Behov av frissan!!!!!

Jag önskar att frissan hade en tid för mig just nuuuuuuuuu! Någon som känner igen det? Vid den senaste klippningen fick jag för mig att jag skulle ha håret lite längre i nacken!!!! Hur kan jag, med mitt baby-hår, få för mig något sådant?????? Hur som helst så hade jag tänkt mig en tid efter åtta veckor! Hur skulle det se ut? Sex veckor borde vara maximum. Dessutom är jag ute på långpromenad varje moragon, så den frisyr som ser hyfsad ut när jag går hemifrån platsar inte i möblerade salonger när jag kommer fram. Eftersom jag ska delta i en begravning som närmast anhörig den 8 maj har jag ringt min frissa och fått flytta fram tiden till den 5 maj. Hur ska jag klara mig dit??????? Bra fråga. Utan svar. Det gäller bara att gilla läget. Trots att det inte går. Snart går jag och lägger mig med världens mest bedrövliga frisyr. Jag hoppas att jag vaknar med en bättre. Men hur skulle det kunna ske? Jag är inne i världens häftigaste "private summer" trots att jag varit där i hur många år som helst så jag vaknar flera gånger per natt och är hur svettig som helst...............
Glömt det: Positivt tänkande ger att jag vaknar som en nyponros, fräsch och fin för en ny dag som kurator för den äldre befolkningen i Dalarna med synproblemtik.
Helst av allt skulle jag vakna som private Brita, som kan ta en lång promenad och sedan njuta av en heldag med sina underbara barnbarn.

Underbar helg

Vilken kanonhelg jag har haft! Både lördag och söndag morgon har jag kunnat gå runt Svärdsjön. En sträcka på 12 km. Det har varit så vackert att det nästan har gjort ont i mig. Precis spegelblank vattenyta på sjön, som har gått upp under veckan. Och jag fick njuta av lommens rop över sjön båda dagarna. Det ger mig också rysningar. Har också hört den första lärkan plus njutit av storspoven, tofsvipan och tranan. Alla dessa fåglar är favoriter till mig. Kanske beror det på att de kommer tillbaka med livet till vår frusna värld. Igår kunde jag också ta den första cykelturen tunt sjön, samma sträcka. Jag kände mig stark och glad och det var underbart. För drygt fyra år sedan var jag i fin form och tränade för tjejmilen. Sedan kom jag in i cancerbehandlingar, vilket gjorde mig svag. För tre år sedan orkade jag inte cykla. Benen skakade på mig när jag försökte och det var en ganska otäck upplevelse. Efter ett par hundra meter behövde jag vända och ge upp. För två år sedan kämpade jag mig runt sjön men var helt slut efteråt. Förra året gick det lite bättre och jag cyklade faktiskt mellan jobbet och hemma vid tre tillfällen (27 km). Men nu har jag börjat bygga upp en bättre styrka så nu orkade jag cykla på högre växlar än förra året. Det gläder mig. Jag längtar efter att komma tillbaka till lite bättre kondition.

Anders och jag har gjort en härlig utflykt till Nysjön idag. (vår fäbod 2,5 mil hemifrån) Det värsta med att åka dit är att jag inte vill åka därifrån igen. Och särskilt inte den här tiden på året då det är lungt och skönt där uppe. Isen hade släppt sitt grepp över sjön igår och det var i stort sett bara isflak kvar på en del ställen, några flytande i vattnet, andra kvar vid land. Vi hade en enkel lunch samt fika med oss och njöt i solen.

Min fantasiresa genom Livslunken fortsätter. Jag har redan kommit ca halvvägs mellan Skellefteå och Robertsfors enligt deras karta och känner mig djupt imponerad över hur bra det går för mig att knalla och gå. Jag har nu vandrat lite drygt tre veckor och gått långt varje dag. Det gör att jag kommer framåt. Och blir allt piggare och gladare. Inte illa.

Tröstevisa

Min kropp och min själ älskar mitt utökade promenerande. Jag har börjat hoppa av bussen ca en halvmil från jobbet och går genom skogen. Visserligen på asfalt (gamla Svärdsjövägen från Sveden in till stan) men knappt några bilar utan bara fågelkvitter. Det blir ett underbart sätt att börja arbetsdagen på. Nu är det ledig dag och då startar jag med en promenad runt Svärdsjön. Det ska bli skönt. Jag har investerat i nya skor. Det kändes viktigt.
Igår plockade jag undan vinterjackor och vinterskor. Det är visserligen minusgrader fortfarande den här tiden på morgonen men nu har jag fått nog av vinterstassen. Idag ska jag röja en garderob. Det verkar bli fint väder och det är så skönt att kunna bära ut allt på uteplatsen och sortera där. Lättare också att städa när allt kommer undan.
Under hela veckan har jag gnolat på Benny Anderssons "Tröstevisa". När en person dör upptäcker man hur kontakten varit för i många situationer fattas möjligheten till en dialog. Jag skulle absolut ha ringt till Moster och diskuterat nyheten om Haga slott som bostad för kronprinsessan.

In i Västerbotten

Jag håller i mitt promenerande. Nu har jag passerat in i Västerbotten och har lärt mig att landskapsdjuret är storspov, och det är en av mina absoluta favoriter. Landskapsblomma är Kung Karls spira. Det är bara att försöka hålla utkik efter dessa. Jag närmar mig Skellefteå. Jag ska villigt erkänna att det passar mig alldeles utmärkt att ha denna morot för att hålla igång, dag efter dag. Jag blir imponerad när jag tittar på kartan och inser att jag faktiskt har gått hela denna väg sedan 2 april. Det är också bekvämt att göra det på mitt sätt.

-7,8 grader

Det blir ändå en promenad före frukost. Vill testa min nya stegräknare. Rakel fixar nytt kök. Jag byter upp mig vad gäller stegräknare. Har tröttnat på min gamla, som är så kinkig med var den sitter fast. Nu har jag en som hänger runt halsen. Det blir spännande att se om den fungerar bättre.

Moster

När jag föddes var det min Moster som tog emot mig.

Igår, när hon dog, hann jag inte sitta hos henne i den stunden hon lämnade jordelivet. Men jag och mina två systrar var samlade hos henne redan tre timmar senare. Det blev en tung dag. Eftersom hon inte har haft någon egen familj har vi tre varit som hennes bonusbarn och närmast henne också nu i denna tid.

Jag var på väg ut på hembesök när jag fick budet. Det kändes som om att springa rätt in i väggen, Jag var inte riktigt beredd på att ögonblicket skulle komma just nu. Och ändå: tack för att det gick så fort så hon slapp ligga och plågas. Vi har haft en väldigt trevlig påsk tillsammans och jag har tillbringat mycket tid med henne, vilket jag uppskattar nu.

Gårdagen var fylld av aktiviteter och jag var inte tillbaka hemma förrän vid elva-tiden på kvällen. Idag har jag varit påverkad av gårdagens upplevelser men försöker så smått ta in att en person, som har funnits när mig i hela mitt liv, nu lämnat den relationen.

Livet tar tvära kast ibland!

Isvindar i luften idag. Igår blev det inte mycket promenerat, men det ska vara sådana dagar också när livet är naturligt. Idag har jag däremot fått en skön morgonpromenad. Vi har bytt däck på bilarna så nu vill jag inte ha mera snö.

Den glade vandraren

Så här ser det ut för närvarande när jag är ute och går. Här på väg från Kvilselen hem till Pappa i Mobyn, en vandring på ca en mil. Så nu är det bara att hålla utkik efter mig.

Tillbaka till Svärdsjö och arbetet. Anders på väg hem från Göteborg. Stack iväg hemifrån vid halvsextiden i morse. Har kört ner för ett akutarbete och är just nu i Örebro på väg hem. Jag orkar inte hålla mig vaken tills han kommer så jag koppas att han smyger in. Vilken resa på en dag!!!

Snön på gården är nu i stort sett borta. Det är bara en liten hög kvar. Jag trodde aldrig att den skulle gå bort. På lokala TV-nyheterna har man visat från dagens snöfall i Hudiksvall och vad jag förstår har det snöat också i Bollnäs. Det har känts i luften. Kalla vindar. Idag har jag inte suttit lättklädd ute.

Promenaderna börjar nu höra till rutinen. Två veckors dagliga promenader börjar kännas som ett behov. I fantasin börjar jag närma mig Piteå. Känns helt fantastiskt att jag på två veckor lyckas traska denna sträcka. Det är nu bara att fortsätta.

Regn

Vi hade en regnig dag igår, som tog hårt på snön. En stor del av gänget lämnade Malung men jag och mina systrar är kvar för att fira Pappa.
Min "Tillbaka till framtiden"-lunk fortsätter. Jag hade ett trevligt stopp i Boden igår och tack vare min fantasi kunde jag samtidigt gå drygt 13,2 km så enligt Livslunken befinner jag mig nu i Luleå. Inte illa pinkat av denna trähäst. Jag lärt inne vinna några priser på travet med min fart men väl lite kondition tillbaka i stället.

Nya grillpartyn

I går gjorde vi ett nytt besök i fäboden och grillade korv. Underbart vacker dag, strålande sol och knappt någon vind alls. Trevlig dag med Pappa, mina två systrar med respektive samt jag och Anders. Jag avslutade kvällen med tokskratt. Det är mycket som kan bli roligt när man är trött.
På vandringssidan tog jag mig en lång bit, drygt två mil, så det blir frukost hos Rakel och Stig i Boden idag. Det ser jag fram emot. Jag är lovad kaffe och laxsmörgås. Det låter toppen. Jag stannar nog kvar hos dem under dagen, för det är lovat grillning också där till middag. Eftersom jag traskar på i Norrland i fantasin men i verkligheten här hemma kan jag njuta av ljusa, soliga dagar trots att det är betydligt mörkare där uppe. Men jag tar ljuset med mig dit och snart lär de ha sådant i överflöd.
Det verkar mulet här idag, kan bli regn, men ska jag ta sig till Smygehuk på ett år så får jag traska vidare. Fördelen med att satsa på 10.000 steg/dag under 50 vekor, som jag gör genom Livslunken är ju att det inte handlar om någon punktinsats utan förhoppningsvis hinner bli till en nödvändig vana. Jag har ju varit flitig med att röra på mig tidigare men tappat det under de senaste åren, med tråkigt resultat (dålig kondition och flera kilos övervikt). Jag vill ändra på det nu. Därför går jag en sväng nu snart igen, när jag druckit mitt te. I tankarna kommer jag att sitta hos Rakel och njuta av en god frukost. Det blir fint.
Anders åker hem till Svärdsjö idag. Jag har ytterligare två dagars semester för att kunna fira Pappa, som blir 85 år på onsdag.

Glad Påsk!

Jag firar en skön påskhelg hos Pappa i Malung. På långfredagen åkte vi till Kvilselen, vårt fäbodställe i Malung. Där lyckades jag bl.a. gräva fram ute-eldplatsen och gjorde en härlig eld, så min lillasyster fick lite skönt varmvatten till disken.Sedan grillade korv och det smakar extra skönt att stå ute i den miljön och äta. Påskaftonen bjöd på strålande väder förutom lite blåst och det ser ut att bli en vacker dag också idag. Nu på morgonen är det minus 4,5 men jag sticker ändå snart ut på min sköna morgonpromenad. Jag njuter verkligen av att ha kommit igång igen med denna tidigare så etablerade vana. Hela dagen får ett annat ljus. Jag har dessutom tagit mig tillbaka till ordnad matplan, vilket gör sitt till för mitt mående. Min tacksamhet går extra mycket just nu till Bitten och Pernilla, som delat med sig av så många kloka kunskaper för att jag ska ha ett bra liv.
Tyvärr missade jag påskaftonsmiddagen hos Rakel (jag hade en trevlig sådan med Pappa, Anders och min storasyster och svåger i stället) men det finns chans att jag äter där i morgon i stället. Jag har nu sammanlagt gått 106,82 km sedan jag startade den 2 april, så jag bör befinna mig någonstans mellan Råneå och Smedsbyn. Jag gör mig ingen brådska utan går i den takt jag finner lämplig för dagen och med hänsyn till andra saker som ska göras. Passar i stället på att njuta av färden och tränar mig på att inte bli stressad av att nå målet så snabbt som möjligt. Det är för övrigt inte min avsikt med promenaden utan i stället att ta ansvar för att återställa kroppen i så gott skick som möjligt efter en lång utförsbacke.
När jag druckit ur mitt te tar jag en tur till kyrkogården och tittar om ljusen fortfarande brinner på Mammas grav och om blommorna har klarat nattens kyla. Det blir en promenad på drygt en mil och det blir en bra start före frukost. Jag har inga spikade planer på dagen för övrigt men vill njuta så mycket som möjligt av livet.

Inte illa pinkat av en trähäst!

8,22 mil på min första vecka. Inte illa pinkat, tycker jag. Jag har ju dessutom arbetat och haft en massa annat att sköta. Varken TV-bolag eller Lotto är sugna på att sponsra mig så att jag har råd att knalla och gå hela tiden. Och varför skulle jag egentligen göra det? Det gäller ju att njuta av färden och att inte gå på sig några skador. Min ambition är inte att komma ner till Smygehuk så snart som möjligt. I stället är jag sugen på att komma i form igen efter de senaste årens down-upplevelser. Och jag kan bara konstatera efter dessa få dagars uppryckning att jag känner mig redan lite piggare och lättare. Jag längtar också efter mina gamla kläder, som sitter i garderoben och väntar på mig. Jag har ännu inte gett upp hoppet om att kunna använda dem igen. Jag skulle gärna slänga min ständiga följeslagare de senaste åren, min bruna, utnötta kjol, på en brasa. Vi får se om den åker till Valborg. Ingen skulle bli gladare än jag.
Om jag har förstått kartan på Eniro rätt befinner jag mig nu någonstans mellan Töre och Roneå på min fantasiresa genom Sverige. Jag har förstått att jag är i Norrbottens län och att jag ska hålla utkik efter lavskrikan och åkerbär.
Nu är jag ledig ett par dagar och har åkt till mitt föräldrahem i Malung. Jag räknar med att kunna vara ute lite mer under dessa lediga dagar, så det är väl inte så långt borta att jag kommer fram till Boden och Rakel. Jag ser fram emot det besöket.
Jag har varit på en fin begravning för min kusin. Det innebar att jag fick träffa flera av mina kusiner (vi var sex stycken närvarande av numera nio). Det är bara att hoppas att vi ses i något annat sammanhang än på begravning framöver. Jag ser fram emot nästa kusinträff. Vi brukar ha så trevligt när vi träffas. Vi började begravningsgudstjänsten med att sjunga "Den blomstertid nu kommer". Det var första gången i ett sådant sammanhang men passade bra. En gammal skolfröken hade gjort sina terminer och gick mot ett evigt sommarlov.
Nu har det ljusnat ute och jag har druckit mitt te. Nu är det dags för en skön morgonpromenad i min barndomsby och sedan ska jag njuta av en riktigt god frukost.

Nyttig geografilektion

Jag har haft en bra dag idag också. Kom äntligen ut på min riktigt tidiga morgonpromenad:04.40-05.30!! Det var väldigt länge sedan men ack så skönt. Ett underbart sätt att starta dagen på. Det är inte många ute då kan jag säga. En bit på vägen gick jag och sjöng: Who´s afraid of the big bad wolf. Lite kulet kändes det att gå efter gärdet där jag såg vargen för ett par veckor sedan. Och det är ju inte ljust hos oss vid den tiden på dagen än.
Men ljuset för tillbaka livsandarna i mig igen. Så nu har jag bestämt mig för att följa mitt hjärtas röst som säger mig att det är dags att spänna bågen lite högre igen.
Så jag traskar vidare på min fantasiresa genom Sverige. Det går ju inte fort men ändå har jag lyckats knalla sammanlagt drygt 5,4 mil sedan i torsdags. Det innebär enligt min kartbok att jag nu passerat Kalix på min resa mot Smygehuk. Första stopp blir i Boden (får göra en liten avstickare) för att hälsa på Rakel där. Eftersom jag snart får några lediga dagar i samband med påsken så misstänker jag att det inte dröjer allt för länge innan jag är framme där. Jag har upptäckt att detta, förutom bra motion, också blir en bra geografilektion för mig. Jag tittar nu på kartboken varje dag och ser vilka ställen jag passerar. Efter Boden får jag traska ganska länge innan jag kommer ner till Bitten i Näsviken. Sedan bär det av till Bollnäs och Åsa. Osv. Ska bli spännande att se vilka upplevelser jag får under resans gång.

Skön morgonpromenad igen

Likadan tur idag. Nu hade vattnet på Svärdsjön gått upp lite mer så jag såg fler svanar. Tack och lov var skoteråkarna och fiskaren, som jag såg igår, inte ute idag. Isen är helt grå så jag skulle inte ge mig ut på den. Jag såg också de första tofsviporna. Underbart.
Men nu är jag ordentligt stum i mina ben. Få se hur ont jag har i morgon.
Jag känner mig fruktansvärt tveksam till angivelsen 245 mil mellan Haparanda och Smygehuk. Jag har varit in på Eniro och kollat och det verkar inte stämma alls. Det är klart: om jag ska börja gå runt och hälsa på mina bekanta så kanske jag kommer upp i den summan. Hur som helst. Trakterna runt Haparanda är helt obekanta för mig men nu har jag tagit fram kartboken och tänker följa med mig själv på min fantasipromenad. Jag återkommer med det lite senare.

Ny utmaning

På nyårsnatten stod jag på balkongen på Maleé Garden och bestämde mig för att jag skulle ta mig "Tillbaka till framtiden". Nu tar jag nästa steg på den vägen. I morse bestämde jag mig för att börja en vandring från Haparanda till Smygehuk, 245 mil, på 50 veckor. Jag vet inte om den summan stämmer men det är vad som anges på Livslunkens hemsida. Det betyder att jag behöver gå ca 10.000 steg/dag. En utmaning. Min kondition är under all kritik efter min cancerbehandling men nu känner jag mig mogen att ta tag i det och har bestämt mig för att ansluta mig till Livslunken. Jag rör mig inte tillräckligt mycket under en normal dag utan inser att jag behöver lägga till en del för att komma mer i form.

Jag fick världens bästa start på min vandring idag genom att starta en promenad strax före klockan sju på drygt två timmar eller 1,2 mil. När jag plockade av mig stegräknaren i kväll hade jag gått 19.437 steg. Inte illa. Jag får väl börja med att ta mig till Boden och hälsas på Rakel, Stickan och Marianne. Hoppas att de bjuder på fika när jag kommer. Dit är det drygt 13 mil så jag har väl göra några dagar. Jag får rapportera så ni vet när ni ska sätta på pannan.

Förutom den underbara morgonpromenaden har jag njutit ute i vårsolen med DN:s lördagskryss, god mat och dessutom tvättat sängkläderna och hängt ut på tork. Jag har försökt väcka solbrännan sedan vinterns vistelse i Thailand till liv. Sedan har vi hjälpt solen på traven med att skotta ut lite snö från högarna så att det smälter snabbare.

Fikat ute

Snön smälter. Värmen börjar komma lite och idag satt jag ute med en kopp te och en bok en stund när jag kom hem från jobbet. Det var en underbar känsla.

Jippi! Jag klarade det!

Jag lyckades fixa "sommartid". Nu har jag en sommartid och en vintertid i min blogg. Helt otroligt. Tacka vet jag tidiga mor´nar. Då klarar jag ibland mer än jag tror. Tack Maleé för att du tog en paus i ditt bloggande igår. Jag är säker på att du skickade god energi till mig medan du viftade med tårna så att jag hittade en lösning på detta.