Guldstjärna i almanackan!

Lucas och Thea! Idag blir det en guldstjärna för Farmor!!

Vilken föreställning! Igen!

Dessa HD-överföringar från Metropolitan tar andan ur mig. Vilken kväll!!!!!

Patricia Racette!!!!! Vilken underbar sopran du är!!!! Hoppas att jag får äran att lyssna på dig fler gånger. Gå gärna in och Goggla på henne!

Jag har sett Madama Butterfly två gånger tidigare men denna föreställning tog priset. Jag hade egentligen behövt sitta kvar i min bänk en halvtimme efter föreställningens slut bara för att hämta mig.

En sak är säker: jag tänker hålla utkik efter nästa års föreställningar. Det är helt suveränt; jag kan ta bilen in till Folkets Hus i Falun och få del av superföreställning från New York. Nästa föreställning, Sömngångerskan, kommer redan om två veckor men det fixar jag tyvärr inte. Skulle gärna gå, men ........

Det blir också en föreställning den 9 maj, Askungen. Kanske.......

Mitt spann är ganska stort. Från opera till Lars Kristerz! Tack och lov för det. Det skapar varitation i livet.

Äntligen fredag

Och berget med tvätt är snart borta. Igår hittade jag kvarglömda kläder efter Lucas under en hög med vikta handdukar, som inte kommit in i skåpet. Jag hoppas att han klarar sig ytterligare en vecka utan dessa. De får följa med när jag åker till honom nästa fredag.
Jag ser fram emot en vanlig, "helig" fredagkväll hos oss, dvs avkoppling i kubik. Anders ser fram emot sitt långbad. Jag ser fram emot att titta på filmen "Maria Larssons eviga ögonblick" innan Let´s dance" börjar. Jag har svårt att tro att jag orkar hålla mig vaken tills jag får veta vem som blir kvar för jag är trött just nu.
Men före dess ska jag göra en insats på jobbet. Och äta lunch med min vän Jenny. Det ser jag fram emot. Vi ylar i samma vargflock. Just nu skulle jag behöva dra till Hälsingeskogarna och yla ett tag, samla ihop några syskon och ha det bra. Men jag är tacksam att jag har ett "syskon" så nära.

Ny opera

På lördag är det dags igen! DVS att ta sig till Metropolitan via Folkets hus i Falun för en föreställning på 3 timmar och 25 minuter och Madama Butterfly. En biljett som jag beställde för evigheter sedan! känns det som.
Det blir mycket påfyllning av kultur nu ett tag igen för den 14 mars går jag och mitt barnbarn Thea på Kungliga operan i Stockholm och ser baletten Svansjön. Den 17 o 18 mars åker jag tillsammans med min storasyster på tidningen Vi:s litterära båtsalong till Åbo.

Innan min tsunami, dvs canserbehandlingen år 2005-2006, hade jag en idé om en massa saker som jag skulle göra vid tillfälle, t.ex. när jag blir pensionär. Sedan kom jag till ett stadium där jag med smärta förstod att det är inte säkert att jag blir 150 år. Ända sedan jag var liten har jag drömt om att göra ett besök på slottet. Sommaren 2005, under "brinnande krig" med cellgiftsbehandlingar, gick jag på en rundvandring på Stockholms slott på spaka ben. Jag har varit i Stockholm massor av gånger men aldrig tidigare tagit mig tid till detta besök men nu gjorde jag det. En dröm, som jag förverkligade. Av bara farten har jag hunnit med ytterligare ett besök där i samband med att man visade drottningens nobelklänningar. Det var en fin utställning. Jag förstod då att man inte ska skjuta upp sina drömmar för då är det inte säkert att man kan förverkliga dem.
En annan dröm som jag har haft under många år men inte gjort något åt har varit att se baletten Svansjön på Operan. Förra året slog jag till och beställde biljett tillsammans med min storasyster och hennes man. Det var en underbar föreställning och nu gör jag om besöket tillsamman med ett av mina barnbarn.
Om något positivt kommit ut av mina behandlingar så är det att det inte finns några ångerveckor när det gäller att leva. Det är bara att se till att använda den energi man har tillgång till, dag för dag, och göra det bäst möjliga av den. Jag har upplevt många dagar när jag inte har orkat i stort sett något annat än att på ett eller annat sätt ta mig igenom dagen. Den erfarenheten kan vara smärtsam men också värdefull.
Idag har jag orkat starta dagen med snöskottning och sedan varit aktivt närvarande i mötet med två patienter i deras hemmiljö. Jag har sedan försökt ladda mig för ett möte med personal på ett demensboende i morgon för att berätta om erfarenheter från mitt arbete med personer med synskador. Jag har fått telefon från mitt barnbarn Oliver, 1 år och 5 månader. Jag förstod av hans mamma att det var lek med telefonen som var anledning till detta men icke desto mindre blev det en av dagens höjdpunkter. Han flåsade lite i mitt öra och jag tror att han kände igen min röst för han försökte säga något åt rösten i telefonluren. Sedan har kvällen gått i tvättens tecken. Strukit örngott, vikt lakan och hängt annat. Anders är hemma igen och ser på ishockey.
Nu är det dags för sängen! Sov gott!

När går snön bort?

Svårt att ta bild i mörker. Klarar inte att hålla kameran så still att bilden blir klar. Och helst inte efter 45 minuter med snöskottning. Det räcker nu, tycker jag.
Gissningstävling: när är snön borta från vår tomt?

Snö, mera snö och ljuvliga barnbarn

Jag har haft intensiva dagar under vecka 9 med mina barnbarn och deras föräldrar. Nu känns det som om jag skulle vilja ha ett par dagar ledigt för:
att snabbt få undan tvättberget med lakan (barnen hade vattkoppor när de kom så det känns skönt att tvätta igenom rubbet),
få ta rätt på pulkor som ligger utspridda på tomten (fast egentligen kan de få ligga kvar så jag blir påmind om hur roligt vi har haft det)
hinna bläddra igenom tidningar som kommit
slappa med något korsord
ta rätt på snön som kommit sedan jag kom hem igår
hämta andan och bara vara..................
Men: jag ska till Avesta idag i jobbet för möte med två patienter, vars vardag påverkas av synnedsättning. Dessutom hade vi fått in många remisser under förra veckan så jag har en hel del att göra med att fånga upp hur vi bäst kan ta hand om dessa människor.
Så mina andra önskemål får väl anstå till senare.
Men min stödstrumpa för armen måste på nu för jag behöver ta ett tag med snön. Anders övernattar i stan så jag har inte så mycket att välja på.
JAG LÄNGTAR EFTER VÅRSOL!

Jag har inte dött!

Bara sprungit rakt in i väggen på flera olika nivåer. Men jag är som en så´n där gumma med klump i baken så jag reser mig efter ett tag. Jag har svajat ett tag och kommer säkert att göra så ett bra tag framöver men ont krut förgås inte så lätt.
I morgon tar jag sportlov med mina underbara barnbarn. Jag har delat livet med dem och deras mamma den senaste veckan och jag föredrar att vara ledig samtidigt. Det är inte lätt att arbeta samtidigt som hjärtat är hemma hos dem. Jag skulle inte ha någonting emot att bli onödigt rik på de trisslotter som jag köpt och ska skrapa tillsammans med dem i morgon när de vaknar. Tänk om jag kunde åka till jobbet och säga att jag slutar!!!! Det skulle sitta fint. Egentligen är livet för värdefullt för att arbetas bort. Det jag gör på arbetet är visserligen hur värdefullt som helst. Men efter den resan jag gjort inom cancerbehandlingarna förstår jag att det finns andra saker som är viktigare för mig.

Jag väntar på provsvar från onkologen! Det är mördande. Ett prov hade kommit bort och behövde tas om. Ett provsvar visade på "lite avvikande värde". Det är mördande att vänta på sådana svar. Bara så ni vet. Jag önskar att jag aldrig hade behövt vara inne i denna branchen. Men vem kan räkna med att klara sig. Inte jag, i alla fall. Håll alla tummar som ni har.