Minst 800 kineser

Tack vare värdinnan samt en "granne" med karta från Google Earth har vi idag tagit oss till en för oss ny strand. Supertrevligt! Knappt några turister förutom Malee Gardens gäster. Och vilka trevliga grannar vi har!!!!! Precis som hemma, men där är det sällan som vi lever under dessa premisser. Tänk om vi hade hade denna bygata med trevliga matställen plus skön utevärme...

Men det var väl att ta i att vi var tämligen ensamma! Stranden invaderades av minst 800 kineser, enligt en av kvinnorna i marknadsstånden. Tydligen var det någon kinesiskt högtid idag och alla dessa personer kom per X antal bussar till stranden för att sedan förflyttas till turist-ö med high-speed-båtar. Denna massvandring tog ett par timmar. Men vad gör det? Jag njöt. Stranden passade mig utmärkt förutom att vattnet inte var det renaste. Varför måste människor slänga så mycket skräp i vattnet????

Jag njöt av havsbruset, stenformationerna och dagens "vandring i solen" blev en underbar meditation. Ända tills jag slog höger lilltå i en sten! Så nu gör det ont att gå, men det hör liksom till mina semestrar.

För första gången i Thailand fick jag sitta under stora lummiga träd i stället för under ett parasoll. Och den friska vinden gjorde att det aldrig blev stekande hett. Molnigt till att börja med men sedan kom solen. Men vi njuter av molnigt väder oxå.

Väl hemma tog vi en tur till vår moppeuthyrare. Moppen får ta oss ut på de utflykter vi satsar på under denna vistelse. Sedan åkte vi till sweiziska bageriet och köpte bröd, emmentalerost (supergod!!!!) och skinka samt till Lotus för inköp av ägg, tonfisk, tomater mm.

Nu laddar vi för kvällen inomhus med dusch, kollar datorn och aktar oss för den värsta värmen ute. Sedan väntar middag på Stenbordet.

Fortsatt lugnt

Vi smyger igång här nere. Åkte till favoriten Nai Harn beach igår. Högre vatten och mer besökare än förra gången. Och för första gången: röd/gula flaggor på stranden. Tuffa vågor, kanske underströmmar. Och också för första gången: fem "lifeguard-killar" som patrullerade stranden. Kändes lite "Baywatch". Jag gjorde tre promenader efter stranden men annars höll vi oss under parasollet hela förmiddagen. Tur det för det märks på huden att vi var ute i går. Vi åt vår kvällsmat på Kallot´s. Samma sura tjej som för två år sedan. Stackars människa. Hon har det inte för roligt i tillvaron. "Smiling Thailand" gäller inte för henne.
Idag har vi tagit en moppetur över berget till Kata beach. Vi besökte vårt gamla hotell och blev kungligt mottagna där. Vi har nog satt ett outplånligt intryck där, som det verkar. Ägarna höll precis på att avsluta sin frukost men visade ingen tveksamhet över vilka viktiga personer, som besökte deras hotell. Servitörerna viftade vilt bakom växtligheten när de såg oss. Och då är det tre år sedan vi bodde hos dem och två år sedan vi besökte dem senast. Vår "dotter" Apple/Pui, som vi trodde att vi skulle träffa, hade slutat och flyttat hem till sin familj utanför Bankok. Trist, för vi trodde att vi skulle träffa henne och hennes barn. Men "larmet går", så hon fick nog ganska snabbt ett mail från ägarinnan av hotellet.
Vi har semester i kubik och tar det lilla lugna. Njuter av vår lilla bygata och insåg vid vårt besök på Kata att vi inte saknade larmet och "inkastarna" där.
Till frukost njuter vi av den japanska trädgården och på kvällarna inser vi att byn har växt och att fler näringställen kämpar om utrymmet.

Jag njuter av att min systerson Lars är tillbaka på "Radio Dalarna" och passar på att njuta av att lyssna på honom direkt över nätet. Helt otroligt att det går.

Städerskan har kommit. Hon heter inte "Rut" men skulle kunna få hjälpa oss hemma ändå. Hur som helst njuter vi av att hon pysslar om vår lägenhet här.

Vi ska träffa vår granne på "Stenbordet" i kväll. Det ser vi fram emot.

"Lugna gatan"

Vilken lycka att sitta på balkongen och njuta av tjugosexgradig värme, en kopp te, fåglar som kvittrar, blå himmel, grönska och ljudet från en by som vaknar.
Och vilken lycka att vakna och upptäcka att klockan är sju och inte halv tre på natten. Jag njuter av att känna mig lite mer "normal".
Både Anders och jag är förvånade över den behändiga flygresan.Vi tyckte att det gick snabbare än vi tänkt oss. Vårt upplägg var nog superbra med "lugna gatan" från start till mål. Vi fortsätter i denna stil. Tog en "hemmadag" igår. En tur med moppen i byn för inköp av ägg, grönsaker, tonfisk, bröd, ost, smör plus solskyddskräm. Sedan middagssömn in i ett strömavbrott (vi vaknade av att det hade blivit så varmt i rummet, AC:n hade stannat), lite zoombi-tillvaro med uppackning och korsordslösande. Vårt vanliga lördagsförmiddagsnöje, att lösa Melodikrysset tillsammans med vännen A på Åland över nätet, fungerade också denna lördag men nu på eftermiddagstid klockan fyra. Tack datorn, som möjliggör denna samvaron, som betyder så mycket för mig.
Tack vare datorn och vår möjlighet till uppkoppling på detta superställe kan jag också hålla nödvändig kontakt med familjen hemma. Det gör det möjligt att slappa mera.
Vi avrundade gårdagen med att äta på Hen Chef efter bygatan. Anders och jag kom tillbaka till en önskan vi hade vid förra besöket här: tänk om det kunde finnas lite mer av detta hemma. En högst levande, livlig bygata på kvällarna, där folk går ut och äter, sitter till bords eller köper sin mat vid någon av alla de mobila försäljningsställena som finns. Så trevligt det skulle bli. Hemma sitter vi var och en och äter i vårt boende och går möjligtvis ut och äter vid speciella tillfällen.
Tack vare vårt "uteätande" fick vi möjlighet till trevlig samvaro med vår "granne" samt efter en stund vår lika trevliga värdinna.
Hos den "bofasta grannen" pågår morgontvätt för närvarande. Av ljudet att döma finns vattnet i en tunna och öses över kroppen med hjälp av skopa.
Efter en timme ute på balkongen ska jag nu gå in och ta dagens första dusch. Det lär bli fler. "Årets julklapp" för mig, äggkokaren, ska snart få träda i tjänst. Frukost för mig: kokta ägg med lite mandel och valnötter till. Anders byter ut nötter och mandel mot bröd och ost och sedan klara vi oss en stund. Vi smyger igång tillvaron här i vårt Paradis.

Frusen!

Kallt på hotellrummet. De tjocka gardinerna stänger ute värmen från elementet. Jag har dragit bort dem och kollar ut mot den Jumbo-jet, som står rakt utanför fönstret och fungerar som vandrarhem. Efter två timmars vakenhet öppnade hotellfrukosten 04.30 så jag har tagit en "långfrukostfika" med tidningsläsning och känner mig nu lite mera uppvärmd.
Läser om bl.a. två filmer som jag vill se: "Medan åren går" och "Mina eftermiddagar med Margueritte".
Jag tycker om långa hotellfrukostar. Det pågår ett annat liv där än hemma vid frukosttid. Tidig fredag morgon. Två tyska män vid bordet intill, förmodligen på väg hem efter konferens eller affärer. Äldre par på väg ut på rekreation. Ensam man, som kastar i sig portion efter portion av korvar, stekt potatis, äggröra mm. Undrar hur hans mage mår om en stund????
A. sover fortfarande skönhetssömn. När han vaknar äter vi långfrukost och tar oss sedan till flyget.
Tack vare vårt beslut med denna övernattning fick vi en lugn kväll och avslappnad morgon.

Slappar

Kan inte göra något annat. Hotellrum i väntan på fortsatt resa. Lyssnar på Lasse Stefanz med gästartister, 70´s, på Spotify. Ser på TV-program, som jag normalt aldrig hinner titta på. Morgondagens utmaning: efter långfrukost väntar resa som för oss över tidsgräns. Vi har två dygn i ett att se fram emot. Men vi har gjort resan förut så det ska nog gå bra. Dessutom är utmaningen frivillig, vilket gör det hela betydligt lättare.
Skönt att vara befriad från allt normalt vardagspyssel. Här kan jag inte göra något annat än slappa. Hittar inte ens läsglasögonen, så jag får skippa boken tills vidare. Korsord går bra.

Fullmåne-strul

Vaknat 01.30. Omöjligt att somna om. Men so what. Jag kan väl pyssla på här en stund och avrunda på väg mot kaffetåren.

Och vad gör lite tidsomställning? Blir väl mer om en stund. Kan vara bra att vara på gång ettpar timmar.

Livet...........

Vissa dagar känns långa som ett år (som idag), andra går fort som en blixt! Är det det som kallas "Livet"?