torsdag 29 januari 2009

Prinsessan Thea

"Prinsessan" Thea fyller 6 år på måndag, kyndelsmässodagen. Farmor Brita åker till henne i Huddinge i morgon efter jobbet. Jag ser fram emot att få kramas med henne och hennes två bröder Lucas och Oliver hela helgen. Om hon hade varit här i Svärdsjö nu hade hon säkert sett lika glad ut i pulkabacken som hon gjorde i oktober, när hon hälsade på mig.
Jag var på Operan och såg baletten Svansjön i maj förra året. Hon hade så gärna velat följa med mig men jag gjorde klart för henne att man måste kunna sitta still i tre timmar för att se den föreställningen. Förmodligen sa jag att hon kanske kunde klara det när hon blir nio år för jag vet inte hur många gånger hon har sagt att hon ska få följa mig när hon blir nio. Men jag upptäckte när jag kom dit att akterna endast är ca 30 minuter långa. Sedan blir det paus. Så nu får hon följa med farmor när hon är sex! Det blir min födelsedagspresent till henne. Om du som läser detta träffar henne innan hon fått biljetten: tala inte om det för henne. Det ska bli spännande att se hur hon tar det.
Kultur är viktigt, både för stora och för små, så nu har jag köpt biljetter så att hon och jag ska kunna gå på föreställningen den 14 mars. Jag valde en dag med en föreställning som börjar klockan 18.00 i stället för 19.30 (3 timmar 15 minuter lång föreställning). Då visste jag inte att det är final på Melodifestivalen den kvällen. Jag hoppas att hon inte blir ledsen på mig för det. Jag har inte heller någon aning om hon är för liten för denna typ av föreställning. Men: so what! Det kommer i alla fall att bli något som hon kommer ihåg när hon blir stor.
På 1950-talet fick jag följa med min moster till Stockholm, bo på hotell och äta frukost på säng (hade inte ens tänkt tanken att det kunde gå) och sedan gå på Oscarsteatern och se "My fair lady" med Ulla Sallert och Jarl Kulle. Jag glömmer det aldrig. Visserligen var det andra tider men jag tror att sådana här upplevelser blir kvar resten av livet.
Jag har tagit med mig storebror Lucas på Intiman på två olika föreställningar av Pettson och Findus och Thea på samma teater men då med Pelle Svanslös. Thea har gjort fullständigt klart för mig att det var toppen och att hon aldrig tänker gå på teater med någon annan än mig. Turligt nog kommer detta säkert att ändras så småningom men det är ett underbart sätt att bjuda sina barnbarn på upplevelser. Sådant som föräldrarna inte hinner med och som blir ovärderliga minnen längre fram.
När min son Jonas var 13 år tog jag med honom till Oscarsteatern för att se "Fantomen på operan". Han protesterade först och ville inte åka med för han ville inte se någon opera. Men jag förklarde att det var en teater med mycket musik, uppmuntrade honom att komma med för att sedan kunna välja bort denna typ av underhållning framöver om det inte var OK för honom. Han följde med och det blev en höjdarupplevelse. Innan vi hade kommit ut från teatern bad han om att få se den en gång till, vilket tyvärr inte blev genomfört. Men vi såg den sedan på bio och han njuter nu av den på dvd. Jag har en dröm om att ta honom med till London och se den där. Få se om jag kan göra något åt den drömmen.
Hur som helst så har jag lärt mig att kultur i olika former kan sätta guldkant på tillvaron, så jag hoppas kunna fortsätta med sådana inslag i livet tillsammans med min familj.

Jag ser fram emot föreställningen. Och om man inte har möjlighet att se den i Stockholm live så vet jag att man åtminstone kan se den någon gång i maj, tror det är den 15, på Folkets Hus i Falun via en länk. Njut av bilderna från april 2008.





















onsdag 28 januari 2009

Bollnäs för hela slanten

Jag skulle gärna gå till biblioteket i Bollnäs nu och ta del av utställningen om Ludde, en av mina favoriter. Kan varmt rekommendera böckerna av Åke Mokvist, där han är med. "De ovanliga" och "De ovanliga 2".

tisdag 27 januari 2009

14826

Tyvärr inte kronor (det är inte Lotto förrän i morgon) men väl steg på stegräknaren mellan kl 06.15 och 17.00. Inte så illa. Det får duga. Jag har plockat fram den igen för att få ett hum om hur mycket jag rör mig på en dag. I går missade jag lunchpromenaden så då blev det bara 7860. "Tillbaka till framtiden". Sannas bok sitter också väldigt bra i denna anda. Bra med repetitioner. Mathållningen har varit bättre de senaste dagarna.
Jag har en uppgörelse med Anders, ett delmål till sista april. Få se om jag kan nå det.
Ett annat ligger före. Den 14 mars ska jag ut med prinsessan Thea, 6 år på måndag. Då vill jag vara pigg så att hon slipper skämmas för sin farmor.

Doftminne

Igår, på väg hem från jobbet, hamnade jag 50 år tillbaka i tiden. Det "doftade" skidåkning för "Snöstjärnan"! Min mamma, mina två systrar och jag åkte skidor till elljusspåret i Malung var och varannan kväll och fick tack vare detta ett flerfärgat band att sätta på skidmärket. Om det var månsken var det extra härligt.
Eller det var kanske inte en doft utan en totalt uppfyllande känsla av just hur de yttre förhållandena stämde överens med mitt minne av dessa stunder slutet på 1950-talet.
Jag blev helt uppfylld av en längtan att gå en lång promenad och njuta av den underbara luften. Men det fanns andra behov att prioritera så det blev inte så. Men en annan kväll.......

söndag 25 januari 2009

38 kronor på Lotto



Med vinst på 38 kronor på lotto blir det ingen bokning av resa idag. Bara att ge sig ut i snösvängen.

Det var svårt att hinna med att fånga Anders på bild. Långt ifrån badbyxor och Nai Harn beach.

Ganska så blöt mössa som glidit ner över ögonen efter en stunds skottande.
Firmabilen behöver skottas fram så att han hittar den i morgon.
Men vinsten räckte nästan till en bukett tulpaner.

Bollnäs i centrum

Det är mycket Bollnäs nu. Hanna, bandyguld och precis nu har Åsa Jinder skänkt 10.000:- till Bollnäs bandy i Bingolotto! Heja, Åsa och Britt-Marie!

lördag 24 januari 2009

Ändrad yttre miljö


Tänkte ta mig till affären och handla lite god mat till kvällen. Men jag struntar i det. Vi får klara oss med det vi har i frysen. För en vecka sedan såg jag palmer och sol när jag tittade ut genom fönstret. Nu ser jag knappt grannens hus genom köksfönstret.

Håll drömmen vid liv

Under min utflykt till Örebro igår köpte jag två trisslotter. Anders hade vunnit fyra nya på ett tidigare inköp. Så före hockeyn igår hade vi sex trisslotter att skrapa. Inte vinst på någon av dem. Lite typiskt hur det brukar vara för oss. Så det blir inte bokning av jul/nyårsresa idag. Men vi får hoppas att Harry har tänkt på våra behov eller Lotto ikväll. Det gäller att hålla drömmen vid liv.
Jag såg början av hocheymatchen i går. Mora ledde när jag slocknade. Leksand gjorde mål precis när jag vaknade så det blev avgörande genom straffar. Grattis Mora till visnten! (trots att Anders håller på Leksand). Det är roligt med derbyn.
Kom precis in i sovrummet när Let´s dance skulle avgöras. Där stod TV:n på för inspelning, så jag såg vem som åkte ur tävlingen men nu får jag jobba på med städning här så jag kan titta på hela programmet.
Jag har nog snart sovit i kapp alla timmar som jag förlorade i samband med resan hem och efterdyningarna av den. Och jag börjar hamna lite mera rätt i tid. Känns skönt. Och idag jobbar inte Lars på radion, i alla fall inte på morgonen, så jag slipper lyssna på nyheterna. Jag tycker att det är ett fruktansvärt sätt att börja dagen på med att ta in en massa katastrofer. Jag tror inte att vi människor är byggda för det. Tänk att i stället för katastrofnyheter till frukosten få höra nyheter om allt underbart som händer i världen. Så mycket bättre vi skulle må. Jag brukar för det mesta spela någon härlig musik att starta dagen till.
Jag får göra som Lars: skriva om musik och mat på min blogg.
Veckans musik: Westlife och The Refreshments, varvat
Veckans mat: älgkött i form av grytor och rostbiff
Stegräknaren ska fram. Dessutom ska jag göra en mix av låtar som jag tycker om att röra mig till. Jag väntar bara på Larz Kristerz´s skiva. Den kommer säkert att bli en bra skiva att träna till för mig. Jag älskar att dansa och har mycket lättare att bli på bra humör och röra mig om jag hör medryckande musik. Skulle säkert ha gillat att vara med Maleé på fest i Kata men jag hade aldrig orkat med på de tiderna som festen pågick. Vid fyra-tiden på morgonen går jag upp!
Nu är det dags för tidningsläsning och frukost. Sedan blir det lite Refreshments-tempo. Det är lättare att få upp flåset i uppröjningen här hemma till den musiken. Melodikrysset är standard när jag är hemma på lördag förmiddag. Jag borde också gå och köpa DN så jag kan haka på Pappas och systrarnas kryssande. Få se om jag hinner med.

fredag 23 januari 2009

Lång dag

Fin och värdig begravning för en stor krigare, som lagt ner sina vapen, varav det största var ödmjukheten. Nu blir det slapp med ishockey. Let´s dance spelar jag in och tittar på sedan. Jag har missat alla program före så det blir till att uppdatera sig. Likaså "På spåret". Får se på reprisen. Orkar inte titta på något egentligen ikväll, så derbyt mellan Leksand och Mora blir lagom.

torsdag 22 januari 2009

Ut ur dimman

Jag börjar komma ut ur min omtöcknade tillvaro. Ganska så skönt. Jag skrev om den i morse men det försvann i en suck av datorn. Och lika bra var väl det. Ingen orkar väl höra om vilsenhet på grund av tidsomställning,....vaknat halv tre på morgonen och inte kunnat somna om..... somnat mitt i presidentinstallationen vid pass 18.15 ....osv. Men i morse lyckades jag lura mig själv när jag vaknade prick halv tre igen så jag somnade om en stund till. Det har jag inne på nu.
Tvätten är instoppad ren i skåpet igen, konståkningen pågår för fullt, Larz Kristerz jobbar på med sin platta (den måste jag köpa) och barnbarnen längtar efter att få åka till mig!!!!! Mina älskade äldre personer som jag möter i jobbet tycker att livet får en ljusare dimension när jag är tillbaka igen efter fyra veckors semester. Livet börjar återgå till det vanliga igen. Men det bästa av allt just nu är att Anders behöver en matlåda också i morgon. Han får makaronpudding i morgon. Jag har inte lagat någon mat under denna veckan utan bara satsat på redan förberedda i frysen. Toppen en sådan här vecka.
Jag behöver ingen matlåda i morgon. Jag har tagit ledigt för att kunna delta i en begravning i Örebro. Min andlige broder Hans dog under tiden som jag var i Thailand. Jag har varit tveksam länge till om jag skulle orka åka men nu känner jag att det kan fungera. Begravningar är viktiga för mig. Jag har ett behov av att få delta i denna ritual som blir en del av mitt sorgearbete, ett avslut av en jordisk relation. Hans och jag har haft möjlighet till många goda samtal vid möten bl.a. under två resor till Asissi. Fyra av mina nära andliga syskon har lämnat detta jordeliv under det senaste året. Jag saknar er: Max Mizzi, Ann-Kristin Wermén, Sven Pettersson och nu Hans Larsén. Den största smärtan är efter Ann-Kristin som jag följde så nära under det sista året av hennes liv. Det har tagit tid att sakna den påtagliga närvaron av henne. Det händer, men inte lika ofta, att jag kommer på mig med att vilja ringa till henne och dela viktiga saker med henne. Men nu får jag göra det på ett andligt plan. Men tårarna kommer fortfarande så fort jag saknar henne. Men så är ju livet: vågar jag gå nära andra människor och bygga kärleksfulla relationer så gör det ont när dessa brister. Den största smärtan för mig har varit de relationerna som avslutats utan avslut. Där den andra bara har slutat att höra av sig utan förklaring. Det blir, trots allt, en annan sorts smärta när en älskad människa dör. Men i mitt hjärta bär jag er alla med mig. Och jag förbereder mig nu för ett avsked av Hans. Han blev 86 år och jag tror att det var dags för honom att gå vidare.
Helgen bör bli lugn för Anders och mig. Vi behöver landa i vårt hem igen och ladda framåt.
Jag ser fram emot nästa helg när jag ska åka till Huddinge och fira min älskade sondotter Thea som fyller 6 år. Jag återkommer till detta.
"Tillbaka till framtiden": under två dagar har jag hoppat av bussen i Norslund och gått till jobbet. Heja, Brita. Och Sannas bok är inte dum för att påminna mig om vad jag har att göra: Åter till matplanen för att börja må bra igen!

Sällskap på bussen

Tack och lov för biblioteket i Svärdsjö. De måste ha fullt upp med mig. Just nu har jag som sällskap på bussen: "Sannas matbok: för den självläkande människan". Jag väntar på ytterligare en bok: "Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra". Susanna Ehdin och Nisse Simonsson, två oerhört kloka människor enligt mig. Det finns fler. Jag återkommer med det.
Nu: på med ytterkläder och reflexer, ut med "dramaten" och passa mig för tunga lastbilstransporter med timmer. "Mot Sherwoodskogen" eller rättare sagt: mot Syncentralen och det enligt mig viktiga arbetet att finnas till för äldre personer med synnedsättning i Dalarna som kurator.
Jag återkommer med alla de uppgifterna som försvann när datorn ballade ur här tidigare på morgonen. Sådant kan man få psykbryt av. Sitter och skriver länge och så försvinner allt! Precis allt.

Schemalagt avbrott......

står det när jag äntligen ska sätta mig ner och skriva. Och det var dumt att fortsätta, vilket jag gjorde. Har skrivit länge och sedan har jag tappat bort allt. Jag hinner inte skriva mer nu. Men jag kommer igen. Jag är lite som en radiostyrd bil eller som Cristoffer Berntssons (vet ej hur namnet stavas och kan inte ta reda på det just nu) gestalt i korta programmet på herrarnas konståkning i går.
Och jag fortsätter med älggryta i matlådan. Det fanns några sådana pytsar att ta till, som tur var.

måndag 19 januari 2009

Fördelar med att vara hemma igen:

Det gäller att tänka positivt!
1: Just nu upptäckte jag att jag trodde att klockan var ca 20:30 och så var den faktiskt 17:10! Det går framåt! Mot att vara i rätt tid! Inte kvar i thai-tid. Förut var det en skillnad på 6 timmar. Avståndet krymper.
2: En jättefördel med att vara hemma är att kunna höra systersonen Lars i direktsänding i Radio Dalarna. Han sänder programmet Gomorron Dalarna tillsammans med Charlotte (som jag är rätt säker på var med på samma tåg mot Stockholm som vi den 20 december men som jag var för blyg för att prata med och berätta att jag är moster till Lars). Jag gillar att lyssna på honom och det går säkert för andra att lyssna på webben, om man nu inte råkar bo i Dalarna, som jag gör. Visserligen spelade han Håkan Hellström när jag slog på radion i morse men det är säkert inte hans fel. Måste vara någon annan som gjort ett så dåligt musikval. Tack och lov valde han att spela Lasse Stefanz efter klockan halv nio (ca 08:36 för den som vill gå in och lyssna) så då blev jag nöjd. Titeln på låten var väl inte den bästa ("Det regnar och regnar") men titlarna på låtarna kan ju inte han göra mycket åt. Han vet ju att jag gillar att dansa så det är bra att det blir lite sådana låtar ibland. Jag ser fram emot att Larz Kristerz skiva kommer ut och spelas varje dag. Det blir bra för min träning framöver!!!! "Tillbaka mot framtiden" är det ju som gäller. Då behöver jag dansa!
3: Tack vare att jag har lämnat Thailand och kommit hem har jag fått klart för mig att Lars och jag numera också kan mötas i blogg-världen. Han har startat en blogg, som jag kommer att följa och som jag tipsar om här.
4: Anders har fått arbete ett par veckor framöver! Tack gode Gud! (Det hade han inte fått i Thailand!) Då kanske jag kan sova lite bättre i natt. Jag ser fram emot att finanskrisen klingar av så att vi slipper flytta hem till Pappa. Visserligen gillar jag honom hur mycket som helst men det är lite bättre att vi bor på var sitt ställe.
5: Jag kan börja längta tillbaka till Thailand. Det skulle jag inte göra om jag var kvar där.
.........................................................................

Hemma igen

Inte nog med att vi har tagit klivet rakt in i ett berg med tvätt (bort med sand, sololja mm från våra kläder) och fel årstid för mig med mörker och kyla. Vi klev också rakt in i ett julpyntat hus igår kväll. Det kändes helt OK när vi åkte den 20 december men inte lika roligt när vi kom hem den 18 januari. Så här finns att göra. (Duk med tomtar på under berget med post, tidningar och reklam, adventsljusstakar i fönstren osv). Dessutom kommer jag, en bra tid framöver, att få brottas med att kroppen fortfarande släpar på thai-tid (kroppen är inställd på att sitta vid stranden nu i stället för att gruva sig för att gå ut och hämta in tidningen). Jag har svårt med tidsomställningar även mellan sommar- och vintertid.
Såg reklam om semlor! Känns fel för mig. Semlor äter man på fettisdagen (24 februari) och tiden däromkring. Lite trist att tiden mellan julen och fastan har blivit så kort. Men det är väl tur att vi är olika. Och det gäller väl att "mjölka" oss konsumenter så mycket som möjligt. Jag kontrar med lingonglögg, som man säkert kan njuta av ett bra tag framöver. Jag hoppas mest på en bukett med tulpaner i stället på bordet när tomtarna kommer bort. Skulle gärna ha lite vår ute men får nog vänta.
Så det blir väl bara att gå ut i kolsvarta mörkret, passa mig för isfläckar och hämta tidningen för att se om något viktigt hänt här hemma. Jag skulle gärna hellre strosa barfota i sanden på t.ex. Nai Harn, men det kommer att bli helt OK också detta. Jag satsar på lite älggryta till lunch så att jag känner mig riktigt hemma.

Fortsättning på historien

Vi hade verkligen en toppenkväll på "Pak bong hern fa", kasta maten-restaurangen i Chalong. Jag återkommer med fler trevliga bilder därifrån när jag hunnit plöja mig igenom högen med smutstvätt så jag kommer åt mina semesterbilder från Thailand. Vill du läsa om restaurangen kan du gå in på Maleés blogg och inlägget från den 17 december 2008 eller Åsas blogg och hennes inlägg från 10 januari 2009.
Och vill du höra fortsättningen på historien, som orsakade Minster Win en sådan min, rekommenderar jag varmt en vistelse på Maleé Garden. Jag är övertygade om att Maleé och Ging drar denna historia än en gång. Och jag kan också varmt rekommendera restaurangen, där Mister Win och hans fru inte bara serverade underbart god mat, bl.a. den kastade rätten med Morning glory, utan också var trevligt sällskap vid bordet.

fredag 16 januari 2009

Skräckhistoria?

Kocken blev intresserad av innehållet i Anders snusdosa. Det blev anledningen till att Maleé berättade hur det hade gått när en thailändare testade att snusa. Ging förmedlar här denna historia till kocken på thailändska. En skräckhistoria?
En underbar min, som min kamera lyckades fånga, trots att bilder tagna på kvällen blir ganska dåliga.
Tack Maleé och Ging för en trevlig kväll innan hemresan!
Jag återkommer med flera bilder efter hemkomsten. Nu behöver jag packa ihop det sista.

Försenat flyg hem

Kollar Luftfartsverkets sida och ser att planet, som vi ska åka hem med blev försenat 1,5 timmar från Arlanda till Phuket. Redan nu beräknas det att vi kommer till Arlanda först kl 20:55 i stället för 20:10. Det blir en lååååååååång resdag idag!

Utbjudna av "Apple" och "V"

I går blev vi utbjudna av "vår dotter" "Apple" och hennes man "V" (hon heter Atika och han Taweechai men kallas så här). Apple arbetar i restaurangen på hotellet där vi bodde tidigare år, Sawasdee Village, (verkligen ett kanonställe) och V arbetar i restaurangen på ett hotell vid rondellen i Karon, som jag inte kommer ihåg vad det heter. De arbetar mycket men har tydligen ledigt fredagar tillsammans. De hämtade oss med bil och tog oss till en underbar restaurang vid havet, Kan Eang 2. Där åt vi bl.a. Tom Yam Goong, (länken ett förslag på recept) som var "not so spicy" enlig V som tycker om den väldigt kryddstark (osäker på stavningen men vad gör det?) . Apple beställde in flera små rätter som vi delade på. Riktigt gott.
Vi satt på kanten ner mot havet och åt men såg inte mycket av det då det var mörkt. "Havet kommer upp" sa V men på ett väldigt lugnt sätt så vi förstod att det var "flod" på gång. (Vi har hört det uttrycket förut en gång men då gällde det thailändares uttryck i samband med tsunamin.) Utanför fiskades med nät och ficklampa, så jag funderade på att hjälpa till med min pannlampa. Apple kommer att sakna oss. Problemet är att hon inte har någon dator men jag har lovat att skriva till henne. I går kunde hon visa oss var hon bor eftersom vi körde förbi infarten dit. När jag visar henne en karta och frågar ser hon helt oförstående ut.

Om Anders och jag blir onödigt rika, vilket vi hoppas att vi blir, kommer vi att ta med våra barn och barnbarn hit till vårt andra hemland. Blir det pengar över så skickar vi biljetter till Apple och V (uttalas ung oui) så att de kan komma och hälsa på oss i Sverige. Men då måste det bli en väldigt varm sommar. Apple är frusen till max. Hon är bekymrad över kylan i Thailand just nu. För oss är den mera bekant som svensk sommar. Och då pratar vi kvällar och mor´nar. Dagarna är varma så det räcker och på natten är inte vi ute.

torsdag 15 januari 2009

Svårt att var ny bloggare!


Vår "dotter" på frukostrestaurangen




"Stenbordet", restaurang under plåttaket. Toppengod mat också där.



" Hen Chef " har toppengoda vitlöksbröd och underbart god pizza, tycker Anders. Jag tycker byggnaden är helt enormt charmig: ett plåttak, en murad vägg ut mot gatan, en lucka som man fäller ner för transport mellan kök och serveringspersonal, ett golv med några stolar. Det fungerar.
Så här heter vår by. På väg till frukosten går vi förbi fler av våra kvällsrestauranger:







Kallot´s är en där vi ätit många kvällar.








Ingenting kommer på den platsen som jag tänkt mig. Det som jag lägger in sist kommer längst upp. Men jag lär mig väl så småningom.
Jag fortsätter så får vi se.
Anders och jag har fått ytterligare en dotter, ja jag tror att det blir en syskonskara på åtminstone tre. Fia, Micke och Jonas får många thailändska syskon om vi ska fortsätta så här.
Jag förstår ingenting. Tydligen ska man lägga in bilderna tvärs om eller vad gör jag för fel!! I alla fall: gänget på bilden längre upp är personalen på vår frukostrestaurang.
Bilden som hamnade överst var tänkt att ligga längst ner. Flickan på bilden skulle helst se att vi inte åker hem.

Nu får jag ropa på Maleé, Rakel eller Åsa och kolla vad jag gör för fel när allt hamnar i helt fel ordning. Jag är redan här... hälsar Malee!
Min allra bästa Anders, som är ett toppensällskap på resan genom livet!

"Tillbaka till framtiden"

"Tillbaka till framtiden" : mitt nyårslöfte! Få se vad det kan innebära. Jag har mycket att jobba med efter min down-period men vill ta tag i det. Ett sätt för mig att må bra är att röra mig till musik. Jag fick chansen en liten stund i Rawai tillsammans med gänget från Maleé Garden men nu är jag snart tillbaka hemmavid. Vad finns det då? Jo, cd-spelaren hemma men jag längtar också efter att gå ut och dansa. Vilken tur då att folkparkerna finns. Vi missade finalen i Dansbandskampen på TV när vi åkte hit. Men Larz Kristerz klarade sig utan våra röster. Nu ser vi fram emot att få dansa till dem i Malung i sommar under dansbandsveckan. Jag såg också att de kommer att spela i Malung under en stor dansweekend 30-31 oktober 2009. Då vill jag var i form för dem. Jag blir så himla glad av att höra och se dem.

onsdag 14 januari 2009

Phuket/Nysjön







Thailand har blivit vårt andra hemland. Det känns som att åka till Nysjön, vår fäbod, när vi åker hit. Nu är det dags att packa ihop våra saker och åka hem till Sverige. Vi får väl börja se fram emot säsongen i Nysjön. Sitta där och titta ut över sjön i stället för att sitta vid Nai Harn och se ut över havet.

Tips om La Moet

Under två år har vi varit på utflykt med La Moet. Vi har tipsat svenskar om det företaget idag. Väldigt kunnig personal och trevliga utflykter.

Kväll på balkongen






Precis innan vi skulle gå ut och äta i kväll bestämde vi oss för att äta upp en burk tonfisk som var kvar i kylskåpet. När vi kom laddade vi med lite proviant men sedan upptäckte vi att det var mycket mysigare att besöka bygatans restauranger. Nu börjar det bli dags för hemfärd så det är hög tid att rensa. Och det var inte gott, kan jag säga. En burk tonfisk i vatten utan kryddor! Men vi överlever säkert till frukost.
Vi har varit rädda för att tända lampan på balkongen på grund av myggen men i kväll har vi gjort det. Och då har vi inte sett en enda. Däremot har vi sällskap, som vanligt, av vår lilla vän på väggen.

Ändrad strandprofil

Nai Harn beach bjuder på många överraskningar. Vid nyår var det vågor och strömmar. Nu har vattnet delat stranden i två delar så det är spännande att titta på personer som försöker ta sig från den ena delen till den andra. Enkla nöjen att ta del av från en solstol.

Resväskorna har kommit fram igen. Vi har börjat packa ner sådant som vi inte behöver de sista dagarna. I morgon gör vi en tur till Kata för att säga hej då till några vänner där. Sedan njuter vi nog mest av sol och bad den återstående tiden.

tisdag 13 januari 2009

Härlig semester


Jag har haft förmånen att bo på Maleé Garden i Thailand sedan 20 december 2008. Värdinnan Britt-Marie/Maleé och hennes man Ging har stått för tryggheten för mig och min Anders. Jag tränar för närvarande att skriva på denna blogg och hoppas att jag snart får det att fungera.

Nu har vi kurs



Hej hej alla, Malee hjälper Gropbrita komma igång!


Jag har en duktig elev ;-0