Det pågår ett mindre krig här hemma. Jag frågar Anders om han kan tänka sig att bli fadder åt en isbjörn. (Har varait in på WWF:s hemsida och sett uppmaningen at stötta isbjörnarna på detta sätt) Aldrig i livet, är hans svar. Frågan kommer ju utifrån dagens miljöproblem och nedsläckningen av allt i hemmet för att stödja miljön. Anders menar på att han hellre stöder något barn än en isbjörn. Vi kommer fram till att vi har en massa barnbarn som behöver stöttas och som slutkläm av debatten kommer vi fram till att Anders stöder mig med 100:- i månaden och jag stöder honom med 100:-. Vår gräns går nog där.
Nästa debatt: jag tänker sitta med stearinljus mellan klockan 20:30 och 21:30 men han tycker att vi kan dra ner persiennerna och titta på fotboll. Det slutar nog med att han får stänga in sig i sovrummet med neddragna perienner och tv:n på och jag sitter och kurar skymning med stearinljus i köket och njuter av livet i den lugnare skalan. Det är inte lätt, detta. Han tycker att vi kan starta ett par kärnkraftverk till och njuta av livet. Jag vill vara mer varsam med våra barnbarn och deras avkommor och naturen ett par år till.
Så med respekt för allas olikheter representerar vi olikheterna här hemma. Jag släcker ner nu och njuter av ron och stillheten. Skulle gärna sitta vid brasan i Nysjön eller i Kvilselen men det är lite för kallt och mycket snö för ett sådant äventyr. Men jag har ju fantasin!
Jag lever...
10 år sedan
Det är allt tur man är bra förälskad i sina sambos, annars skulle inte sånt passera. Jag vet för jag känner mycket väl igen dessa ställningskrig, fast fanns det inga såna så skulle det kanske tyda på att någon inte sa sin åsikt =)
SvaraRadera