jag diskade ute och tittade ut över sjön. Och när jag väl var på jobbet kunde jag värma mig med en vetekudde.
Stunder framför brasan, hämta vatten i källan, utedass (som håller på att trilla omkull), lägga patiens på kvällarna och säga att man inte får gå och lägga sig förrän den gått ut osv.....
Nu har vi flyttat hem för att tvätta både oss och kläderna samt packa om väskorna för ett besök i Malung över helgen.
Livet känns lite skruvat just nu. Tiden går alldeles för fort. April och maj har bara susat förbi.
Jag har inte hunnit promenera så mycket den senaste veckan. Men har ändå kommit fram till Sundsvall. Helt otroligt. Så nu har jag hållit utkik efter Medelpads skogshare och gran en tid. Det dröjer väl inte så länge förrän jag är framme i Hudiksvall. Det ska bli spännande att komma dit. Den staden har varit viktig för mig på många sätt. Jag tänker mig att hälsa på Bitten i Näsviken. Jag ska njuta av hennes klokhet ett par dagar och dessutom Dellensjöarna, som jag älskar. Och sedan drar jag ner till Åsa i Bollnäs. Det ska bli kul att träffa henne igen!! Få se vad vi hittar på. Tar mig sedan ut till kusten och går vidare mot Gävle, där jag tänker mig ett stopp hos Birgitta.

Höga kusten-bron

Tro det eller ej men jag är faktiskt ute på Höga kusten-bron och går just nu. Jag blir så imponerad av mig själv när jag tittar på Sveriges karta och inser att jag med mina dagliga, för det mesta långa promenader, har tagit mig meter för meter från Haparanda nästan ner till Härnösand sedan den 2 april! Strongt jobbat, Brita, säger jag till mig själv.

Jag har nästan hunnit ta mig igenom Ångermanland med bäver som landskapsdjur och styvmorsviol som landskapsblomma. Det dröjer inte länge förrän jag kommer in i Medelpad.

Andligt dränerad

Vilken tur då att jag sedan ett halvt år tillbaka är inbokad på gästhemmet hos Mariadöttrarna på Omberg och pilgrimsvandring under ett par dagar! Ska bli skönt med lite vila och andlig påfyllnad. Åker ner i morgon och blir där till söndag. Trist bara att det är så kyligt väder. Det har snöat i Sälen idag. Minst 5 cm djupt snötäcke. Inte konstigt då att det var så kallt i helgen i Malung. Känner mig rätt slut efter helgen med begravning och hela familjen samlad. Men nu får jag fylla på igen.
Jag har passerat Umeå och är på god väg mot Härnösand. Helt otroligt. Få se hur långt jag har hunnit när jag kommer hem på söndag kväll.

I Malung och Umeå samtidigt

Efter helg i Huddinge och några dagars jobb hemma har jag nu kommit till Malung. Dagen idag blir en förberedelse för morgondagen, som betyder begravning i familjen. Jag har ännu inte riktigt fattat att Moster dött. Men idag får jag ägna mig åt att förbereda mig för avskedstagandet av henne. Jag har planer på att gå en promenad för att plocka vitsippor och blåbärsris till våra handbuketter och sedan ska jag förbereda matpajer samt putsa fönster åt Pappa. Jag skulle vilja åka till Kvilselen för att plocka blommorna men vägen dit är nästan ofarbar. Förra helgen fick 8 bilar punktering på vägen dit efter att vägen sladdats och en massa krossgrus kommit fram. Jag har inte riktigt tid och lust med en sådan utmaning. Jag tar en promenad nu om en stund till Kvarndammen i stället. Där kan det finnas. Tänkt att jag lärde mig att simma där. Ca 13 grader i vattnet på sommaren. Torrsim 75 % av tiden och sedan en snabb tur ner i vattnet. Lovikavantar, mössa, tjock tröja för cykeltur hem med blå läppar. Det var andra tider än att åka till badhus. För att inte tala om att få bada i Thailand. Varmt och skönt. Det lär dröja innan jag får den upplevelsen igen, som det ser ut.
Jag har inte haft möjlighet att gå så långa promenader den senaste veckan men befinner mig ändå strax utanför Umeå på min fantasivandring. Jag gissar att jag kommer fram dit idag. Det blev aldrig av att jag besökte min systerdotter Jenny när hon bodde där men hon får väl visa mig runt nu. Jag har en förväntan att det är en fin stad. Det lär väl inte dröja så länge heller förrän jag möter herrarna Aschberg och Fylking, som är på väg åt andra hållet. De får ju in en massa pengar till prostatacancerforskningen så jag borde väl kanske hänga på mig ett plakat som uppmuntrar till att sötta bröstcancerforskningen. Men nej. Huvudsaken för mig är att jag bättrar på en kropp, som varit med om bröstcancerbehandling. Det får räcka för mig.

Underbar helg

Vilken kanonhelg jag har haft! Både lördag och söndag morgon har jag kunnat gå runt Svärdsjön. En sträcka på 12 km. Det har varit så vackert att det nästan har gjort ont i mig. Precis spegelblank vattenyta på sjön, som har gått upp under veckan. Och jag fick njuta av lommens rop över sjön båda dagarna. Det ger mig också rysningar. Har också hört den första lärkan plus njutit av storspoven, tofsvipan och tranan. Alla dessa fåglar är favoriter till mig. Kanske beror det på att de kommer tillbaka med livet till vår frusna värld. Igår kunde jag också ta den första cykelturen tunt sjön, samma sträcka. Jag kände mig stark och glad och det var underbart. För drygt fyra år sedan var jag i fin form och tränade för tjejmilen. Sedan kom jag in i cancerbehandlingar, vilket gjorde mig svag. För tre år sedan orkade jag inte cykla. Benen skakade på mig när jag försökte och det var en ganska otäck upplevelse. Efter ett par hundra meter behövde jag vända och ge upp. För två år sedan kämpade jag mig runt sjön men var helt slut efteråt. Förra året gick det lite bättre och jag cyklade faktiskt mellan jobbet och hemma vid tre tillfällen (27 km). Men nu har jag börjat bygga upp en bättre styrka så nu orkade jag cykla på högre växlar än förra året. Det gläder mig. Jag längtar efter att komma tillbaka till lite bättre kondition.

Anders och jag har gjort en härlig utflykt till Nysjön idag. (vår fäbod 2,5 mil hemifrån) Det värsta med att åka dit är att jag inte vill åka därifrån igen. Och särskilt inte den här tiden på året då det är lungt och skönt där uppe. Isen hade släppt sitt grepp över sjön igår och det var i stort sett bara isflak kvar på en del ställen, några flytande i vattnet, andra kvar vid land. Vi hade en enkel lunch samt fika med oss och njöt i solen.

Min fantasiresa genom Livslunken fortsätter. Jag har redan kommit ca halvvägs mellan Skellefteå och Robertsfors enligt deras karta och känner mig djupt imponerad över hur bra det går för mig att knalla och gå. Jag har nu vandrat lite drygt tre veckor och gått långt varje dag. Det gör att jag kommer framåt. Och blir allt piggare och gladare. Inte illa.

In i Västerbotten

Jag håller i mitt promenerande. Nu har jag passerat in i Västerbotten och har lärt mig att landskapsdjuret är storspov, och det är en av mina absoluta favoriter. Landskapsblomma är Kung Karls spira. Det är bara att försöka hålla utkik efter dessa. Jag närmar mig Skellefteå. Jag ska villigt erkänna att det passar mig alldeles utmärkt att ha denna morot för att hålla igång, dag efter dag. Jag blir imponerad när jag tittar på kartan och inser att jag faktiskt har gått hela denna väg sedan 2 april. Det är också bekvämt att göra det på mitt sätt.

-7,8 grader

Det blir ändå en promenad före frukost. Vill testa min nya stegräknare. Rakel fixar nytt kök. Jag byter upp mig vad gäller stegräknare. Har tröttnat på min gamla, som är så kinkig med var den sitter fast. Nu har jag en som hänger runt halsen. Det blir spännande att se om den fungerar bättre.

Nya grillpartyn

I går gjorde vi ett nytt besök i fäboden och grillade korv. Underbart vacker dag, strålande sol och knappt någon vind alls. Trevlig dag med Pappa, mina två systrar med respektive samt jag och Anders. Jag avslutade kvällen med tokskratt. Det är mycket som kan bli roligt när man är trött.
På vandringssidan tog jag mig en lång bit, drygt två mil, så det blir frukost hos Rakel och Stig i Boden idag. Det ser jag fram emot. Jag är lovad kaffe och laxsmörgås. Det låter toppen. Jag stannar nog kvar hos dem under dagen, för det är lovat grillning också där till middag. Eftersom jag traskar på i Norrland i fantasin men i verkligheten här hemma kan jag njuta av ljusa, soliga dagar trots att det är betydligt mörkare där uppe. Men jag tar ljuset med mig dit och snart lär de ha sådant i överflöd.
Det verkar mulet här idag, kan bli regn, men ska jag ta sig till Smygehuk på ett år så får jag traska vidare. Fördelen med att satsa på 10.000 steg/dag under 50 vekor, som jag gör genom Livslunken är ju att det inte handlar om någon punktinsats utan förhoppningsvis hinner bli till en nödvändig vana. Jag har ju varit flitig med att röra på mig tidigare men tappat det under de senaste åren, med tråkigt resultat (dålig kondition och flera kilos övervikt). Jag vill ändra på det nu. Därför går jag en sväng nu snart igen, när jag druckit mitt te. I tankarna kommer jag att sitta hos Rakel och njuta av en god frukost. Det blir fint.
Anders åker hem till Svärdsjö idag. Jag har ytterligare två dagars semester för att kunna fira Pappa, som blir 85 år på onsdag.

Inte illa pinkat av en trähäst!

8,22 mil på min första vecka. Inte illa pinkat, tycker jag. Jag har ju dessutom arbetat och haft en massa annat att sköta. Varken TV-bolag eller Lotto är sugna på att sponsra mig så att jag har råd att knalla och gå hela tiden. Och varför skulle jag egentligen göra det? Det gäller ju att njuta av färden och att inte gå på sig några skador. Min ambition är inte att komma ner till Smygehuk så snart som möjligt. I stället är jag sugen på att komma i form igen efter de senaste årens down-upplevelser. Och jag kan bara konstatera efter dessa få dagars uppryckning att jag känner mig redan lite piggare och lättare. Jag längtar också efter mina gamla kläder, som sitter i garderoben och väntar på mig. Jag har ännu inte gett upp hoppet om att kunna använda dem igen. Jag skulle gärna slänga min ständiga följeslagare de senaste åren, min bruna, utnötta kjol, på en brasa. Vi får se om den åker till Valborg. Ingen skulle bli gladare än jag.
Om jag har förstått kartan på Eniro rätt befinner jag mig nu någonstans mellan Töre och Roneå på min fantasiresa genom Sverige. Jag har förstått att jag är i Norrbottens län och att jag ska hålla utkik efter lavskrikan och åkerbär.
Nu är jag ledig ett par dagar och har åkt till mitt föräldrahem i Malung. Jag räknar med att kunna vara ute lite mer under dessa lediga dagar, så det är väl inte så långt borta att jag kommer fram till Boden och Rakel. Jag ser fram emot det besöket.
Jag har varit på en fin begravning för min kusin. Det innebar att jag fick träffa flera av mina kusiner (vi var sex stycken närvarande av numera nio). Det är bara att hoppas att vi ses i något annat sammanhang än på begravning framöver. Jag ser fram emot nästa kusinträff. Vi brukar ha så trevligt när vi träffas. Vi började begravningsgudstjänsten med att sjunga "Den blomstertid nu kommer". Det var första gången i ett sådant sammanhang men passade bra. En gammal skolfröken hade gjort sina terminer och gick mot ett evigt sommarlov.
Nu har det ljusnat ute och jag har druckit mitt te. Nu är det dags för en skön morgonpromenad i min barndomsby och sedan ska jag njuta av en riktigt god frukost.

Skön morgonpromenad igen

Likadan tur idag. Nu hade vattnet på Svärdsjön gått upp lite mer så jag såg fler svanar. Tack och lov var skoteråkarna och fiskaren, som jag såg igår, inte ute idag. Isen är helt grå så jag skulle inte ge mig ut på den. Jag såg också de första tofsviporna. Underbart.
Men nu är jag ordentligt stum i mina ben. Få se hur ont jag har i morgon.
Jag känner mig fruktansvärt tveksam till angivelsen 245 mil mellan Haparanda och Smygehuk. Jag har varit in på Eniro och kollat och det verkar inte stämma alls. Det är klart: om jag ska börja gå runt och hälsa på mina bekanta så kanske jag kommer upp i den summan. Hur som helst. Trakterna runt Haparanda är helt obekanta för mig men nu har jag tagit fram kartboken och tänker följa med mig själv på min fantasipromenad. Jag återkommer med det lite senare.

Ny utmaning

På nyårsnatten stod jag på balkongen på Maleé Garden och bestämde mig för att jag skulle ta mig "Tillbaka till framtiden". Nu tar jag nästa steg på den vägen. I morse bestämde jag mig för att börja en vandring från Haparanda till Smygehuk, 245 mil, på 50 veckor. Jag vet inte om den summan stämmer men det är vad som anges på Livslunkens hemsida. Det betyder att jag behöver gå ca 10.000 steg/dag. En utmaning. Min kondition är under all kritik efter min cancerbehandling men nu känner jag mig mogen att ta tag i det och har bestämt mig för att ansluta mig till Livslunken. Jag rör mig inte tillräckligt mycket under en normal dag utan inser att jag behöver lägga till en del för att komma mer i form.

Jag fick världens bästa start på min vandring idag genom att starta en promenad strax före klockan sju på drygt två timmar eller 1,2 mil. När jag plockade av mig stegräknaren i kväll hade jag gått 19.437 steg. Inte illa. Jag får väl börja med att ta mig till Boden och hälsas på Rakel, Stickan och Marianne. Hoppas att de bjuder på fika när jag kommer. Dit är det drygt 13 mil så jag har väl göra några dagar. Jag får rapportera så ni vet när ni ska sätta på pannan.

Förutom den underbara morgonpromenaden har jag njutit ute i vårsolen med DN:s lördagskryss, god mat och dessutom tvättat sängkläderna och hängt ut på tork. Jag har försökt väcka solbrännan sedan vinterns vistelse i Thailand till liv. Sedan har vi hjälpt solen på traven med att skotta ut lite snö från högarna så att det smälter snabbare.

LSD-tripp

Jag har tagit en underbar LSD-tripp = Long Slow Distance. (Tack Bitten för det uttrycket). Snöyra men härligt att kunna gå en långpromenad mitt på dagen. Jag fick sällskap av en hund. Ingen riktig utan i min fanstasi. När jag var liten lekte jag ofta att jag hade en hund och det var alltid en söt Cocker Spaniel. Denna hund slog helt plötsligt följe med mig under promenaden. Man kan ju nästan tro att det var lite LSD inblandat i alla fall. Hur som helst; när jag är ute på promenad så här blir det många tankar som kommer och går. Och det var väldigt trevligt att få detta sällskap. Det var ingen trafikfarlig hund (som Jack hos Maleé) utan en som skuttade lungt vid min sida och gjorde promenaden extra glädjefylld. Den försvann när jag kom ut på "stora" vägen, för då fick jag fullt upp med att passa mig för bilar. Vägrenen var inte plogad så jag gick mest där bilarna hade kört.
Hade egentligen velat gå ännu längre men jag är i lite tidsnöd. Jag behöver in i duschen för att sedan ta mig in till stan. Jag och mina systrar ser fram emot en kväll i opernas tecken. Digital operavisning på Folkets Hus i Falun från The Metropolitan Opera, HD live, "Lucia di Lammermoor". Om precis en månad blir det "Madam Butterfly".
Både promenaden och operan ingår i projekt "Tillbaka till framtiden". Jag är bra på gång och fyller på energi både med bra mat, skön motion, kultur och social samvaro.
I går kväll lyckades jag se mitt första "Let´s dance"-program för säsongen. Jag blir så sugen på att dansa själv. Men om jag får upp flåset lite så kommer jag nog att orka. I kväll missar jag Melodifestivalen men jag lär nog få del av det senare.

14826

Tyvärr inte kronor (det är inte Lotto förrän i morgon) men väl steg på stegräknaren mellan kl 06.15 och 17.00. Inte så illa. Det får duga. Jag har plockat fram den igen för att få ett hum om hur mycket jag rör mig på en dag. I går missade jag lunchpromenaden så då blev det bara 7860. "Tillbaka till framtiden". Sannas bok sitter också väldigt bra i denna anda. Bra med repetitioner. Mathållningen har varit bättre de senaste dagarna.
Jag har en uppgörelse med Anders, ett delmål till sista april. Få se om jag kan nå det.
Ett annat ligger före. Den 14 mars ska jag ut med prinsessan Thea, 6 år på måndag. Då vill jag vara pigg så att hon slipper skämmas för sin farmor.