Härlig pilgrimsvandring

Jag fick en helt underbar semester under förra veckan med boende först hos Birgittasystrarna i Vadstena, sedan ett besök på Pilgrimscentrum i Vadstena för fika och inköp av karta över Klosterleden och sedan boende hos de älskvärda och glädjefyllda Mariadöttrarna på Omberg och deras gästhem. Jag kunde inte ha haft det bättre. Jag fick vila i den tystnad och stillhet som jag behövde och göra förmiddags- och eftermiddagspromenader efter klosterleden på Omberg. Helt klart något som jag kan tänka mig att göra om. Det blev bra andlig påfyllnad för mig.

Nu har jag arbetat ett par dagar och i morgon laddar vi för att åka till fäboden, Nysjön, för att starta lite vistelse där. Jag arbetar på fredag så jag måste göra en tur in till stan då men det är inte längre än att jag kan pendla (ca 5,5 mil enkel resa). Jag ser fram emot att sitta framför brasan och mysa där.

Höga kusten-bron

Tro det eller ej men jag är faktiskt ute på Höga kusten-bron och går just nu. Jag blir så imponerad av mig själv när jag tittar på Sveriges karta och inser att jag med mina dagliga, för det mesta långa promenader, har tagit mig meter för meter från Haparanda nästan ner till Härnösand sedan den 2 april! Strongt jobbat, Brita, säger jag till mig själv.

Jag har nästan hunnit ta mig igenom Ångermanland med bäver som landskapsdjur och styvmorsviol som landskapsblomma. Det dröjer inte länge förrän jag kommer in i Medelpad.

Andligt dränerad

Vilken tur då att jag sedan ett halvt år tillbaka är inbokad på gästhemmet hos Mariadöttrarna på Omberg och pilgrimsvandring under ett par dagar! Ska bli skönt med lite vila och andlig påfyllnad. Åker ner i morgon och blir där till söndag. Trist bara att det är så kyligt väder. Det har snöat i Sälen idag. Minst 5 cm djupt snötäcke. Inte konstigt då att det var så kallt i helgen i Malung. Känner mig rätt slut efter helgen med begravning och hela familjen samlad. Men nu får jag fylla på igen.
Jag har passerat Umeå och är på god väg mot Härnösand. Helt otroligt. Få se hur långt jag har hunnit när jag kommer hem på söndag kväll.

I Malung och Umeå samtidigt

Efter helg i Huddinge och några dagars jobb hemma har jag nu kommit till Malung. Dagen idag blir en förberedelse för morgondagen, som betyder begravning i familjen. Jag har ännu inte riktigt fattat att Moster dött. Men idag får jag ägna mig åt att förbereda mig för avskedstagandet av henne. Jag har planer på att gå en promenad för att plocka vitsippor och blåbärsris till våra handbuketter och sedan ska jag förbereda matpajer samt putsa fönster åt Pappa. Jag skulle vilja åka till Kvilselen för att plocka blommorna men vägen dit är nästan ofarbar. Förra helgen fick 8 bilar punktering på vägen dit efter att vägen sladdats och en massa krossgrus kommit fram. Jag har inte riktigt tid och lust med en sådan utmaning. Jag tar en promenad nu om en stund till Kvarndammen i stället. Där kan det finnas. Tänkt att jag lärde mig att simma där. Ca 13 grader i vattnet på sommaren. Torrsim 75 % av tiden och sedan en snabb tur ner i vattnet. Lovikavantar, mössa, tjock tröja för cykeltur hem med blå läppar. Det var andra tider än att åka till badhus. För att inte tala om att få bada i Thailand. Varmt och skönt. Det lär dröja innan jag får den upplevelsen igen, som det ser ut.
Jag har inte haft möjlighet att gå så långa promenader den senaste veckan men befinner mig ändå strax utanför Umeå på min fantasivandring. Jag gissar att jag kommer fram dit idag. Det blev aldrig av att jag besökte min systerdotter Jenny när hon bodde där men hon får väl visa mig runt nu. Jag har en förväntan att det är en fin stad. Det lär väl inte dröja så länge heller förrän jag möter herrarna Aschberg och Fylking, som är på väg åt andra hållet. De får ju in en massa pengar till prostatacancerforskningen så jag borde väl kanske hänga på mig ett plakat som uppmuntrar till att sötta bröstcancerforskningen. Men nej. Huvudsaken för mig är att jag bättrar på en kropp, som varit med om bröstcancerbehandling. Det får räcka för mig.

I paradiset

Dagar med barnbarnen=Paradiset! Vi åkte ner i onsdags kväll. Jag hade så många flextimmar så jag kunde ta ledigt hela torsdagen. Toppen! Det innebär att Jonas och Helen kan jobba med sin nya uteplats fortfarande, trots att klcokan närmar sig nio på kvällen. Jag njuter av att barnen sover och jag kan skriva en stund. Har gått en promenad med Oliver i vagnen och Lucas på cykel men det blir ändå inte så många steg som en vanlig dag utan barnbarn. Men vad spelar det för roll. Vi har plockat tussilago och vitsippor plus blåbärsris som utfyllnad. Vi fick också tillstånd att rensa rabaten på pärlhyacinter tack vare att de skulle slängas bort. Så bordet lyser i Sveriges färger. Jaghar kollat läget och Lucas vill att jag ska gå och lägga mig. Så det är väl bara att lyda. Jag är ändå ganska så trött.

Behov av frissan!!!!!

Jag önskar att frissan hade en tid för mig just nuuuuuuuuu! Någon som känner igen det? Vid den senaste klippningen fick jag för mig att jag skulle ha håret lite längre i nacken!!!! Hur kan jag, med mitt baby-hår, få för mig något sådant?????? Hur som helst så hade jag tänkt mig en tid efter åtta veckor! Hur skulle det se ut? Sex veckor borde vara maximum. Dessutom är jag ute på långpromenad varje moragon, så den frisyr som ser hyfsad ut när jag går hemifrån platsar inte i möblerade salonger när jag kommer fram. Eftersom jag ska delta i en begravning som närmast anhörig den 8 maj har jag ringt min frissa och fått flytta fram tiden till den 5 maj. Hur ska jag klara mig dit??????? Bra fråga. Utan svar. Det gäller bara att gilla läget. Trots att det inte går. Snart går jag och lägger mig med världens mest bedrövliga frisyr. Jag hoppas att jag vaknar med en bättre. Men hur skulle det kunna ske? Jag är inne i världens häftigaste "private summer" trots att jag varit där i hur många år som helst så jag vaknar flera gånger per natt och är hur svettig som helst...............
Glömt det: Positivt tänkande ger att jag vaknar som en nyponros, fräsch och fin för en ny dag som kurator för den äldre befolkningen i Dalarna med synproblemtik.
Helst av allt skulle jag vakna som private Brita, som kan ta en lång promenad och sedan njuta av en heldag med sina underbara barnbarn.

Underbar helg

Vilken kanonhelg jag har haft! Både lördag och söndag morgon har jag kunnat gå runt Svärdsjön. En sträcka på 12 km. Det har varit så vackert att det nästan har gjort ont i mig. Precis spegelblank vattenyta på sjön, som har gått upp under veckan. Och jag fick njuta av lommens rop över sjön båda dagarna. Det ger mig också rysningar. Har också hört den första lärkan plus njutit av storspoven, tofsvipan och tranan. Alla dessa fåglar är favoriter till mig. Kanske beror det på att de kommer tillbaka med livet till vår frusna värld. Igår kunde jag också ta den första cykelturen tunt sjön, samma sträcka. Jag kände mig stark och glad och det var underbart. För drygt fyra år sedan var jag i fin form och tränade för tjejmilen. Sedan kom jag in i cancerbehandlingar, vilket gjorde mig svag. För tre år sedan orkade jag inte cykla. Benen skakade på mig när jag försökte och det var en ganska otäck upplevelse. Efter ett par hundra meter behövde jag vända och ge upp. För två år sedan kämpade jag mig runt sjön men var helt slut efteråt. Förra året gick det lite bättre och jag cyklade faktiskt mellan jobbet och hemma vid tre tillfällen (27 km). Men nu har jag börjat bygga upp en bättre styrka så nu orkade jag cykla på högre växlar än förra året. Det gläder mig. Jag längtar efter att komma tillbaka till lite bättre kondition.

Anders och jag har gjort en härlig utflykt till Nysjön idag. (vår fäbod 2,5 mil hemifrån) Det värsta med att åka dit är att jag inte vill åka därifrån igen. Och särskilt inte den här tiden på året då det är lungt och skönt där uppe. Isen hade släppt sitt grepp över sjön igår och det var i stort sett bara isflak kvar på en del ställen, några flytande i vattnet, andra kvar vid land. Vi hade en enkel lunch samt fika med oss och njöt i solen.

Min fantasiresa genom Livslunken fortsätter. Jag har redan kommit ca halvvägs mellan Skellefteå och Robertsfors enligt deras karta och känner mig djupt imponerad över hur bra det går för mig att knalla och gå. Jag har nu vandrat lite drygt tre veckor och gått långt varje dag. Det gör att jag kommer framåt. Och blir allt piggare och gladare. Inte illa.