Fortsatt väntan

Tofsvipor, tranor, bofink............Liten snöfläck! Våren är här???????????eller åtminstone på väg. Jag anar knoppar i syrenen och på andra buskar. Och jag bävar!!! Visst gör det ont när knoppar brister? Jag inser helt plötsligt att jag gillar stunden i väntan. Sedan går det så snabbt, för snabbt! Jag älskar denna väntans stund, när jag tror att allting ska bli så bra, så skönt och varmt, så låååååååååååångt. Och så plötsligt............nej: det vill jag inte tänka på. Jag har överlevt vintern tack vare vecka på vecka med vistelse i ljusterapirum..... och sedan: helt underbart fyra veckor i min älskade långfäbod på Phuket. Nu ska jag försöka maxa en svensk vår/sommar. Det gäller att hänga med då................och jag som är så trött!!!

Stjärnklart

Minusgrader igen, men bara 4,5. Himlen strödd med stjärnor.

Våren är ändå på väg. Gick en promenad till "min älsklingsfors" i förrgår. Inga knoppar eller tussilagon än efter vägen men det kommer nog snart. Har sett tranor och det känns tryggt. Tack och lov att de återvänder.

Det var kallt att komma hem!

Behöver dubbelt fleece-ställ och termo-kläder för att gå ut.

När går nästa flyg till värmen?

Burr, så kallt! -27,8.


Släpvagnen: när kommer vi åt den, tro?

Marks väg: en vinterväg.

Tack och lov för supergrannar, som skyfflat undan snön, så att vi tog oss in

Här vill jag sitta och sola, lyssna på takdropp och fågelkvitter. Hur långt är det dit, tro?

Vad har hänt medan vi har varit borta?

En hel månads post och tidningar kräver sin man!

"I dag tror jag att det blir kallt"

Minus 27,3 junst nu. "Tidsvilsen". Somnade framför TV:n igår mitt i Melodifestivalen. Vaknat klockan två och har inte kunna sova mer. Frusen in i benmärgen. Värmt mig med vetekudde, tänt värmeljus, druckit te, kranvatten med lingon i (har längtat efter det på slutet av semestern efter fyra veckor med flaskvatten), löst Melodikrysset, chattat med kompis till vår thaidotter Apple på facebook (tänk hur världen kan utvidgas tack vare resor och dator). Nu ska jag ta mig in i resväskorna och starta första tvättmaskinen. Tagit upp älgfärs ur frysen. Plockat fram veckojournalen, som fått vila hemma (skönt!) Uppdaterat mig hur den kommande veckan ser ut. Bara att ta tag i vardagen och sakta men säkert glida över till "normalliv" igen. Ska gå ut och fota på vår gård så snart det blir ljus. Det måste dokumenteras. Grannarna fick lov att låna snöslunga för att kunna röja tills vi skulle komma hem. En månads post och tidningar att gå igenom.
Jag längtar efter att sätta mig efter en solig vägg och lyssna på takdropp och vårfåglar. Men det lär nog dröja några dagar till.

"I dag tror jag att det blir mulet"

säger jag till Anders när jag lyckats väcka honom med ett "skrammel" vid halv-sjutiden. Han somnar om och jag går "stora byrundan". Inser ganska snart att jag får sällskap av den uppåtgående solen och dagen blir nog lika solig och het, som de senaste dagarna har varit. Ganska omgående får jag ett tryck över bröstet och tårarna börjar rinna. Hur ska jag kunna lämna detta?
Jag går förbi fina villor och ett och annat plåtskjul, som fungerar som bostad åt många. Jag ser härliga salladsodlingar, där det som såddes när jag kom redan är moget för skörd. Jag njuter av fågelkvitter, en och annan tupp, känner doften från blommor, t.ex. magnolia, en favorit. Jag ser en familj, som står vid vägkanten och väntar med mat och när jag stannar till en stund ser jag hur de ger den till de två munkarna, som jag mött så många gånger på mina morgonpromenader. Hundar, boxare på joggingtur, turister i samma aktivitet, folk på väg till arbetet: ett myller som inte tar slut förrän jag gått och lagt mig på kvällen.
Men det är klart att jag kan lämna detta. Jag behåller allt i mitt hjärta och tar det med in i det liv som jag lever med min storfamilj hemma och som jag längtar efter.

Men jag undrar hur det ser ut hemma? Skulle önska att vintern vore slut snart och att det blev vår!

Underbar helg

Vilken kanonhelg jag har haft! Både lördag och söndag morgon har jag kunnat gå runt Svärdsjön. En sträcka på 12 km. Det har varit så vackert att det nästan har gjort ont i mig. Precis spegelblank vattenyta på sjön, som har gått upp under veckan. Och jag fick njuta av lommens rop över sjön båda dagarna. Det ger mig också rysningar. Har också hört den första lärkan plus njutit av storspoven, tofsvipan och tranan. Alla dessa fåglar är favoriter till mig. Kanske beror det på att de kommer tillbaka med livet till vår frusna värld. Igår kunde jag också ta den första cykelturen tunt sjön, samma sträcka. Jag kände mig stark och glad och det var underbart. För drygt fyra år sedan var jag i fin form och tränade för tjejmilen. Sedan kom jag in i cancerbehandlingar, vilket gjorde mig svag. För tre år sedan orkade jag inte cykla. Benen skakade på mig när jag försökte och det var en ganska otäck upplevelse. Efter ett par hundra meter behövde jag vända och ge upp. För två år sedan kämpade jag mig runt sjön men var helt slut efteråt. Förra året gick det lite bättre och jag cyklade faktiskt mellan jobbet och hemma vid tre tillfällen (27 km). Men nu har jag börjat bygga upp en bättre styrka så nu orkade jag cykla på högre växlar än förra året. Det gläder mig. Jag längtar efter att komma tillbaka till lite bättre kondition.

Anders och jag har gjort en härlig utflykt till Nysjön idag. (vår fäbod 2,5 mil hemifrån) Det värsta med att åka dit är att jag inte vill åka därifrån igen. Och särskilt inte den här tiden på året då det är lungt och skönt där uppe. Isen hade släppt sitt grepp över sjön igår och det var i stort sett bara isflak kvar på en del ställen, några flytande i vattnet, andra kvar vid land. Vi hade en enkel lunch samt fika med oss och njöt i solen.

Min fantasiresa genom Livslunken fortsätter. Jag har redan kommit ca halvvägs mellan Skellefteå och Robertsfors enligt deras karta och känner mig djupt imponerad över hur bra det går för mig att knalla och gå. Jag har nu vandrat lite drygt tre veckor och gått långt varje dag. Det gör att jag kommer framåt. Och blir allt piggare och gladare. Inte illa.

Regn

Vi hade en regnig dag igår, som tog hårt på snön. En stor del av gänget lämnade Malung men jag och mina systrar är kvar för att fira Pappa.
Min "Tillbaka till framtiden"-lunk fortsätter. Jag hade ett trevligt stopp i Boden igår och tack vare min fantasi kunde jag samtidigt gå drygt 13,2 km så enligt Livslunken befinner jag mig nu i Luleå. Inte illa pinkat av denna trähäst. Jag lärt inne vinna några priser på travet med min fart men väl lite kondition tillbaka i stället.

Nya grillpartyn

I går gjorde vi ett nytt besök i fäboden och grillade korv. Underbart vacker dag, strålande sol och knappt någon vind alls. Trevlig dag med Pappa, mina två systrar med respektive samt jag och Anders. Jag avslutade kvällen med tokskratt. Det är mycket som kan bli roligt när man är trött.
På vandringssidan tog jag mig en lång bit, drygt två mil, så det blir frukost hos Rakel och Stig i Boden idag. Det ser jag fram emot. Jag är lovad kaffe och laxsmörgås. Det låter toppen. Jag stannar nog kvar hos dem under dagen, för det är lovat grillning också där till middag. Eftersom jag traskar på i Norrland i fantasin men i verkligheten här hemma kan jag njuta av ljusa, soliga dagar trots att det är betydligt mörkare där uppe. Men jag tar ljuset med mig dit och snart lär de ha sådant i överflöd.
Det verkar mulet här idag, kan bli regn, men ska jag ta sig till Smygehuk på ett år så får jag traska vidare. Fördelen med att satsa på 10.000 steg/dag under 50 vekor, som jag gör genom Livslunken är ju att det inte handlar om någon punktinsats utan förhoppningsvis hinner bli till en nödvändig vana. Jag har ju varit flitig med att röra på mig tidigare men tappat det under de senaste åren, med tråkigt resultat (dålig kondition och flera kilos övervikt). Jag vill ändra på det nu. Därför går jag en sväng nu snart igen, när jag druckit mitt te. I tankarna kommer jag att sitta hos Rakel och njuta av en god frukost. Det blir fint.
Anders åker hem till Svärdsjö idag. Jag har ytterligare två dagars semester för att kunna fira Pappa, som blir 85 år på onsdag.

Glad Påsk!

Jag firar en skön påskhelg hos Pappa i Malung. På långfredagen åkte vi till Kvilselen, vårt fäbodställe i Malung. Där lyckades jag bl.a. gräva fram ute-eldplatsen och gjorde en härlig eld, så min lillasyster fick lite skönt varmvatten till disken.Sedan grillade korv och det smakar extra skönt att stå ute i den miljön och äta. Påskaftonen bjöd på strålande väder förutom lite blåst och det ser ut att bli en vacker dag också idag. Nu på morgonen är det minus 4,5 men jag sticker ändå snart ut på min sköna morgonpromenad. Jag njuter verkligen av att ha kommit igång igen med denna tidigare så etablerade vana. Hela dagen får ett annat ljus. Jag har dessutom tagit mig tillbaka till ordnad matplan, vilket gör sitt till för mitt mående. Min tacksamhet går extra mycket just nu till Bitten och Pernilla, som delat med sig av så många kloka kunskaper för att jag ska ha ett bra liv.
Tyvärr missade jag påskaftonsmiddagen hos Rakel (jag hade en trevlig sådan med Pappa, Anders och min storasyster och svåger i stället) men det finns chans att jag äter där i morgon i stället. Jag har nu sammanlagt gått 106,82 km sedan jag startade den 2 april, så jag bör befinna mig någonstans mellan Råneå och Smedsbyn. Jag gör mig ingen brådska utan går i den takt jag finner lämplig för dagen och med hänsyn till andra saker som ska göras. Passar i stället på att njuta av färden och tränar mig på att inte bli stressad av att nå målet så snabbt som möjligt. Det är för övrigt inte min avsikt med promenaden utan i stället att ta ansvar för att återställa kroppen i så gott skick som möjligt efter en lång utförsbacke.
När jag druckit ur mitt te tar jag en tur till kyrkogården och tittar om ljusen fortfarande brinner på Mammas grav och om blommorna har klarat nattens kyla. Det blir en promenad på drygt en mil och det blir en bra start före frukost. Jag har inga spikade planer på dagen för övrigt men vill njuta så mycket som möjligt av livet.

Snö, mera snö och ljuvliga barnbarn

Jag har haft intensiva dagar under vecka 9 med mina barnbarn och deras föräldrar. Nu känns det som om jag skulle vilja ha ett par dagar ledigt för:
att snabbt få undan tvättberget med lakan (barnen hade vattkoppor när de kom så det känns skönt att tvätta igenom rubbet),
få ta rätt på pulkor som ligger utspridda på tomten (fast egentligen kan de få ligga kvar så jag blir påmind om hur roligt vi har haft det)
hinna bläddra igenom tidningar som kommit
slappa med något korsord
ta rätt på snön som kommit sedan jag kom hem igår
hämta andan och bara vara..................
Men: jag ska till Avesta idag i jobbet för möte med två patienter, vars vardag påverkas av synnedsättning. Dessutom hade vi fått in många remisser under förra veckan så jag har en hel del att göra med att fånga upp hur vi bäst kan ta hand om dessa människor.
Så mina andra önskemål får väl anstå till senare.
Men min stödstrumpa för armen måste på nu för jag behöver ta ett tag med snön. Anders övernattar i stan så jag har inte så mycket att välja på.
JAG LÄNGTAR EFTER VÅRSOL!

Hemma igen

Inte nog med att vi har tagit klivet rakt in i ett berg med tvätt (bort med sand, sololja mm från våra kläder) och fel årstid för mig med mörker och kyla. Vi klev också rakt in i ett julpyntat hus igår kväll. Det kändes helt OK när vi åkte den 20 december men inte lika roligt när vi kom hem den 18 januari. Så här finns att göra. (Duk med tomtar på under berget med post, tidningar och reklam, adventsljusstakar i fönstren osv). Dessutom kommer jag, en bra tid framöver, att få brottas med att kroppen fortfarande släpar på thai-tid (kroppen är inställd på att sitta vid stranden nu i stället för att gruva sig för att gå ut och hämta in tidningen). Jag har svårt med tidsomställningar även mellan sommar- och vintertid.
Såg reklam om semlor! Känns fel för mig. Semlor äter man på fettisdagen (24 februari) och tiden däromkring. Lite trist att tiden mellan julen och fastan har blivit så kort. Men det är väl tur att vi är olika. Och det gäller väl att "mjölka" oss konsumenter så mycket som möjligt. Jag kontrar med lingonglögg, som man säkert kan njuta av ett bra tag framöver. Jag hoppas mest på en bukett med tulpaner i stället på bordet när tomtarna kommer bort. Skulle gärna ha lite vår ute men får nog vänta.
Så det blir väl bara att gå ut i kolsvarta mörkret, passa mig för isfläckar och hämta tidningen för att se om något viktigt hänt här hemma. Jag skulle gärna hellre strosa barfota i sanden på t.ex. Nai Harn, men det kommer att bli helt OK också detta. Jag satsar på lite älggryta till lunch så att jag känner mig riktigt hemma.