Behov av frissan!!!!!

Jag önskar att frissan hade en tid för mig just nuuuuuuuuu! Någon som känner igen det? Vid den senaste klippningen fick jag för mig att jag skulle ha håret lite längre i nacken!!!! Hur kan jag, med mitt baby-hår, få för mig något sådant?????? Hur som helst så hade jag tänkt mig en tid efter åtta veckor! Hur skulle det se ut? Sex veckor borde vara maximum. Dessutom är jag ute på långpromenad varje moragon, så den frisyr som ser hyfsad ut när jag går hemifrån platsar inte i möblerade salonger när jag kommer fram. Eftersom jag ska delta i en begravning som närmast anhörig den 8 maj har jag ringt min frissa och fått flytta fram tiden till den 5 maj. Hur ska jag klara mig dit??????? Bra fråga. Utan svar. Det gäller bara att gilla läget. Trots att det inte går. Snart går jag och lägger mig med världens mest bedrövliga frisyr. Jag hoppas att jag vaknar med en bättre. Men hur skulle det kunna ske? Jag är inne i världens häftigaste "private summer" trots att jag varit där i hur många år som helst så jag vaknar flera gånger per natt och är hur svettig som helst...............
Glömt det: Positivt tänkande ger att jag vaknar som en nyponros, fräsch och fin för en ny dag som kurator för den äldre befolkningen i Dalarna med synproblemtik.
Helst av allt skulle jag vakna som private Brita, som kan ta en lång promenad och sedan njuta av en heldag med sina underbara barnbarn.

Underbar helg

Vilken kanonhelg jag har haft! Både lördag och söndag morgon har jag kunnat gå runt Svärdsjön. En sträcka på 12 km. Det har varit så vackert att det nästan har gjort ont i mig. Precis spegelblank vattenyta på sjön, som har gått upp under veckan. Och jag fick njuta av lommens rop över sjön båda dagarna. Det ger mig också rysningar. Har också hört den första lärkan plus njutit av storspoven, tofsvipan och tranan. Alla dessa fåglar är favoriter till mig. Kanske beror det på att de kommer tillbaka med livet till vår frusna värld. Igår kunde jag också ta den första cykelturen tunt sjön, samma sträcka. Jag kände mig stark och glad och det var underbart. För drygt fyra år sedan var jag i fin form och tränade för tjejmilen. Sedan kom jag in i cancerbehandlingar, vilket gjorde mig svag. För tre år sedan orkade jag inte cykla. Benen skakade på mig när jag försökte och det var en ganska otäck upplevelse. Efter ett par hundra meter behövde jag vända och ge upp. För två år sedan kämpade jag mig runt sjön men var helt slut efteråt. Förra året gick det lite bättre och jag cyklade faktiskt mellan jobbet och hemma vid tre tillfällen (27 km). Men nu har jag börjat bygga upp en bättre styrka så nu orkade jag cykla på högre växlar än förra året. Det gläder mig. Jag längtar efter att komma tillbaka till lite bättre kondition.

Anders och jag har gjort en härlig utflykt till Nysjön idag. (vår fäbod 2,5 mil hemifrån) Det värsta med att åka dit är att jag inte vill åka därifrån igen. Och särskilt inte den här tiden på året då det är lungt och skönt där uppe. Isen hade släppt sitt grepp över sjön igår och det var i stort sett bara isflak kvar på en del ställen, några flytande i vattnet, andra kvar vid land. Vi hade en enkel lunch samt fika med oss och njöt i solen.

Min fantasiresa genom Livslunken fortsätter. Jag har redan kommit ca halvvägs mellan Skellefteå och Robertsfors enligt deras karta och känner mig djupt imponerad över hur bra det går för mig att knalla och gå. Jag har nu vandrat lite drygt tre veckor och gått långt varje dag. Det gör att jag kommer framåt. Och blir allt piggare och gladare. Inte illa.

Tröstevisa

Min kropp och min själ älskar mitt utökade promenerande. Jag har börjat hoppa av bussen ca en halvmil från jobbet och går genom skogen. Visserligen på asfalt (gamla Svärdsjövägen från Sveden in till stan) men knappt några bilar utan bara fågelkvitter. Det blir ett underbart sätt att börja arbetsdagen på. Nu är det ledig dag och då startar jag med en promenad runt Svärdsjön. Det ska bli skönt. Jag har investerat i nya skor. Det kändes viktigt.
Igår plockade jag undan vinterjackor och vinterskor. Det är visserligen minusgrader fortfarande den här tiden på morgonen men nu har jag fått nog av vinterstassen. Idag ska jag röja en garderob. Det verkar bli fint väder och det är så skönt att kunna bära ut allt på uteplatsen och sortera där. Lättare också att städa när allt kommer undan.
Under hela veckan har jag gnolat på Benny Anderssons "Tröstevisa". När en person dör upptäcker man hur kontakten varit för i många situationer fattas möjligheten till en dialog. Jag skulle absolut ha ringt till Moster och diskuterat nyheten om Haga slott som bostad för kronprinsessan.

In i Västerbotten

Jag håller i mitt promenerande. Nu har jag passerat in i Västerbotten och har lärt mig att landskapsdjuret är storspov, och det är en av mina absoluta favoriter. Landskapsblomma är Kung Karls spira. Det är bara att försöka hålla utkik efter dessa. Jag närmar mig Skellefteå. Jag ska villigt erkänna att det passar mig alldeles utmärkt att ha denna morot för att hålla igång, dag efter dag. Jag blir imponerad när jag tittar på kartan och inser att jag faktiskt har gått hela denna väg sedan 2 april. Det är också bekvämt att göra det på mitt sätt.

-7,8 grader

Det blir ändå en promenad före frukost. Vill testa min nya stegräknare. Rakel fixar nytt kök. Jag byter upp mig vad gäller stegräknare. Har tröttnat på min gamla, som är så kinkig med var den sitter fast. Nu har jag en som hänger runt halsen. Det blir spännande att se om den fungerar bättre.

Moster

När jag föddes var det min Moster som tog emot mig.

Igår, när hon dog, hann jag inte sitta hos henne i den stunden hon lämnade jordelivet. Men jag och mina två systrar var samlade hos henne redan tre timmar senare. Det blev en tung dag. Eftersom hon inte har haft någon egen familj har vi tre varit som hennes bonusbarn och närmast henne också nu i denna tid.

Jag var på väg ut på hembesök när jag fick budet. Det kändes som om att springa rätt in i väggen, Jag var inte riktigt beredd på att ögonblicket skulle komma just nu. Och ändå: tack för att det gick så fort så hon slapp ligga och plågas. Vi har haft en väldigt trevlig påsk tillsammans och jag har tillbringat mycket tid med henne, vilket jag uppskattar nu.

Gårdagen var fylld av aktiviteter och jag var inte tillbaka hemma förrän vid elva-tiden på kvällen. Idag har jag varit påverkad av gårdagens upplevelser men försöker så smått ta in att en person, som har funnits när mig i hela mitt liv, nu lämnat den relationen.

Livet tar tvära kast ibland!

Isvindar i luften idag. Igår blev det inte mycket promenerat, men det ska vara sådana dagar också när livet är naturligt. Idag har jag däremot fått en skön morgonpromenad. Vi har bytt däck på bilarna så nu vill jag inte ha mera snö.

Den glade vandraren

Så här ser det ut för närvarande när jag är ute och går. Här på väg från Kvilselen hem till Pappa i Mobyn, en vandring på ca en mil. Så nu är det bara att hålla utkik efter mig.

Tillbaka till Svärdsjö och arbetet. Anders på väg hem från Göteborg. Stack iväg hemifrån vid halvsextiden i morse. Har kört ner för ett akutarbete och är just nu i Örebro på väg hem. Jag orkar inte hålla mig vaken tills han kommer så jag koppas att han smyger in. Vilken resa på en dag!!!

Snön på gården är nu i stort sett borta. Det är bara en liten hög kvar. Jag trodde aldrig att den skulle gå bort. På lokala TV-nyheterna har man visat från dagens snöfall i Hudiksvall och vad jag förstår har det snöat också i Bollnäs. Det har känts i luften. Kalla vindar. Idag har jag inte suttit lättklädd ute.

Promenaderna börjar nu höra till rutinen. Två veckors dagliga promenader börjar kännas som ett behov. I fantasin börjar jag närma mig Piteå. Känns helt fantastiskt att jag på två veckor lyckas traska denna sträcka. Det är nu bara att fortsätta.