A reminder of the important things in life

Tack Rakel för tipset. Gillar denna lilla film!

Svärdsjö blodbad

Vaknade halv två i natt av att näsblodet forsade. Ansikte, nattlinne, toastolsringen, golvet i badrummet har nu fått sig en ordentlig "extreme makeover". Det tar en stund i mörker innan man hittar flera förpackningar med näsdukar att torka upp med. Slemhinnorna i min näsa tyckte inte om att komma hem igen. Mina näsprobelm försvann så fort jag kom till Thailand och jag hann bara kliva av planet i lördags så var jag tillbaka igen med samma problem. Undrar om Försäkringskassan går med på att jag tillbringar vinterhalvåret i Thailand för ljus och glada näs-slemhinnor med ersättning? Jag skulle helt klart behöva det.
Så nu hoppas min näsa på att den torra, kalla luften, både ute och inne snart ger vika för behagligare väder.
Så nu har jag ytterligare en låång morgon innan det blir normal tid att äta frukost och åka till jobbet. Det tar sin lilla tid för mig att ställa om tiden. Jag orkade till kvart i åtta i går kväll men sedan somnade jag i soffan framför TV:n.

Det var kallt att komma hem!

Behöver dubbelt fleece-ställ och termo-kläder för att gå ut.

När går nästa flyg till värmen?

Burr, så kallt! -27,8.


Släpvagnen: när kommer vi åt den, tro?

Marks väg: en vinterväg.

Tack och lov för supergrannar, som skyfflat undan snön, så att vi tog oss in

Här vill jag sitta och sola, lyssna på takdropp och fågelkvitter. Hur långt är det dit, tro?

Vad har hänt medan vi har varit borta?

En hel månads post och tidningar kräver sin man!

Svensk underhållning?

Kollar inspelat program från gårdagskvällen av Melodifestivalen. Som så ofta blir jag fundersam hur producenter tänker. Jag vet att det sitter en massa små barn framför TV:n och suger i sig det som presenteras. Varför då: programledare som lurar äldre person med permobil, gammal dam med rollator aom nästan blir påkörd osv, "förhörsmetoder" när man ska presentera deltagarna, en massa svordomar, fåniga inslag mm. Ja, inte är det något jag gillar. Jag har lovat spela in till min minsting Oliver och jag vet att han kommer att specialstudera Eric Saade. Hoppas att han missar det som jag inte tycker passar i familjeunderhållning.

"I dag tror jag att det blir kallt"

Minus 27,3 junst nu. "Tidsvilsen". Somnade framför TV:n igår mitt i Melodifestivalen. Vaknat klockan två och har inte kunna sova mer. Frusen in i benmärgen. Värmt mig med vetekudde, tänt värmeljus, druckit te, kranvatten med lingon i (har längtat efter det på slutet av semestern efter fyra veckor med flaskvatten), löst Melodikrysset, chattat med kompis till vår thaidotter Apple på facebook (tänk hur världen kan utvidgas tack vare resor och dator). Nu ska jag ta mig in i resväskorna och starta första tvättmaskinen. Tagit upp älgfärs ur frysen. Plockat fram veckojournalen, som fått vila hemma (skönt!) Uppdaterat mig hur den kommande veckan ser ut. Bara att ta tag i vardagen och sakta men säkert glida över till "normalliv" igen. Ska gå ut och fota på vår gård så snart det blir ljus. Det måste dokumenteras. Grannarna fick lov att låna snöslunga för att kunna röja tills vi skulle komma hem. En månads post och tidningar att gå igenom.
Jag längtar efter att sätta mig efter en solig vägg och lyssna på takdropp och vårfåglar. Men det lär nog dröja några dagar till.

"I dag tror jag att det blir mulet"

säger jag till Anders när jag lyckats väcka honom med ett "skrammel" vid halv-sjutiden. Han somnar om och jag går "stora byrundan". Inser ganska snart att jag får sällskap av den uppåtgående solen och dagen blir nog lika solig och het, som de senaste dagarna har varit. Ganska omgående får jag ett tryck över bröstet och tårarna börjar rinna. Hur ska jag kunna lämna detta?
Jag går förbi fina villor och ett och annat plåtskjul, som fungerar som bostad åt många. Jag ser härliga salladsodlingar, där det som såddes när jag kom redan är moget för skörd. Jag njuter av fågelkvitter, en och annan tupp, känner doften från blommor, t.ex. magnolia, en favorit. Jag ser en familj, som står vid vägkanten och väntar med mat och när jag stannar till en stund ser jag hur de ger den till de två munkarna, som jag mött så många gånger på mina morgonpromenader. Hundar, boxare på joggingtur, turister i samma aktivitet, folk på väg till arbetet: ett myller som inte tar slut förrän jag gått och lagt mig på kvällen.
Men det är klart att jag kan lämna detta. Jag behåller allt i mitt hjärta och tar det med in i det liv som jag lever med min storfamilj hemma och som jag längtar efter.

Men jag undrar hur det ser ut hemma? Skulle önska att vintern vore slut snart och att det blev vår!

Kärlek till döds

En av dagarna här i vår lägenhet hade två fiskar i dammen dött. Varför vet vi inte. Ging köpte en ny fisk och denna lilla stackare tycker så mycket om mig att det höll på att kosta honom livet idag. Jag törs nästan inte gå i närheten av fiskdammen längre utan kryper ihop och smyger förbi. När han ser mig på morgonen när jag går ut för att äta frukost blir han så glad att han hoppar upp ur vattnet. I morse blev hoppet så stort att han hamnade utanför dammen. Han sprattlade in i buskarna först, sedan ut på kakelplattorna och ytterligare ett snabbt hopp förde ut honom i den japanska trädgården. Anders lyckades fånga in honom och få ner honom i vattnet igen. Det är inte ofta man blir förklarad sådan kärlek. Så om också denna fisk dör så är det mitt fel! Jag håller tummarna och smyger förbi fiskdammen!

Myrkryp i hjärnan

Kineserna har gett oss många frågeställningar. Dagens fundering på stranden: hur lång tid tar det att flyga från Kina till Phuket? Vilka funderingar under en semester!!! Då har man inte mycket annat att bry sin hjärna med. Vi har inte något svar på funderingen och jag tror inte att jag lägger ner någon tid på det just nu. Om någon kan hjälpa mig är jag tacksam. Kineserna har varit som myror i våra hjärnor denna semester.

Kineser, koreaner, thailändare och en och annan svensk

Med anledning av alla människor vi möter har jag berikat mitt liv med följande siffror:
folkmängd (rangordning i världen) och befolkningstäthet/kvadratkilometer (rangordning i världen)
Kina: 1 321 851 888 (1:a i världen), 137,7 inv/km2 (54:a)
Sydkorea: 48 846 823 (24), 493,1 inv/km2 (12:a)
Thailand: 64 631 595 (19), 127,9 inv/km2, (64)
Sverige: 9 401 925 (85), 23 inv/km2 (153)
Det ger oss lite perspektiv inför dagens möten, där vissa håller avståndet till oss medan andra nästan ramlar över oss, vana vid trängsel

Tidvatten och måne

Tack vare "nyvunna" vännen Hans kan jag studera en bra nätsida med uppgifter om tidvattnet här i Thailand och inser att jag kommer att behöva simma för att ta mig till min förmiddagspromenad. Köptrogna som vi är, hyr vi, dessa sista dagar av semestern, solstolar hos våra "vänner" på Nai Harn Beach. Och eftersom stranden delar sig i två delar på grund av en "kanal" spelar tidvattnet stor roll. När det är högvatten måste jag simma, när det är lågvatten, som igår efter lunch, kan man gå i vattnet men då är strömmen av vatten på väg ut i havet ganska stark. Ett nöje i sig att kolla vad som händer. Stranden ändrar sig hela tiden.
Månen är snart "full" och eftersom jag vaknade strax före fem kunde jag titta på den medan den försvann bakom berget. Jag skickade en hälsning med den till min stor-familj och alla vänner med samma hälsning som Mamma alltid sa: "Må´n e an samu var du än e"! (malungsmål = Månen är den samma var du än är)

Tacksamhet

Jag vaknade i morse helt uppfylld av tacksamhet. Tänk vilken lycka att kunna sova en hel natt! Gårdagens natt vara en mara: jag snurrade runt i sängen från det jag la mig tills jag vaknade vid halv tre och inte längre kunde somna om. Vedervärdig klåda på grund av myggbett. Nu somnade jag i stolen på balkongen men tog mig rätt snabbt till sängen och har sovit drygt åtta timmar! Vilken lycka. Något att vara tacksam för.
Jag känner också stor tacksamhet över:
att ha fått snart fyra underbara veckor att vårda min relation till Anders och till mig själv
att ha en underbar familj- och vänkrets hemma
att ha fått nya vänner genom "grannar"
att ha upptäckt att mitt och Anders sätt att vara har skapat viktiga relationer här i "långfäboden". (värdparet, restaurangpersonal, massöser). Tänk att en kokerska, bakom väggen, kan sticka ut sitt huvud och säga att hon kommer ihåg oss trots att det var två år sedan och att tusentals människor har passerat förbi?
att det finns så mycket vackert för ögat att titta på
osv..........

Vandrat runt i sanden!!!!

Vi började vår vistelse här på Nai Harn beach, vår tidigare favoritstrand, men tog oss snabbt därifrån på grund av att det var så mycket folk där. Det blev bara ett besök. Men nu längtade jag mig tillbaka för jag ville gå i silkeslen sand innan vi åker hem. Vi har njutit i kubik på nya stränder tack vare att vi har kunnat sitta i skuggan under träd och har gjort det resten av tiden på "hemliga stranden" och på Ao Sane. Men där har varit svårare att gå på grund av grövre sand, koraller men framför allt krossat glas. Jag är förtvivlad över allt glas på stränderna. Hur kan människor skräpa ner vattnet så mycket?
Min nattsömn har varit bedrövlig i natt på grund av myggbett så jag har varit vaken sedan halv tre, uppe sedan halv fyra, och vi bestämde därför att göra en kortdag på stranden. Så vi tog i stort sett inget med oss utan åkte till Nai Harn bara för att gå och njuta av sanden. Och det var ljuvligt. Så jag gissar att vi avrundar vår vistelse där. Nu var det betydligt färre människor så det fanns space!
Efter ett lunchbesök hos grannen, som öppnat sin nudelrestaurang igen, tog vi en tur på MC:n till Kata beach men denna gång åkte vi via Orkidé-farmen. Vi träffade vår "dotter" Apple, som nu har fått hem sin son Soda, 16 månader, tillsammans med sin Mamma, för att vi ska få träffa honom på fredag. Det blir spännande. När han var två månader tvingades hon lämna honom till sin Mamma, som bor 4,5 timmars bilväg bort för att börja arbeta igen. Lite annat än hemma. Men hon är å andra sidan inte van att ha honom hemma utan kan sova till elva på förmiddagarna (hon arbetar mellan kl 14.00 och 23.oo). Nu väcks hon klockan sju, och det tröttar.
Besöket på Kata var tröttande. 35 grader varmt när vi kom hem och solen stekte på ordentligt. Nu njuter vi ute på balkongen när solen gått ner och termometern börjar krypa ner till 30-strecket.
Men en stor oro: hur ska vi klara av att komma hem till snö och kyla igen? Fyra veckors sommar och sedan in i kylan igen,

Uppdatering!

Har bett Anders ta ett kort på mig att skicka hem till familjen. Det kan väl få ligga här också så kan jag påminna mig själv hur lycklig jag är efter tre veckor i sol och värme, i tropiskt klimat, när det inte är någon större idé att fixa frisyren.

Jag blir alltid lika förtvivlad först när jag ser en bild på mig själv efter operationen av halsen. Men i nästa stund blir jag stolt över mig själv som sätter mig över sådana petitesser och över att jag är den jag är, trots allt jag gått igenom.

Livsnjutare på Mamas and Papas.........

som vi tror att det heter men jag blev osäker nu. Hur som helst gick vi dit för att boka bord till fredag kväll när de har BBQ-afton. Restaurangen ligger till höger när vi kommer upp från vår lägenhet på bygatan och Anders tyckte att det var dags att gå åt det hållet i kväll. Vi går alltid till vänster och äter antingen på Kallot´s, på Hen Chef eller på Stenbordet. Nu har vi bokat bord till fredag kl 19.00 men bestämde oss också för att äta dagens måltid där.Vi hade kunnat välja något svenskt men valde thai-mat och det var supergott. Personalen förstod nog varifrån vi kom så de satte på svensk dansbandsmusik och vi blev riktigt danssugna.

Resturangens katt åskådliggjorde precis hur vi har det på vår semester med olika poser.

Födelsedagsmiddag

Vi åt på Hen Chef i går kväll. Direkt från duschen in i paltkoma.

Världens bästa Anders! Grattis!

Het eftermiddagspromenad ut på piren i Rawai igår. Det ser ut att bli ytterligare en solig dag för oss.

Chipspåsen, extra bbq, får sätta extra krydda på dagen för min älskling på Ao Sane idag.

Veckans brudpar

Tyvärr ligger alla bilder i helt fel ordning men jag får lära mig när Malee får tid med mig.

Morgonpigga som vi är åkte vi förbi ett brudpar vid halv-tiotiden som höll på att ta kort på höjden mot Nai Harn beach i morse. Vi hann bara slå oss ner på Ao Sane så kom de dit för fotografering. Jag kunde ju inte gå fram för att få bästa möjliga bilderna men så här blev de från min första parkett denna helg.

Samma Ferdinand men annat träd

Vi har bytt strand ett tag till Ao Sane. Tack och lov har vi hittat ett nytt träd att sitta under. Hur skönt som helst. Inga kineser här men massor av snorklare. De ser bläckfiskar bara ett par meter ut i vattnet.

Kineser, kineser, de är små men många!

Idag har 2000 kineser passerat oss på dagen och vi har sett en hel del av dem också på kvällen. De firar nytt år med att myllra runt på Phuket! Aldrig i hela mitt liv förut har jag sett så många kineser. Harens år blir säkert något speciellt!

Förundran

Tänk att man kan sitta ute, kvart i nio på kvällen, lättklädd, plus 29 grader och sköna vindar!!! Det tror jag aldrig att vi kan göra hemma. Hur som helst så njuuuuuuter vi.

Solnegång

Vi har ätit kvällsmat med grannarna i villan på sydspetsen av Phuket samtidigt som vi har spanat in solnedgången.