Det kinesiska nyåret är här! Det började tidigt med firandet: Smatterband till förbannelse. Men trots det: vi tror att Harens år blir super för vår del!
Efter en skön låååååååångfrukost blev vi hämtade av städerskan, som arbetar på Malee Garden. Hon hade inviterat oss till "free massage" och skulle hämta oss kl elva. Vi hade ingen riktig koll på vad detta skulle innebära men eftersom hon verkar vara en underbar, betrodd person bestämde vi oss för att invänta tiden. Hon kom på utsatt tid och vi åkte efter henne på moppe och kom till en massage-utbildning där flera ivriga studenter väntade på oss. Vi var inte de enda svenskarna där och jag skämdes faktiskt, där jag låg på min massagebänk, av att höra vad grannen i båset bredvid ställde för dumma frågor till sin massös och vilka kommentarer han hade på värmländska till sin kompis, som låg i båset åt andra hållet: bl.a. "detta är bättre än Viagra". Jag försökt ta ett foto på elever och lärare under reflektionen efter utförd massage men som vanligt när man försöker ta kort på thailändare: de älskar att bli till sin fördel så de grupperade sig och log sitt vackraste leende.Vi blev ombedda att komma tillbaka i morgon för att hjälpa studenterna att bli bättre. Vad göra? Anders älskar massage. För mig är det en skräckblandad förtjusning. På grund av min bröstcancer och därmed skadat lymfsystem är jag uppmanad att inte utsätta mig för viss typ av massage och jag har hittills, bara i min hembygd i Malung, fått till det på helt rätt sätt. Jag ritar och förklarar och massöserna ser ut att förstå. Och sedan när de sätter igång är informtionen som bortblåst och jag ligger på helspänn, med skräck för att massagen skall orsaka ett lymfödem, som jag inte vill ha! Precis så blev det idag. "Madam, is it OK" frågar de och jag svarar snällt ja fastän jag är skiträdd. Efteråt stack det som nålar i min vänstra arm. Men det var det enda som hände och nu har jag bestämt mig för att det nog är OK att jag utsätter mig för ytterligare en oljemassage. För det är skönt! När jag kan slappna av.
En av massöserna var stolt över att berätta att hon inte hade sin vigselring på sig på grund av massagen men att hon var gift med en norrman och skulle åka hem till nordNorge när hon var färdig med kursen på fredag. En annan hade sina rötter i Kina och hade ett jättebehov av att träna på engelska medan jag väntade på att Anders massage skulle bli klar. Jag hade svårt att förstå vad hon sa men vi jobbade på det. Tänk så kul det är att träffa människor från andra länder, som har lust att skapa kontakt! Man skäms över grannar från Värmland och glädjer sig åt grannar från Kina och Thailand. En annan dag gläds man över värmlänningar.....
När vi var klara med massagen, efter två timmar, var det inget läge att åka till stranden. Vi åkte hem, laddade om och bestämde oss för att åka till vårt gamla hotellområde och ta en fika. Vi kom dit innan fika-avdelningen på Sawasdee hade öppnat. Men en av våra bekanta i personalen såg oss och inviterade oss att vänta in öppnandet på deras "Fire and Water"-restaurang, som ligger rakt över gatan. Väl där insåg vi att klockan nästan var två och att vi lika gärna kunde äta mat där idag och ligga lågt hemmavid till kvällen. Tyvärr får det räcka för oss att äta ute en gång om dagen denna gång. Medan vi väntade på att vår mat skulle komma dök en av våra favoriter från restaurangen på Sawasdee Village upp för att hämta mat till gäster vid poolen. Han ställde genast ifrån sig brickan och kom fram och hälsade på oss. Det är tre år sedan vi bodde där och ändå känner personalen igen oss! Han gick snabbt till en telefon och ringde och det dröjde inte länge förrän APPLE, vår thailändska dotter dök upp! (Hon bestämde sig för fyra år sedan att vi är hennes svenska föräldrar) Vilken chock! Vi som blev övertygade om att hon hade flyttat hem till Bangkok förra veckan när vi pratade med hotellägarna! Hon såg ut som ett frågetecken när vi sa det. Men vi märker att det inte är lätt med språket och namnen ibland. Vi åkte dit en av de första dagarna vi var här men ägarna sa att Pui hade åkt hem till familjen i Bangkok. Men på Apple´s skylt stod det Ple. Pui är nog den tjej som arbetade i receptionen och grät när vi åkte därifrån första gången. Det är inte lätt när man blir så populär!
Hur som helst är Apple på plats. Hon arbetar eftermiddag just nu och vi var där på förmiddagen förra veckan så därför missade vi henne. Tack och lov att kompisen ringde efter henne. Annars hade vi missat henne med hundra meter. Nu har vi bestämt, (och bokat taxi med Odd,) att vi ska fira på fredag kväll på Sawasdee Villages restaurang. Vår dotter Apple har bokat bord och pysslar om oss tillsammans med sina restaurangkompisar, Odd skjutsar och hämtar oss, och vi njuter av smiling Thailand!
VI SKUTTAR VIDARE! Vi älskar redan detta år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar