Svensk underhållning?

Kollar inspelat program från gårdagskvällen av Melodifestivalen. Som så ofta blir jag fundersam hur producenter tänker. Jag vet att det sitter en massa små barn framför TV:n och suger i sig det som presenteras. Varför då: programledare som lurar äldre person med permobil, gammal dam med rollator aom nästan blir påkörd osv, "förhörsmetoder" när man ska presentera deltagarna, en massa svordomar, fåniga inslag mm. Ja, inte är det något jag gillar. Jag har lovat spela in till min minsting Oliver och jag vet att han kommer att specialstudera Eric Saade. Hoppas att han missar det som jag inte tycker passar i familjeunderhållning.

"I dag tror jag att det blir kallt"

Minus 27,3 junst nu. "Tidsvilsen". Somnade framför TV:n igår mitt i Melodifestivalen. Vaknat klockan två och har inte kunna sova mer. Frusen in i benmärgen. Värmt mig med vetekudde, tänt värmeljus, druckit te, kranvatten med lingon i (har längtat efter det på slutet av semestern efter fyra veckor med flaskvatten), löst Melodikrysset, chattat med kompis till vår thaidotter Apple på facebook (tänk hur världen kan utvidgas tack vare resor och dator). Nu ska jag ta mig in i resväskorna och starta första tvättmaskinen. Tagit upp älgfärs ur frysen. Plockat fram veckojournalen, som fått vila hemma (skönt!) Uppdaterat mig hur den kommande veckan ser ut. Bara att ta tag i vardagen och sakta men säkert glida över till "normalliv" igen. Ska gå ut och fota på vår gård så snart det blir ljus. Det måste dokumenteras. Grannarna fick lov att låna snöslunga för att kunna röja tills vi skulle komma hem. En månads post och tidningar att gå igenom.
Jag längtar efter att sätta mig efter en solig vägg och lyssna på takdropp och vårfåglar. Men det lär nog dröja några dagar till.

"I dag tror jag att det blir mulet"

säger jag till Anders när jag lyckats väcka honom med ett "skrammel" vid halv-sjutiden. Han somnar om och jag går "stora byrundan". Inser ganska snart att jag får sällskap av den uppåtgående solen och dagen blir nog lika solig och het, som de senaste dagarna har varit. Ganska omgående får jag ett tryck över bröstet och tårarna börjar rinna. Hur ska jag kunna lämna detta?
Jag går förbi fina villor och ett och annat plåtskjul, som fungerar som bostad åt många. Jag ser härliga salladsodlingar, där det som såddes när jag kom redan är moget för skörd. Jag njuter av fågelkvitter, en och annan tupp, känner doften från blommor, t.ex. magnolia, en favorit. Jag ser en familj, som står vid vägkanten och väntar med mat och när jag stannar till en stund ser jag hur de ger den till de två munkarna, som jag mött så många gånger på mina morgonpromenader. Hundar, boxare på joggingtur, turister i samma aktivitet, folk på väg till arbetet: ett myller som inte tar slut förrän jag gått och lagt mig på kvällen.
Men det är klart att jag kan lämna detta. Jag behåller allt i mitt hjärta och tar det med in i det liv som jag lever med min storfamilj hemma och som jag längtar efter.

Men jag undrar hur det ser ut hemma? Skulle önska att vintern vore slut snart och att det blev vår!

Kärlek till döds

En av dagarna här i vår lägenhet hade två fiskar i dammen dött. Varför vet vi inte. Ging köpte en ny fisk och denna lilla stackare tycker så mycket om mig att det höll på att kosta honom livet idag. Jag törs nästan inte gå i närheten av fiskdammen längre utan kryper ihop och smyger förbi. När han ser mig på morgonen när jag går ut för att äta frukost blir han så glad att han hoppar upp ur vattnet. I morse blev hoppet så stort att han hamnade utanför dammen. Han sprattlade in i buskarna först, sedan ut på kakelplattorna och ytterligare ett snabbt hopp förde ut honom i den japanska trädgården. Anders lyckades fånga in honom och få ner honom i vattnet igen. Det är inte ofta man blir förklarad sådan kärlek. Så om också denna fisk dör så är det mitt fel! Jag håller tummarna och smyger förbi fiskdammen!

Myrkryp i hjärnan

Kineserna har gett oss många frågeställningar. Dagens fundering på stranden: hur lång tid tar det att flyga från Kina till Phuket? Vilka funderingar under en semester!!! Då har man inte mycket annat att bry sin hjärna med. Vi har inte något svar på funderingen och jag tror inte att jag lägger ner någon tid på det just nu. Om någon kan hjälpa mig är jag tacksam. Kineserna har varit som myror i våra hjärnor denna semester.

Kineser, koreaner, thailändare och en och annan svensk

Med anledning av alla människor vi möter har jag berikat mitt liv med följande siffror:
folkmängd (rangordning i världen) och befolkningstäthet/kvadratkilometer (rangordning i världen)
Kina: 1 321 851 888 (1:a i världen), 137,7 inv/km2 (54:a)
Sydkorea: 48 846 823 (24), 493,1 inv/km2 (12:a)
Thailand: 64 631 595 (19), 127,9 inv/km2, (64)
Sverige: 9 401 925 (85), 23 inv/km2 (153)
Det ger oss lite perspektiv inför dagens möten, där vissa håller avståndet till oss medan andra nästan ramlar över oss, vana vid trängsel

Tidvatten och måne

Tack vare "nyvunna" vännen Hans kan jag studera en bra nätsida med uppgifter om tidvattnet här i Thailand och inser att jag kommer att behöva simma för att ta mig till min förmiddagspromenad. Köptrogna som vi är, hyr vi, dessa sista dagar av semestern, solstolar hos våra "vänner" på Nai Harn Beach. Och eftersom stranden delar sig i två delar på grund av en "kanal" spelar tidvattnet stor roll. När det är högvatten måste jag simma, när det är lågvatten, som igår efter lunch, kan man gå i vattnet men då är strömmen av vatten på väg ut i havet ganska stark. Ett nöje i sig att kolla vad som händer. Stranden ändrar sig hela tiden.
Månen är snart "full" och eftersom jag vaknade strax före fem kunde jag titta på den medan den försvann bakom berget. Jag skickade en hälsning med den till min stor-familj och alla vänner med samma hälsning som Mamma alltid sa: "Må´n e an samu var du än e"! (malungsmål = Månen är den samma var du än är)