Ny opera

På lördag är det dags igen! DVS att ta sig till Metropolitan via Folkets hus i Falun för en föreställning på 3 timmar och 25 minuter och Madama Butterfly. En biljett som jag beställde för evigheter sedan! känns det som.
Det blir mycket påfyllning av kultur nu ett tag igen för den 14 mars går jag och mitt barnbarn Thea på Kungliga operan i Stockholm och ser baletten Svansjön. Den 17 o 18 mars åker jag tillsammans med min storasyster på tidningen Vi:s litterära båtsalong till Åbo.

Innan min tsunami, dvs canserbehandlingen år 2005-2006, hade jag en idé om en massa saker som jag skulle göra vid tillfälle, t.ex. när jag blir pensionär. Sedan kom jag till ett stadium där jag med smärta förstod att det är inte säkert att jag blir 150 år. Ända sedan jag var liten har jag drömt om att göra ett besök på slottet. Sommaren 2005, under "brinnande krig" med cellgiftsbehandlingar, gick jag på en rundvandring på Stockholms slott på spaka ben. Jag har varit i Stockholm massor av gånger men aldrig tidigare tagit mig tid till detta besök men nu gjorde jag det. En dröm, som jag förverkligade. Av bara farten har jag hunnit med ytterligare ett besök där i samband med att man visade drottningens nobelklänningar. Det var en fin utställning. Jag förstod då att man inte ska skjuta upp sina drömmar för då är det inte säkert att man kan förverkliga dem.
En annan dröm som jag har haft under många år men inte gjort något åt har varit att se baletten Svansjön på Operan. Förra året slog jag till och beställde biljett tillsammans med min storasyster och hennes man. Det var en underbar föreställning och nu gör jag om besöket tillsamman med ett av mina barnbarn.
Om något positivt kommit ut av mina behandlingar så är det att det inte finns några ångerveckor när det gäller att leva. Det är bara att se till att använda den energi man har tillgång till, dag för dag, och göra det bäst möjliga av den. Jag har upplevt många dagar när jag inte har orkat i stort sett något annat än att på ett eller annat sätt ta mig igenom dagen. Den erfarenheten kan vara smärtsam men också värdefull.
Idag har jag orkat starta dagen med snöskottning och sedan varit aktivt närvarande i mötet med två patienter i deras hemmiljö. Jag har sedan försökt ladda mig för ett möte med personal på ett demensboende i morgon för att berätta om erfarenheter från mitt arbete med personer med synskador. Jag har fått telefon från mitt barnbarn Oliver, 1 år och 5 månader. Jag förstod av hans mamma att det var lek med telefonen som var anledning till detta men icke desto mindre blev det en av dagens höjdpunkter. Han flåsade lite i mitt öra och jag tror att han kände igen min röst för han försökte säga något åt rösten i telefonluren. Sedan har kvällen gått i tvättens tecken. Strukit örngott, vikt lakan och hängt annat. Anders är hemma igen och ser på ishockey.
Nu är det dags för sängen! Sov gott!