Glad Påsk!

Jag firar en skön påskhelg hos Pappa i Malung. På långfredagen åkte vi till Kvilselen, vårt fäbodställe i Malung. Där lyckades jag bl.a. gräva fram ute-eldplatsen och gjorde en härlig eld, så min lillasyster fick lite skönt varmvatten till disken.Sedan grillade korv och det smakar extra skönt att stå ute i den miljön och äta. Påskaftonen bjöd på strålande väder förutom lite blåst och det ser ut att bli en vacker dag också idag. Nu på morgonen är det minus 4,5 men jag sticker ändå snart ut på min sköna morgonpromenad. Jag njuter verkligen av att ha kommit igång igen med denna tidigare så etablerade vana. Hela dagen får ett annat ljus. Jag har dessutom tagit mig tillbaka till ordnad matplan, vilket gör sitt till för mitt mående. Min tacksamhet går extra mycket just nu till Bitten och Pernilla, som delat med sig av så många kloka kunskaper för att jag ska ha ett bra liv.
Tyvärr missade jag påskaftonsmiddagen hos Rakel (jag hade en trevlig sådan med Pappa, Anders och min storasyster och svåger i stället) men det finns chans att jag äter där i morgon i stället. Jag har nu sammanlagt gått 106,82 km sedan jag startade den 2 april, så jag bör befinna mig någonstans mellan Råneå och Smedsbyn. Jag gör mig ingen brådska utan går i den takt jag finner lämplig för dagen och med hänsyn till andra saker som ska göras. Passar i stället på att njuta av färden och tränar mig på att inte bli stressad av att nå målet så snabbt som möjligt. Det är för övrigt inte min avsikt med promenaden utan i stället att ta ansvar för att återställa kroppen i så gott skick som möjligt efter en lång utförsbacke.
När jag druckit ur mitt te tar jag en tur till kyrkogården och tittar om ljusen fortfarande brinner på Mammas grav och om blommorna har klarat nattens kyla. Det blir en promenad på drygt en mil och det blir en bra start före frukost. Jag har inga spikade planer på dagen för övrigt men vill njuta så mycket som möjligt av livet.

Inte illa pinkat av en trähäst!

8,22 mil på min första vecka. Inte illa pinkat, tycker jag. Jag har ju dessutom arbetat och haft en massa annat att sköta. Varken TV-bolag eller Lotto är sugna på att sponsra mig så att jag har råd att knalla och gå hela tiden. Och varför skulle jag egentligen göra det? Det gäller ju att njuta av färden och att inte gå på sig några skador. Min ambition är inte att komma ner till Smygehuk så snart som möjligt. I stället är jag sugen på att komma i form igen efter de senaste årens down-upplevelser. Och jag kan bara konstatera efter dessa få dagars uppryckning att jag känner mig redan lite piggare och lättare. Jag längtar också efter mina gamla kläder, som sitter i garderoben och väntar på mig. Jag har ännu inte gett upp hoppet om att kunna använda dem igen. Jag skulle gärna slänga min ständiga följeslagare de senaste åren, min bruna, utnötta kjol, på en brasa. Vi får se om den åker till Valborg. Ingen skulle bli gladare än jag.
Om jag har förstått kartan på Eniro rätt befinner jag mig nu någonstans mellan Töre och Roneå på min fantasiresa genom Sverige. Jag har förstått att jag är i Norrbottens län och att jag ska hålla utkik efter lavskrikan och åkerbär.
Nu är jag ledig ett par dagar och har åkt till mitt föräldrahem i Malung. Jag räknar med att kunna vara ute lite mer under dessa lediga dagar, så det är väl inte så långt borta att jag kommer fram till Boden och Rakel. Jag ser fram emot det besöket.
Jag har varit på en fin begravning för min kusin. Det innebar att jag fick träffa flera av mina kusiner (vi var sex stycken närvarande av numera nio). Det är bara att hoppas att vi ses i något annat sammanhang än på begravning framöver. Jag ser fram emot nästa kusinträff. Vi brukar ha så trevligt när vi träffas. Vi började begravningsgudstjänsten med att sjunga "Den blomstertid nu kommer". Det var första gången i ett sådant sammanhang men passade bra. En gammal skolfröken hade gjort sina terminer och gick mot ett evigt sommarlov.
Nu har det ljusnat ute och jag har druckit mitt te. Nu är det dags för en skön morgonpromenad i min barndomsby och sedan ska jag njuta av en riktigt god frukost.

Nyttig geografilektion

Jag har haft en bra dag idag också. Kom äntligen ut på min riktigt tidiga morgonpromenad:04.40-05.30!! Det var väldigt länge sedan men ack så skönt. Ett underbart sätt att starta dagen på. Det är inte många ute då kan jag säga. En bit på vägen gick jag och sjöng: Who´s afraid of the big bad wolf. Lite kulet kändes det att gå efter gärdet där jag såg vargen för ett par veckor sedan. Och det är ju inte ljust hos oss vid den tiden på dagen än.
Men ljuset för tillbaka livsandarna i mig igen. Så nu har jag bestämt mig för att följa mitt hjärtas röst som säger mig att det är dags att spänna bågen lite högre igen.
Så jag traskar vidare på min fantasiresa genom Sverige. Det går ju inte fort men ändå har jag lyckats knalla sammanlagt drygt 5,4 mil sedan i torsdags. Det innebär enligt min kartbok att jag nu passerat Kalix på min resa mot Smygehuk. Första stopp blir i Boden (får göra en liten avstickare) för att hälsa på Rakel där. Eftersom jag snart får några lediga dagar i samband med påsken så misstänker jag att det inte dröjer allt för länge innan jag är framme där. Jag har upptäckt att detta, förutom bra motion, också blir en bra geografilektion för mig. Jag tittar nu på kartboken varje dag och ser vilka ställen jag passerar. Efter Boden får jag traska ganska länge innan jag kommer ner till Bitten i Näsviken. Sedan bär det av till Bollnäs och Åsa. Osv. Ska bli spännande att se vilka upplevelser jag får under resans gång.

Skön morgonpromenad igen

Likadan tur idag. Nu hade vattnet på Svärdsjön gått upp lite mer så jag såg fler svanar. Tack och lov var skoteråkarna och fiskaren, som jag såg igår, inte ute idag. Isen är helt grå så jag skulle inte ge mig ut på den. Jag såg också de första tofsviporna. Underbart.
Men nu är jag ordentligt stum i mina ben. Få se hur ont jag har i morgon.
Jag känner mig fruktansvärt tveksam till angivelsen 245 mil mellan Haparanda och Smygehuk. Jag har varit in på Eniro och kollat och det verkar inte stämma alls. Det är klart: om jag ska börja gå runt och hälsa på mina bekanta så kanske jag kommer upp i den summan. Hur som helst. Trakterna runt Haparanda är helt obekanta för mig men nu har jag tagit fram kartboken och tänker följa med mig själv på min fantasipromenad. Jag återkommer med det lite senare.

Ny utmaning

På nyårsnatten stod jag på balkongen på Maleé Garden och bestämde mig för att jag skulle ta mig "Tillbaka till framtiden". Nu tar jag nästa steg på den vägen. I morse bestämde jag mig för att börja en vandring från Haparanda till Smygehuk, 245 mil, på 50 veckor. Jag vet inte om den summan stämmer men det är vad som anges på Livslunkens hemsida. Det betyder att jag behöver gå ca 10.000 steg/dag. En utmaning. Min kondition är under all kritik efter min cancerbehandling men nu känner jag mig mogen att ta tag i det och har bestämt mig för att ansluta mig till Livslunken. Jag rör mig inte tillräckligt mycket under en normal dag utan inser att jag behöver lägga till en del för att komma mer i form.

Jag fick världens bästa start på min vandring idag genom att starta en promenad strax före klockan sju på drygt två timmar eller 1,2 mil. När jag plockade av mig stegräknaren i kväll hade jag gått 19.437 steg. Inte illa. Jag får väl börja med att ta mig till Boden och hälsas på Rakel, Stickan och Marianne. Hoppas att de bjuder på fika när jag kommer. Dit är det drygt 13 mil så jag har väl göra några dagar. Jag får rapportera så ni vet när ni ska sätta på pannan.

Förutom den underbara morgonpromenaden har jag njutit ute i vårsolen med DN:s lördagskryss, god mat och dessutom tvättat sängkläderna och hängt ut på tork. Jag har försökt väcka solbrännan sedan vinterns vistelse i Thailand till liv. Sedan har vi hjälpt solen på traven med att skotta ut lite snö från högarna så att det smälter snabbare.

Fikat ute

Snön smälter. Värmen börjar komma lite och idag satt jag ute med en kopp te och en bok en stund när jag kom hem från jobbet. Det var en underbar känsla.

Jippi! Jag klarade det!

Jag lyckades fixa "sommartid". Nu har jag en sommartid och en vintertid i min blogg. Helt otroligt. Tacka vet jag tidiga mor´nar. Då klarar jag ibland mer än jag tror. Tack Maleé för att du tog en paus i ditt bloggande igår. Jag är säker på att du skickade god energi till mig medan du viftade med tårna så att jag hittade en lösning på detta.