Jag har inte dött!

Bara sprungit rakt in i väggen på flera olika nivåer. Men jag är som en så´n där gumma med klump i baken så jag reser mig efter ett tag. Jag har svajat ett tag och kommer säkert att göra så ett bra tag framöver men ont krut förgås inte så lätt.
I morgon tar jag sportlov med mina underbara barnbarn. Jag har delat livet med dem och deras mamma den senaste veckan och jag föredrar att vara ledig samtidigt. Det är inte lätt att arbeta samtidigt som hjärtat är hemma hos dem. Jag skulle inte ha någonting emot att bli onödigt rik på de trisslotter som jag köpt och ska skrapa tillsammans med dem i morgon när de vaknar. Tänk om jag kunde åka till jobbet och säga att jag slutar!!!! Det skulle sitta fint. Egentligen är livet för värdefullt för att arbetas bort. Det jag gör på arbetet är visserligen hur värdefullt som helst. Men efter den resan jag gjort inom cancerbehandlingarna förstår jag att det finns andra saker som är viktigare för mig.

Jag väntar på provsvar från onkologen! Det är mördande. Ett prov hade kommit bort och behövde tas om. Ett provsvar visade på "lite avvikande värde". Det är mördande att vänta på sådana svar. Bara så ni vet. Jag önskar att jag aldrig hade behövt vara inne i denna branchen. Men vem kan räkna med att klara sig. Inte jag, i alla fall. Håll alla tummar som ni har.