Vi smyger igång här nere. Åkte till favoriten Nai Harn beach igår. Högre vatten och mer besökare än förra gången. Och för första gången: röd/gula flaggor på stranden. Tuffa vågor, kanske underströmmar. Och också för första gången: fem "lifeguard-killar" som patrullerade stranden. Kändes lite "Baywatch". Jag gjorde tre promenader efter stranden men annars höll vi oss under parasollet hela förmiddagen. Tur det för det märks på huden att vi var ute i går. Vi åt vår kvällsmat på Kallot´s. Samma sura tjej som för två år sedan. Stackars människa. Hon har det inte för roligt i tillvaron. "Smiling Thailand" gäller inte för henne.
Idag har vi tagit en moppetur över berget till Kata beach. Vi besökte vårt gamla hotell och blev kungligt mottagna där. Vi har nog satt ett outplånligt intryck där, som det verkar. Ägarna höll precis på att avsluta sin frukost men visade ingen tveksamhet över vilka viktiga personer, som besökte deras hotell. Servitörerna viftade vilt bakom växtligheten när de såg oss. Och då är det tre år sedan vi bodde hos dem och två år sedan vi besökte dem senast. Vår "dotter" Apple/Pui, som vi trodde att vi skulle träffa, hade slutat och flyttat hem till sin familj utanför Bankok. Trist, för vi trodde att vi skulle träffa henne och hennes barn. Men "larmet går", så hon fick nog ganska snabbt ett mail från ägarinnan av hotellet.
Vi har semester i kubik och tar det lilla lugna. Njuter av vår lilla bygata och insåg vid vårt besök på Kata att vi inte saknade larmet och "inkastarna" där.
Till frukost njuter vi av den japanska trädgården och på kvällarna inser vi att byn har växt och att fler näringställen kämpar om utrymmet.
Idag har vi tagit en moppetur över berget till Kata beach. Vi besökte vårt gamla hotell och blev kungligt mottagna där. Vi har nog satt ett outplånligt intryck där, som det verkar. Ägarna höll precis på att avsluta sin frukost men visade ingen tveksamhet över vilka viktiga personer, som besökte deras hotell. Servitörerna viftade vilt bakom växtligheten när de såg oss. Och då är det tre år sedan vi bodde hos dem och två år sedan vi besökte dem senast. Vår "dotter" Apple/Pui, som vi trodde att vi skulle träffa, hade slutat och flyttat hem till sin familj utanför Bankok. Trist, för vi trodde att vi skulle träffa henne och hennes barn. Men "larmet går", så hon fick nog ganska snabbt ett mail från ägarinnan av hotellet.
Vi har semester i kubik och tar det lilla lugna. Njuter av vår lilla bygata och insåg vid vårt besök på Kata att vi inte saknade larmet och "inkastarna" där.
Till frukost njuter vi av den japanska trädgården och på kvällarna inser vi att byn har växt och att fler näringställen kämpar om utrymmet.
Jag njuter av att min systerson Lars är tillbaka på "Radio Dalarna" och passar på att njuta av att lyssna på honom direkt över nätet. Helt otroligt att det går.
Städerskan har kommit. Hon heter inte "Rut" men skulle kunna få hjälpa oss hemma ändå. Hur som helst njuter vi av att hon pysslar om vår lägenhet här.
Vi ska träffa vår granne på "Stenbordet" i kväll. Det ser vi fram emot.
Ann heter vår Rut ;-) Ses ikväll tror jag...
SvaraRaderaJust det. Hon är super!
SvaraRaderaVackra bilder!
SvaraRaderaSå fint det är! Och så skönt ni har det!Snart är det min tur..............
SvaraRadera