Snö, mera snö och ljuvliga barnbarn

Jag har haft intensiva dagar under vecka 9 med mina barnbarn och deras föräldrar. Nu känns det som om jag skulle vilja ha ett par dagar ledigt för:
att snabbt få undan tvättberget med lakan (barnen hade vattkoppor när de kom så det känns skönt att tvätta igenom rubbet),
få ta rätt på pulkor som ligger utspridda på tomten (fast egentligen kan de få ligga kvar så jag blir påmind om hur roligt vi har haft det)
hinna bläddra igenom tidningar som kommit
slappa med något korsord
ta rätt på snön som kommit sedan jag kom hem igår
hämta andan och bara vara..................
Men: jag ska till Avesta idag i jobbet för möte med två patienter, vars vardag påverkas av synnedsättning. Dessutom hade vi fått in många remisser under förra veckan så jag har en hel del att göra med att fånga upp hur vi bäst kan ta hand om dessa människor.
Så mina andra önskemål får väl anstå till senare.
Men min stödstrumpa för armen måste på nu för jag behöver ta ett tag med snön. Anders övernattar i stan så jag har inte så mycket att välja på.
JAG LÄNGTAR EFTER VÅRSOL!

Sällskap på bussen

Tack och lov för biblioteket i Svärdsjö. De måste ha fullt upp med mig. Just nu har jag som sällskap på bussen: "Sannas matbok: för den självläkande människan". Jag väntar på ytterligare en bok: "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra". Susanna Ehdin och Nisse Simonsson, två oerhört kloka människor enligt mig. Det finns fler. Jag återkommer med det.
Nu: på med ytterkläder och reflexer, ut med "dramaten" och passa mig för tunga lastbilstransporter med timmer. "Mot Sherwoodskogen" eller rättare sagt: mot Syncentralen och det enligt mig viktiga arbetet att finnas till för äldre personer med synnedsättning i Dalarna som kurator.
Jag återkommer med alla de uppgifterna som försvann när datorn ballade ur här tidigare på morgonen. Sådant kan man få psykbryt av. Sitter och skriver länge och så försvinner allt! Precis allt.